Intryck från Phnom Penh

Det är onsdag eftermiddag, vi tar på oss våra enkla regncapes i tunn plast och skyndar oss ut från International Cooperation Cambodias huvudkontor, till tuktuken som ska ta oss hem. Vår förare har fällt ner regnskydden på sidorna och medan vi skumpar fram fascineras vi över hur ett eftermiddagsregn kan  fylla de slingrande smågatorna med smutsbrunt vatten.

Den första söndagen fick vi upleva det mest vräkiga ösregn jag nånsin sett.

Den första söndagen fick vi uppleva REGN.

För två veckor sen landade vi på Phnom Penhs flygplats. Den dagen märktes det inte att vi kommit under slutet av regnperioden. Det var hett och kvavt och lukten av ägg (så luktar det faktiskt…) blandad med rökelse slog emot oss när vi åkte till de guest house-rum som bokats åt oss. Susanne från ICC mötte oss och förklarade att trafiken var lugnare än vanligt eftersom man firade sista dagen på Pchum Ben – en slags tredagars Allhelgonahelg då många beger sig till sin hemby för att offra till avlidna förfäders och anhörigas andar. Ändå fick vi en första upplevelse av kambodjanernas trafikkultur. Filindelningen tolkas mycket kreativt och för att flödet av mopeder, cyklar, människor och bilar inte ska avstanna alltför mycket praktiseras ett ge-och-ta-tänk. Med mycket lite svängrum lyckas de flesta undvika att bli påkörda och att köra på andra.

Under den en och en halv vecka som följde kände vi oss varmt välkomnade av ICC och fick hjälp med det som behövs för att bo här, allt från att köpa nytt sim-kort till att skriva hyreskontrakt. Vi blev visade runt och fick också möta berättelser från de Röda khmerernas tid vid makten, berättelser om  lidande och om de spår det satt i det kambodjanska samhället.

Wat Phnom

Wat Phnom, enligt legenden den plats där staden grundades. Till pagodan kommer många (buddhister) för att be.

Tuol Sleng, Röda khmerernas ”säkerhetsfängelse”, dit 17-20 000 människor kom för att torteras, förhöras och sedan skickas ut till sin avrättning. Bara 7 överlevde.

Tuol Sleng, Röda khmerernas ”säkerhetsfängelse”, dit 17-20 000 människor kom för att torteras, förhöras och sedan skickas ut till sin avrättning. Bara 7 överlevde.

Under vår tid här kommer vi – Sara och Sara, även kallade Sara doctor och Sara lawyer – bland annat undervisa i engelska för några av dem som arbetar på ICC:s huvudkontor. Ute i provinserna genomförs de flesta projekten, men de administreras från huvudkontoret. En vision som genomsyrar arbetet är att de som blivit minst sedda och minst betjänade av samhället ska ges redskap att själva påverka sin framtid. När de enskilda grupperna upplever ett värde i den egna identiteten och samarbetar inom gruppen stärks hela samhället. Jag ser fram emot att få vara med på ett hörn och (det är planen) som praktikant bidra med kunskaper om mänskliga rättigheter. Jag ser också fram emot allt det jag kommer att få lära mig av mina nya kollegor och av att ta itu med nya utmaningar.

Sara Lindé /Kambodja

Olympic Stadium – hit kommer man för att motionera. I bakgrunden syns några av de många nya hus som byggs. Phnom Penh växer så det knakar.