Jag önskar att ni också kunde vara här i Zambia

På tisdagar träffas min cellgrupp, jag önskar ni kunde få del av de stunderna. För att skydda oss från den heta solen satt vi igår i skuggan av ett stort mangoträd, på potatissäckar eller små träpallar. Omkring oss strövade hönor som letade mat på den dammiga marken och en tupp som gol lite nu och då medan den höll ett vakande öga på en alldeles för nyfiken hundvalp. I närheten står familjens lilla lerhus, det kanske inte ser mycket ut för världen men det är ett varmt hem för en fin familj. Bredvid huset finns ett halmtak uppehållet av träpålar, där lagas maten över öppen eld. Jag önskar ni kunde få känna de dofter som var där, dofter av värme, damm, eld, mango och hönsbajs. En härlig röra som skapar en känsla av äkthet, osminkad verklighet. Efter en timma hade de flesta i gruppen droppat in, så prat och skratt övergick snart till sång. Trots att vi inte var fler än nio denna dag ljöd melodierna långa vägar här ute på landet, det sjungs från hjärtat och i total frihet. Jag önskar ni kunde höra hur det låter. Jag önskar också att ni kunde få träffa dessa människor, få se deras fantastiska leenden och bli berörda av deras starka värme. De skrattar ofta åt mig, oja, men det är av förvåning när jag gång på gång gör saker som de inte förväntar sig. Jag önskar att ni kunde få uppleva hur det är att med glädje bjuda på sig själv och skratta tillsammans med de som med kärlek skrattar åt dig. När jag satt där under mangoträdet påmindes jag om hur tacksam jag var över att få vara här, hur detta så annorlunda redan börjar kännas naturligt. Det kanske var därför jag var extra mån av att suga in allt och verkligen försöka bevara det i mitt hjärta. Jag vill inte åka hem och känna att jag inte tagit vara på tiden här. En afrikansk man sa en gång ”i väst har ni klockorna, men i Afrika har vi tiden”, absolut ingen generell sanning, men det ligger nog ändå en del i det. Jag har tid här, men sättet att ta vara på den är ibland annorlunda från i Sverige, relationer prioriteras nämligen alltid. Det är något vi nog alla håller med om egentligen är viktigast, men det präglar ändå inte alltid våra liv. Åh vad jag önskar att vi kunde låta det göra det.

DSC_6259

Denna bild är inte från igår utan när vi besökte ett annat hem. Dock påminner den om den miljö jag befann mig i.

SAM_4252

Inte heller detta är från igår, men en otroligt vacker miljö som liknar den vi hade cellgrupp i.

/Hanna, Zambia

Annonser