Vila Georginas hjältar.

För två veckor sedan lämnade vi våra små och stora hjältar i Campinas för att åka vidare till Itaporanga i norra Brasilien. Det var med blandade känslor vi kramades hejdå, tårar och sorg över att vi inte längre skulle få vara med dessa underbara små kompisar men samtidigt glädje över tiden med dem och en förväntan inför att komma till Itaporanga där vi är nu.

Barnen som vi lärt känna på projektet ABESE i området Vila Georgina i Campinas är små hjältar, de kommer från så trasiga sammanhang men ändå har de kraft att skratta, leka och skänka så mycket glädje och kärlek. Deras föräldrar har gjort dåliga val i sina liv och säkert själva blivit utsatta vilket gör att de nu själva utsätter sina egna barn för risker. Som personalen i projektet säger så är det endast ”Gud och hans nåd” för att dessa barn ska klara av att komma in på bättre vägar. Personalen är hjältar som varje dag kämpar mot mörkret som finns i Vila Georgina. Även om barnen är underbara har de inte alltid enkla beteendemönster och ofta kommer föräldrar med behov av samtal, förbön, mat, kläder eller pengar. Personalen försöker alltid göra vad de kan och de ser hur Guds hand hjälper dem att hantera olika situationer. I Vila Georgina är droghandeln stor och har stor kraft, man känner det i atmosfären när man går runt på gatorna i kåkstaden. Många gånger försöker de kriminella att använda barnen för olika ärenden, till exempel att överlämna droger och i utbyte får de en leksak. För många barn kan detta locka på grund av att fler av dem inte får presenter hemma. På ABESE finns barn som funnits i detta men genom att han börjat där slutat att utföra dessa tjänster. Personalen talar ständigt om riskerna av att ge sig in i den världen och de försöker också att jobba tillsammans med föräldrarna. De har exempel på vissa barn som vuxit upp i projektet och som sedan gjort bra val för sina liv men de har även exempel på de som gjort fel val och som nu är inne i drogernas och kriminalitetens värld. Enligt personalen handlar det mycket om att inte tappa hoppet för gör de det skulle det skulle de inte orka stå upp och fortsätta med arbetet de gör. Något jag och Jesper förundras över är personalens stora hjärtan och tro, trots att de arbetat i projektet många år och varje dag ställs inför svåra frågor fortsätter deras hjärtan att vara mjuka och fulla av glädje. De har ett stort förtroende bland människorna i området och har aldrig blivit utsatta för hot eller våld, enligt dem själva är detta endast möjligt genom Gud.

Dessa människor som vi delat vår vardag med i två månader har en stor plats i våra hjärtan. De små hjältarna behöver fortsatt förbön för att de ska få kraft att kämpa vidare i deras hem och beskydd för att de ska göra bra val för sina egna liv. De stora hjältarna behöver förbön för att deras kraft i arbetet ska förnyas varje dag och för vishet i de svåra frågor som de dagligen ställs inför. De sprider Guds rike i Vila Georgina och för varje dag tror vi att mörkret krymper och att ljuset sipprar in och blir starkare.

 

IMG_7159 IMG_7165

IMG_7170 IMG_7219 IMG_7306 IMG_7493

Annonser