Hade aldrig trott att det skulle kännas så mycket

Från att bli uppryckt ur sitt sammanhang i Sverige till att bli inslängd i ett helt nytt. Det har varit en stor kamp, har nog aldrig känt så många känslor på en och samma gång.
Förtvivlan över att sakna sina nära så mycket att det gör ont varje morgon när man vaknar.
Tacksamhet över att få uppleva att nytt land, en ny kultur, lära sig ett nytt språk, ny mat och lära känna nya människor från helt andra sammanhang än vad jag är van vid.
Ensamhet. Att se sig om och se människor var man än tittar. Aldrig vara ensam rent fysiskt. Trots det har jag ibland känt mig så otroligt ensam.
Glädje över att få chansen att dela livet med nya otroligt fina människor.
Trötthet pga att omedvetet streta emot hela tiden.
Hopp, om sju fantastiska månader i Thailand.
Nu har vi varit här i två månader och äntligen känner jag frid över att få vara här. Jag vill inte vara någon annan stans. Jag är så glad och tacksam!

Lukten av värme som slår en på morgonen, alla leenden som möter oss, maten som ibland är så stark att det bränner i munnen, solen och all energi den ger, alla blommor och växter som växer vilt här (dom som vi annars har i krukor inomhus i Sverige) och all tid som finns till att söka Gud.
Längtan efter att få vara nära den Gud som har skapat allt detta växer sig bara starkare och starkare, och detta är bara en bråkdel av allt han har skapat, som han älskar och bryr sig om. Jag känner mig så välsignad som får tillhöra honom och få lära mig mer av honom. Jag längtar efter att formas till den lärjunge han har skapat mig till. Jag längtar efter att kunna tillbe honom så som han är värd att tillbes!

DSCF2384

Under Loy kratong Festival. Tusentals av dessa (khom loy) skickades upp i luften

DSCF2362

Parad också under Loy Kratong festival. Vackra kläder och håruppsättningar så många Vackra människor!

DSCF2218

Risfält i bergen, nära gränsen mot Myanmar.

/Karin Klint, Thailand