Gatuvimmel

Det är två dagar före julafton, en dag som hemma i Sverige brukar vara fylld av sista-minuten-fix, julmusik och förväntan över att umgås med familjen. Idag sitter jag på kontoret och skriver lite månadsrapporter och fixar med annat jag vill vara klar med innan lediga juldagar. Det i sig är väl ungefär som hemma (och jag väntar julbesök av en familjemedlem, så det är också lite som hemma), men när jag går hem för dagen är det soligt och varmt och de flesta jag passerar är sannolikt inte i färd med att förbereda eller fira jul. Dagen då vi firar Jesus födelse är för den buddhistiska majoriteten en dag som vilken annan. Det som på ytan kan ta sig sådana uttryck som en generell brist på julgranar och julmusik, speglar en i grunden helt annorlunda livssyn.

När jag nu sitter och funderar på hur jag kan sammanfatta mina erfarenheter av tre månader i Kambodja tänker jag t.ex. på  hur livet och religionen är synligt här på ett annat sätt. Nu när det är torrsäsong är det också bröllopstider. I Phnom Penh är det vanligt att smälla upp ett stort tält på närmaste gata, när det är bröllopsmottagning. Jag vet inte hur det fungerar med tillståndsgivning, men i en stad där trafiken i allmänhet är lite hursomhelst blir det en extra utmaning för många när framkomligheten blockerats och rutten måste läggas om. På samma sätt smäller man upp tält ute på gatan när det är begravning (jag kallar det begravning, även om det är kremering som praktiseras mest).

Ut mot gatan har de flesta hus grindar. I de hus som ”bara” är bostadshus är grinden stängd hela tiden. Grindarna kan vara vackert utformade och färgglada, men signalerar ändå en viss rädsla och en tydlig gränsdragning. Där det förekommer verksamhet – matbutik, frisörsalong, klädförsäljning, café, restaurang, mopedverkstad,  verktygsförsäljning el.dyl. – står utrymmet ofta helt öppet mot gatan. På så sätt förstärks gatulivet av det vimmel som pågår halvt inomhus. I de flesta hus och i butiker har man ett altare (stående eller på golvet) där man bränner rökelse och/eller offrar små matgåvor. Ute på gatorna kan det finnas små stånd med försäljning och minirestauranger där det finns plats för några bord och stolar. Mitt i all denna livlighet springer hundar och tuppar omkring, barn cyklar förbi och ropar platt ”Hello!”.

Förstås finns det mycket annat jag upplevt under den här tiden, men just den här vardagsbilden var det som först dök upp i huvudet. Myllret ute på gatorna, att livet är igång från mycket tidigt på morgonen till mycket sent på kvällen. Svårt att komma ifrån. Människor är inte lika måna om att värna sitt ”personliga utrymme” här. Jag vet inte om det finns ens en gång.

Med de tankarna rundar jag av denna gång och önskar god jul härifrån Kambodja!

[Inom kort tillkommer bilder på hur detta gatumyller kan se ut…]

Sara, Kambodja

Annonser