Jul, nyår och första doppet på året.

Det finns två saker jag har börjat uppskatta riktigt mycket just nu när det är sommar här i Paraguay: vind och vatten! Vinden utomhus tenderar att vara varm men sitter man i skugga eller i en lite mer öppen miljö så kommer det ibland svala friska vindar – åh så man njuter då! Eller de gånger jag har med mina vänner åkt bort till en pool, en liten flod eller ett vattenfall så har det varit så skönt att bara slänga av sig kläderna och kasta sig i vattnet. Att bara få simma runt med badbyxorna på (simmar ju inte näck heller 😉 ) och känna hur man bara kan glida med det lagom ljumma vattnets strömmar tills man måste ta sig uppåt igen för att man glidit för långt – det har blivit ett nytt lyckorus för mig.

Nu efter jul och nyår kan jag med säkerhet säga att man firar dessa tillfällen nästan på samma vis som i Sverige. Här skjuts det dock väldigt mycket raketer vid båda tillfällena och jag tyckte lite extra synd om mina fyra fyrbenta vänner när de var ensamma hemma. Man spenderar helst högtiderna med familjen och tillsammans äter man gott grillat kött med den paraguayanska klassikern ”Sopa Paraguaya” (vilket är en slags brödkaka gjort på majs och lite annat gott). En grej som de har för vana att göra här, som en del vågade typer i Sverige också tar sig an att göra, är att ta med sig familjen dagen efter högtiden och hitta ett bra ställe att bada på. Det finns en del floder och en del vattenfall som är helt underbara att ta sig till och spendera en tid i.

Dagen innan min käre hermano Victor åkte hem till Sverige, den förste januari, hade Angelina, Hugo och Violetta en överraskning för oss. De började med att ta med sig tårta till Victor, då han nu efter den 4de januari är ett år äldre än förut, men jag fick lyckan att smaka en bit jag med. Sedan tog de med oss bort till ett ställe som heter ”Ita Kua” där det finns en flod att bada i. Eftersom detta var dagen efter nyår så var det lätt sagt packat med folk! Men vi krympte vårt personliga utrymme och förblev lekande i flodens strömmande vatten i säkert två timmar. För mig var det en lite lustig syn att se alla olika sorters människor på ett och samma ställe. En del simmande, en del flytande men de flesta låg där bara i ankelhögt vatten och svalkade sig med vännerna omkring sig. Trots att jag inte pratade med någon främmande kände jag ändå en gemenskap med alla dessa människor som njöt av detta naturen har att erbjuda en varm människa – svalt och levande vatten.

Jag är uppriktigt tacksam för att jag har möjlighet att vara där jag är och njuta av vatten på en ny nivå. Men jag ber för och tänker även på alla de människor som inte har möjlighet till detta med sina familjer. Jag ber även för alla de barn som far illa under dessa högtider, för som på många andra ställen är alkoholen här ett problem som blir värre vid festliga tillfällen.

Adam, Paraguay

Jag och Hugo med det ca 70 meter höga vattenfallet Salto Cristal  i bakgrunden på juldagen.

Jag och Hugo med det ca 70 meter höga vattenfallet Salto Cristal i bakgrunden på juldagen.

Det var en hel del människor som övertog floden med oss...

Det var en hel del människor som övertog floden i Ita Kua med oss dagen efter nyår… 

Annonser

Hur många klänningar…?

Igår var vi på bröllop här! Vilken grej!

Kring lunchtid började vi göra oss iordning tillsammans med vår amerikanska vän. Det var verkligen längesen jag var så iordning-gjord inför ett bröllop! När jag tänker efter har jag nog faktiskt nästan aldrig nått sådana nivåer av iordninggörande förut… Men det var det som verkade vara brukligt så då försökte vi följa efter i det.

(Nämnas ska också att bruden var från Kambodja och brudgummen från USA, så det blir väl en lite mix av traditioner som jag beskriver.)

Vi hade fått veta att vi skulle vara på plats kl.14.30, och tuk tuken rullade in kanske kl.14.20, och vi gick in i lokalen som ännu var ganska glest befolkad. Jag skrattade lite för mig själv när det kl.15.15 till slut började riggas ljus och ljud, men det var väldigt skönt med en så avslappnad approach till allt! Gästerna fortsatte att droppa in till strax efter halv fyra, och någon gång därefter meddelades det framifrån lokalen att snart var det dags att börja.

Två små brudnäbbar började följet, och de strödde ut rosenblad och jasmineblommor på vägen framför sig. Sen följde de tre tärnorna, och till sist bruden som leddes in. Om jag inte minns fel så satt brudgummen och de tre marskalkerna redan på plats där framme. Ceremonin varade ca 1 timme och innefattade lite sånger, vigseltal och också bröllopslöftena. När de gick ut fick gästerna kasta jasmineblommor och rosenblad på dem.

Efteråt var det dags för festen i en intilliggande lokal. En del bröllopsfester här hålls i tält som slås upp längs vägen, men till vissa hyr man en lokal eller restaurang. Dock verkar man använda sig av klädda stolar oavsett, just här så var det i ett ljusgult tyg, och med stora rosetter bak på ryggstödet.

Mat placerades mitt på bordet i tre olika omgångar, och sen dessert. Efter det var det dags för en ceremoni där bruden och brudgummen promenerade in och vi kastade mera rosenblad och jasminblommor. Därefter ”matade” paret sina respektive föräldrapar och varandra med frukt (från det fantastiskt dignande fruktbordet man hade istället för bröllopstårta). Sen var det dags att dansa! Den traditionella dansen är inte helt enkel för oss som inte är helt vana (åtminstone inte att försöka göra det vackert 🙂 ) Vi försökte öva lite i tuk tuken på väg dit men väl på festen överlät vi till våra vänner att visa hur det skulle gå till 🙂 Man använder sig mycket av händerna, och gör snurrande rörelser som om man plockar blommor i luften. Svårt att helt förklara i text 🙂

Runt kl.20 lämnade vi festen, efter att ha lämnat våra bröllopspresenter (man ger pengar i ett kuvert som man fått tillsammans med inbjudningskortet) Vi sa också hejdå till brudparet, som vid det laget var inne på sitt femte (!) klädombyte! Alla brudens 5 klänningar hade varit mycket vackra, här är det vanligt med mycket spets,pärlor, glitter, broderier och stora rosetter. Men tänk att behöva välja ut så många klänningar till sitt bröllop! Och en annan ICC-kollega berättade att fem inte är särskilt många, ibland kan det förekomma det dubbla, fast då kanske under loppet av 1,5-2 dagar. Många klänningar blir det 🙂

/Sara Fredh

Kambodja

image3

Sara utanför bröllopslokalen

image2

Här hölls ceremonin. Och ni fick visst med lite av mitt finger också, haha, klassiker

image

Underbara rosenblad och jasmineblommor som kastades på brudparet. (men bara lite i taget, såklart)

image (1)

Ett exempel på en av de många klänningar som sågs på festen.

En inblick i livet i Thailand

Ibland smyger den på mig. Hemlängtan.
Men bara litegrann. Hinner knappt märka av den.
Men det är precis som att Gud i den stunden öppnar mina ögon för varför jag inte vill vara någon annanstans är här just nu.

Just då får vi frågan om vi vill hänga med och fiska. Klart vi vill! Grejen är bara att här fiskar man inte med spö eller nät utan med händerna. Men då är det de små fiskarna. Annars använder man spö.
Vi åkte iväg till vad jag skulle kalla ett dike, med ytterst lite vatten i.
Steg ett: ta sig ner i diket utan att dyka med huvudet före. Det var nämligen en brant betongvägg längs hela diket. Hittade tillslut ett bra ställe. Väl i, försök att inte sugas fast i leran…
Steg två: bygga små murar av sten och skräp så att man kan ösa undan vattnet. Sen var det bara att ösa. Vi andra som inte öser, kan börja försöka fånga! Det blir lättare och lättare ju mindre vatten det finns.
Steg tre: Catch! Lyckan som infinner sig när man har en liiiiten fisk i handen, trodde aldrig att det skulle vara så kul. Får bara försöka se till att den inte sprattlar ur händerna. Vi får in vanan och fångar riktigt mycket fisk.
Steg fyra: tvätta fisken och rensa ut gallblåsan. Det gjorde dock dom som redan har koll.
Steg fem: fritera och ät! Riktigt gott. Man äter hela fisken, allt ifrån huvudet till fenorna och ryggraden. Ännu godare blir det med en ”sås” som dom gör här, med lime, vitlök, chili (såklart), lite salt och socker. Mmmm, aroi maak som man säger på Thai.

IMG_7747

Fiskjakt

IMG_7779

Under alla små fiskar finns ett par stora med

WP_20141125_001

Friterade och färdiga att äta 🙂

/Karin Klint, Thailand

Ankomster

Ja de senaste dagarna kan förklaras i ankomster för mig och familjen Carlsson. Först en ankomst till Johannesburg vid midnatt den 31/12.
Till vår glädje hade våra 14 väskor också anlänt 🙂

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_5895.jpg

Nästa ankomst var i Nelspruit några timmar sömn och bilresa efter den första ankomsten. Lite bilder från bilresan kommer här.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1825.jpg
Anton fixar vänstertrafiken bra och även jag har hunnit testa på den med hyfsat resultat. Så mycket av körningen sitter i muskelminnet och det tar lite tid att ställa om.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1817.jpg
Delar av landskapet vi åkte igenom påminde mig om Uppland i Sverige.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1826.jpg
Ju närmare Nelspruit vi kom desto mer kuperat blev landskapet.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1819.jpg
Syns tyvärr inte så jättebra men det är en varningsskylt med en ko på :).

Kort efter ankomsten till Nelspruit firade vi ankomsten av 2015. ”Det är inte bara ett nytt år utan det är en ny värld!” Sa ett av barnen i samband med firandet. Måste säga att det sammanfattar min känsla sen vi kommit hit. Kontrasterna mellan Yaound’e i Kamerun och Nelspruit i Sydafrika är rätt så markanta. Klimatet här är torrare och aningens kallare, vägarna bättre, bilarna helare, affärerna större och antalet folk på gatorna mindre. Det är väldigt spännande att få se en helt annan sida av Afrika 🙂

Jag önskar er alla ett välsignat 2015!
/Sofie Rundström
Nelspruit, Sydafrika