Roliga utmaningar

Varför resa med StepOut? ”Anta utmaningen!”, uppmanar webbsidan.

En efter en droppar mina kollegor in i mötesrummet ett par trappor upp och sätter sig ner vid det långa bordet. Det är torsdag eftermiddag, luftkonditioneringen svalkar ganska skönt i det solvärmda rummet. På skärmen bakom mig syns power pointen, jag har mina anteckningar framför mig och alla handouts färdiga. Jag försöker intala mig att jag inte alls är nervös utan tycker att det här ska bli roligt.

Gruppen som har samlats jobbar med olika projekt eller administrativt. Vi ska prata om mänskliga rättigheter, just denna dag kvinnors rättigheter. Några jobbar med barns rättigheter eller mot våld i hemmet, som en del av deras projekt, andra jobbar inte med rättighetsfrågor lika direkt. Vi drar igång och de diskuterar hur kulturen påverkar kvinnors situation. Alla familjer delar inte samma uppfattningar, inställningen till flickors utbildning och möjligheter varierar. Generellt bidrar traditionella könsroller och fattigdomen fortfarande till att flickor och unga kvinnor inte i lika hög grad har tillgång till utbildning eller till att familjebildning blir ett hinder mot att fortsätta med högre studier. Vi fortsätter sen med att prata om kvinnokonventionen och lika rättigheter för kvinnor och män.

Kambodja har anslutit sig till ett antal MR-konventioner, vilket (i den kambodjanska rättsordningen) innebär att de blir direkt tillämpliga som lag. På sikt kommer det förhoppningsvis leda till att landet faktiskt lever upp till sina skyldigheter. I nuläget är diskrepansen mellan yta och verklighet sorgligt stor. ”Rättigheter” är inte en självklarhet. Dels är den kulturella uppfattningen av begreppet annorlunda än den vi tänker oss (rättigheter förstås mer som privilegier som kommer med ålder och social ställning). Dels har rättighetsperspektivet inte fått den spridning (i skolor, bland tjänstemän o.s.v.) som man kan förvänta sig i ett land som gjort mänskliga rättigheter till bindande normer. I och med att den yngre generationen tar till sig nya influenser och olika organisationer sprider information om och kämpar för att mänskliga rättigheter ska respekteras, sker ändå en förändring på gräsrotsnivå.

Den beräknade tiden är på upphällningen. Mitt i att lyssna på gruppens resonemang, få nya perspektiv och svara på frågor, har jag glömt bort nervositeten. När vi skiljs åt är stämningen positiv och jag är glad över att få vara här på International Cooperation Cambodia bland så härliga människor, som jobbar för att de som är minst sedda av samhället ska få bättre möjligheter.

För ungefär ett år sen satt jag och funderade på att just anta utmaningen. Landade i ett ”jo, det ska jag nog”.

/Sara L, Phnom Penh

Så här såg det ut vid ett annat tillfälle, i Takeo.

Så här såg det ut vid ett annat tillfälle, i Takeo. Kimsan tolkade.