Pai (go to) Pai

Nu har vi precis kommit hem efter två dagar i Pai. En stad 762 kurvor utanför Chiang Mai.
Hemmet som vi bor och hjälper till på är ett barnhem och de flesta har inga föräldrar. I alla fall inte föräldrar som kan ta hand om dom. Av de få som har föräldrar är nästan alla drogmissbrukare.
Drogmissbruk är ett stort problem i byarna och bland minoritetsfolken.
Tasanee som är föreståndare här har några vänner i Pai som driver ett rehab center för missbrukare. Vi åkte till dom för att de vill försöka jobba mer med barnen för att undvika att dom också börjar använda droger som så småningom fastnar i missbruk. Så dom har kontakt med varandra och just nu har Tasanee möjlighet att ta emot ett barn till så vi var bla där för att besöka henne och hennes mamma.

Vi började med att åka till rehab center och få lite rundvisning och information om vad dom gör. Det var så intressant och nu när man har sett det och fått höra mer om problemen i byarna känns det lättare att förstå varför man vill ha barnen på barnhem trots att dom kanske har en förälder. Det känns som ett så komplext problem, man vill försöka göra sig av med barnhem, men samtidigt så funkar det inte just nu att göra på något annat vis. Ofta låter man barnen bo hor far och morföräldrar för att själv ge sig iväg och jobba. Vilket inte heller alltid funkar.
På detta centret jobbar dom så att man får komma några veckor och bo och bara slappna av, under den tiden börjar avvänjningen. Sen efter ett tag jobbar dom på centret med olika uppgifter för att slippa tänka. Under hela tiden ägnas mycket tid till Gud som gör det största jobbet.
Man bor ett par månader, innan man flyttar hem igen och där tar församlingen i byn över uppföljningen. De samarbetar med centret. Nu kommer jag inte ihåg hur många som klarar att hålla sig nyktra, men det var förvånansvärt många.
Vi frågade varför alla (och då är det verkligen nästan alla) börjar använda droger. Svaret vi fick var att det alltid har varit så och det går från generation till generation.

Efter det åkte vi allihop vidare ut i en av byarna för att träffa flickan som eventuellt ska flytta hit i maj. Vi mötte en jättefin flicka på 13 år som var duktig i skolan och hennes mamma och en av hennes systrar. Mamman är 29 år och har tre flickor med tre olika pappor som dom aldrig har träffat.

Vi som åkte dit var: Tasanee, två personal, tre volontärer och Egachai en pojk som bor här. Hans pappa bor i byn vi hälsade på så han åkte med för att träffa pappan. När vi kom till byn var bara pappans föräldrar hemma. Så vi hälsade på och snackade med dom innan vi lämnade Egachai där.
När vi sen kom tillbaka dan efter hade pappan kommit hem och det var så fint att få vara med och se dom återförenade.
Pappan är före detta drogmissbrukare och brukade slå sin son. Men trots det verkar det som att ett barn aldrig slutar älska sin förälder. Nu är han fri från drogerna och ska få jobba endel i Chiang mai.

Det finns hopp och tack vare ställen som House of Hope och House of Grace kan barn få växa upp under trygga förhållanden och slippa växa in i drogmissbruk. Och tack vare ställen som detta rehab centret kan människor få bli fria från sina missbruk! Det finns mycket att göra, men som sagt: det finns hopp!

/Karin Klint, Thailand

DSCF3287

Rehabcentret för drogmissbrukare

DSCF3291

Egachai med sin pappa

DSCF3281

Familjen vi besökte, utanför deras hus

DSCF3283

Ett vanligt hus i byarna, helt byggt av bambu

DSCF3293

vi som åkte, från vänster: Tasanee, hennes väninna, Egachai, Lydia och en till volontär och två av personalen

Annonser