Olika städer i samma stad

När vi de första lördagarna gick nedför gatan med tunga kassar i vardera handen mötte vi roade blickar. Aha, tänkte vi, konceptet veckohandling är tydligen inte etablerat. Eller att gå och släpa på tunga saker som skulle kunna (borde?) köras på moppe…? Så småningom landade den kanske självklara insikten att de flesta vanliga Phnom Penh-bor antagligen inte har råd att köpa mat för en vecka i taget. Att många, som de tuktuk- och motodopförare som fyller gatorna, kanske lever på inkomster från dag till dag. Eller att det inte är självklart att man har ett kylskåp hemma.

Vårt lokala supermarket är inte stort, men tillräckligt modernt för att grönsakerna ska vara förpackade i plast och kosta lite mer än vad de egentligen behöver göra. Det är rent, luktar inget och varorna står prydligt uppställda på hyllor. Tempot är lugnare än hemma och det känns inte längre nödvändigt att bunkra upp för en vecka i taget, men ändå. Av bekvämlighet går jag dit, istället för att trängas med människor och mopeder på en smal, lerig stig mellan grönsaksstånd på mattor på marken, för att slippa andas in den fräna doften av fisk och kött som legat ute i värmen hela dagen.

I Phnom Penh syns större klyftor än skillnader i hur man handlar mat. Det byggs överallt, både högt och lågt, vanliga bostadshus och höghus. Mest iögonfallande är de stora projekt som börjar med tvångsvräkningar och slutar med muromgärdade bostadsområden, moderna hotell och stora shoppingcenter, exklusivt designade för rika och utlänningar (eller vilka andra skulle den tänkta marknaden bestå av?). Nödvändiga infrastrukturprojekt, som skulle göra tillvaron bättre för alla, tycks väljas bort för investeringar som lönar sig för de som redan har. Samtidigt syns problemen i vardagen. De underdimensionerade avrinningssystemen gör att översvämningar är vardag under regnperioden, bristande sophantering gör att det är sopor överallt, strömavbrott är vanliga företeelser.

Byggarbetsplats

Byggarbetsplatser överallt. Alla ser inte lika moderna ut.

Vältrafikerad bakgata

Denna sidogata är sandig och instabil även utan regn. Skulle behöva rustas upp.

En av de bestående intrycken från min resa är just klyftorna – i vid mening – mellan dem som har och dem som inte har. Skillnader som man egentligen vet om, men som kan kännas långt borta hemma i Sverige (där det visserligen också finns klyftor, men inte på samma sätt).

/Sara Lindé, Kambodja

Annonser