Freedom day

Vad är frihet? Den 27:de april 1994 var det att hela den Sydafrikanska befolkningen, oavsett kön och etnicitet, hade rösträtt i regeringsvalet.  Bara några år tidigare var större delar av befolkningen förbjudna att gå på vissa gator, sitta på vissa bussar och handla i vissa affärer. Så frihet är kanske att få gå som man vill eller är det att ha samma rättigheter som alla andra?

IMG_2221

En av många försäljare på stranden

Det finns fortfarande spår av apartheid systemet här och det finns fortfarande en del bojor som skulle behöva brytas. Frågan är vem som har nycklarna och om de är förlorade hur öppnar vi då bojorna utan att hugga händerna av folk?

För barnen här på Give a Child a Family som lever bakom murar, ständigt bevakade kan en dag på stranden vara frihet. Så idag tog vi oss ner till Uvongo beach där vi badade först i havet och sedan i poolen vid stranden. Det var härligt att få vara med och dela glädjen, leken och skratten. Tänk att för dessa barn är frihet saker som jag under min uppväxt har betraktat som självklarheter. Att gå till affären och köpa godis, att gå över och leka hos någon kompis, att cykla ute på gatan eller bara leka obevakat för en stund.

Kanske är det så att frihet är olika saker för olika människor. Vad är det för dig?

IMG_2278

Ett av våra barn blickar ut över stranden

IMG_2212

Ett annat barn leker vid poolen

IMG_2219

Några som fryser kommer till mig och myser

Stay Blessed!
/Sofie Rundström
Sydafrika, Margate

Annonser

Det var ju praktiskt!

Efter att ha bott sex månader i Coronel Oviedo så bytte jag stad till Presendente Franco, tre timmar österut och sammanvuxet med staden Ciudad del Este. Det var lite motigt att ta beslutet, då jag hade mitt paraguayanska liv i Oviedo med vänner, vardag och allt, men jag måste säga att bytet inte har blivit något jag ångrat! Att öva min flexibilitet och få tillfälle att se och lära känna mer av Paraguay har varit en äventyrlig förändring. Till att börja med så kändes det roligt att få komma och bo i ett pastorspars äppelgröna hus med deras dräktiga hund!

Jag hade hört innan jag kom hit att det pastorsparet jag skulle komma arbeta och bo med var några riktiga arbetare som alltid hade något på gång. Det var helt sant sagt, de har verkligen alltid något att göra. Så från att ha haft lite arbete under en ganska lång tid sögs jag in i deras väldigt arbetsamma värld. Vad jag är  här för att hjälpa till med  är att finnas med som en hjälplärare i kyrkans hjälpskola för barn som bor här i området. Dock blev de två första veckorna endast (och mycket) renoveringsarbete av just dessa undervisningslokaler.

För att sätta er in lite i min situation: Jag är en 189 cm lång och enligt många tanig kille på numera 21 år. Erfarenhet inom praktiska ämnen, utanför teater, är liten och bristfällig. Trots detta så fylldes jag som av en stark motivation och glädje av att arbete med detta och under arbetets gång insåg lyckan i att få göra något opåbörjat till något fullständigt! Att ha sett hur det såg ut innan, hur det blev under tiden och vad resultatet slutade i gav mig en stor känsla av tillfredsställelse – detta har JAG varit en del av och skapat!

Att få jobba och vara med barn är för mig ett stort glädjeämne och jag ber att det jag gör med dem ska få bära en god frukt någon dag. Jag ser att jag som lång, vit och halvvuxen kille påverkar dem med mina knasigheter och genom deras skratt och kramar visar de sin uppskattning. Men den lilla tid som jag lägger på barnen här (trots att det är nästan hela dagar) kommer jag förmodligen inte se hela resultatet av innan jag lämnar dem för att återvända till Sverige. Jag tror det är just därför som två veckors intensivt praktiskt arbete gav mig en så stor glädje och en känsla av fullbordande som är positivt annorlunda för mig.

Arbetar Adan / Paraguay

Jag studerar dem under min lilla rast. Min längd kom många gånger till stor hjälp.

Jag studerar dem under min lilla rast. Min längd kom många gånger till stor hjälp.

Färgblandning inför målandet!

Färgblandning inför målandet!

Och till sist den sista touchen i rummet.

Och till sist den sista touchen i rummet.

Nyårsfirande på International Cooperation Cambodia

En efter en får de en ögonbindel, snurras runt några varv och får sen en lång bambukäpp i händerna. En i taget kliver de fram under högljudda tillrop, deras lagmedlemmar vill hjälpa dem rätt. Det är trots allt godis och en lagseger på spel. De har tre försök på sig att med bambukäppen slå sönder en kruka med godis, upphängd ett par tre meter upp i luften, från en utskjutande del av taket. Tre av fyra lyckas med uppdraget och ett regn av baby powder (bäbispuder?) och godis i papper regnar ner över uppfarten till kontoret.

Nyårsfirande 1

Nyårsfirande 2

Innan lekarna börjar äter vi lunch tillsammans. Vi sitter tillsammans på mattor på golvet i entrén. Framdukat står olika sorters nudlar, kambodjansk fisksås, örter, kött, vårrullar. Med som gäster är två av dem som var med och startade organisationens föregångare i början på 90-talet och två uppsatsskrivande svenskor på besök. Stämningen är uppsluppen och alla verkar se fram emot en avslappnad eftermiddag.

Vi firar lite tidigt, innan det kambodjanska nyåret faktiskt har börjat. Under helgdagarna (14 – 16 april) passar många på att besöka släkt och vänner och lämnar Phnom Penh. Kvar blir en ”spökstad” som en kollega sa, mycket lugnare än vanligt. Själv har jag generöst blivit erbjuden att följa med en familj ut till en av provinserna och ser fram emot att få se en till liten bit av landet innan jag åker hem till Sverige.

Senare på eftermiddagen följer fler lekar och energinivån är hög. Ett av mina bestående intryck av att att vara på ICC som StepOut-praktikant är den positiva stämningen bland kollegorna, och hur lätt de ställer om till lekfullhet och skratt. Dem kommer jag att sakna när jag väl är hemma.

En annan lek gick ut på att låta två personer gömma sig bakom ett skynke. Den som först hann säga den andra personens namn när skynket drogs ner vann.

En annan lek gick ut på att låta två personer gömma sig bakom ett skynke. Den som först hann säga den andra personens namn när skynket drogs ner vann.

Nyårsfirande 4

/Sara Lindé, Kambodja

Jobbigt avsked men kärt återseende!

Det är mycket blandade känslor att nu i helgen åka ifrån Itaporanga och återvända till Campinas.

Tiden här i Itaporanga har varit bra men också otroligt kämpig. Det är som att man vissa dagar känner sig själsligt tung. Detta har dock fått oss att förstå vikten av att hela tiden försöka stå så nära varandra och så nära Jesus vi bara kan. Jag tror att vi har växt otroligt mycket under den här tiden dels i vår relation till Jesus men också relationen mellan varandra. Vi har verkligen uppskattad den tid vi haft här och vi kommer garanterat sakna alla människor som vi fått träffa.

Vi är otroligt tacksamma för vår tid här och nu ser vi fram emot att återigen få träffa personal och barnens på projektet i Campinas. Vi har saknat dem otroligt mycket!

IMG_8467

Allt gott!

Jesper och Anna-Carolina, Brasilien

Att dela med sig

En sak som Tasanee har öppnat mina ögon för är att dela med sig. Det är en sak som hon verkligen brinner för och vill lära barnen: man ska dela med sig. Det är fint tycker jag för jag håller med henne, att det är viktigt att barnen lär sig det.

Men en sak som jag inte har tänkt på innan jag kom hit och fick träffa dessa människor är att bor man på ett barnhem så kommer det många människor och delar med sig av olika saker. Men får kläder, leksaker, godis, pizza, människor kommer och leker mede barnen och människor kommer och delar med sig av sin tid och sin kärlek. Med andra ord: man får väldigt mycket på ett barnhem.
Det finns många goda människor som vill uttrycka kärlek.

I vintras sorterade vi ett halvt rum fullt med olika grejer, typ kläder och leksaker som Tasanee har fått. Detta sorterades för att spara endel men det mesta för att ge vidare till barn i Myanmar som behöver detta ännu bättre.  Det känns i min hjärna som att barn på barnhem är fattiga för att dom inte har hela och rena kläder. Men vad jag har kommit fram till är att det är för att leker precis som alla andra barn J
Det är fint att dessa barn delar med sig av det dom har till barn som är kanske inte har råd att köpa kläder och behöver det ännu bättre!

Förra veckan var vi med ett gäng i Myanmar precis som många andra team som kommer hit så åkte vi dit för att barnen skulle få ge till andra.
Det var de stora barnen och några till som åkte. Detta har förberetts sen länge och barnen hade bla övat in sånger och drama.
När vi kom dit kom det typ 40 barn till den kyrkan där vi var. Våra barn satte igång med olika pyssel, lekar, hårklippning och sånger. Det var så kul att se hur dom verkligen njöt av att få dela med sig och ha hand om 40 barn som var helt lyckliga över deras besök.

Barnen här på House of hope har mycket saker och kläder. Men om man jämför med många andra i Sverige kanske dom inte har så mycket.. Vår livsstil har gjort oss beroende av sjukt mycket prylar och kläder tex. Behöver vi verkligen allt?

/Karin Klint, Thailand

 Pyssel


Pyssel

 En av pojkarna hjälper till med hårklippning


En av pojkarna hjälper till med hårklippning

Helgjobb

I helgen ska jag jobba och då får jag tid att hänga med skolkidzen. Sist jag jobbade helg så var det ca 30 grader i skuggan och vad hittar man på en sådan dag? Jo man…

...ritar med en pinne...

...bygger ett hjärta med stenar...

...plockar blommor...

…sitter under trädet och filosoferar eller klättrar upp i trädet och filosoferar. Skuggan under träden är verkligen den enda uthärdliga platsen. Något vi också gjorde men som jag tyvärr inte fångade på bild var att bada i en vattenspridare. Låter kanske inte så kul men föreställ er en lekplats med klätterställningar, rutschkana och en trampolin som är ”inbyggd i marken”. En av volontärerna tar vattenspridaren och klättrar upp i en av klätterställningarna och håller den så att vattnet duschar oss uppifrån och låter det svepa över hela lekplatsen. Rutschkanan blir en vattenrutschkana och över trampolinen regnar det. Sjukt rolig och bra aktivitet i hettan. I helgen som kommer hoppas vi kunna göra en favorit i repris med vattenspridaren men om vädret sviker får vi ta till plan B som är armbandsverkstad.

I förra veckan hade jag besök av min föräldrar vilket var riktigt gött, så här får ni två bilder från det.

Morgonandakt på GCF.

Morgonandakt på GCF.

Chillar på Leopardrock.

Chillar på Leopardrock.

Stay Blessed!
/Sofie Rundström Sydafrika, Margate