Äventyr från Swaziland: Barn, siSwati och kärlek

Mer än en månad har passerat sedan jag och min vapendragare Ylva lämnade ett småruskigt Sverige för ett betydligt svettigare, men ack så vackert Afrika!

Vi har det bra och vi har blivit väl omhändertagna både av människorna i Swaziland och på Interact’s missionscentra i Sydafrika.

Vi bor i ett fint hus på bushen i hhohho-regionen i norra Swaziland, ungefär 5km från närmsta by, Bhuleni.

Under den senaste månaden har huvudfokus legat på att ”landa” här i Swaziland. Komma in i kulturen, börja knyta relationer, introduceras till området och språket – skapa oss någon sorts vardag, helt enkelt! Då vi för tillfället inte har tillgång till någon bil (och då kollektivtrafiken/taxiverksamheten inte är särskilt utbredd här i bushen) – så har vi inte riktigt kunnat sätta igång ”på allvar” riktigt än.

Vi förlitar oss på skjuts från vänner till vår handledare och vår värdfamilj för att kunna ta oss fram. Trots transportsituationen så har vi ändå hunnit introducerats till några av de arbetsuppgifter och projekt som vi kommer kunna vara delaktiga i under vår praktik/volontärperiod.

Vi har tillexempel ägnat några dagar åt att sortera gamla papper och dokument på Svenska i vår värdorganisation HUC’s (Holiness Union Church) arkiv i Emkhuzweni.

Vi har också hjälpt till på två förskolor, en som ligger mycket nära stället där vi bor och en som ligger lite mer än en mil bort.

I förskolorna gör vi vårt bästa för att finnas till för både lärare och barn – vi sjunger sånger, leker lekar, berättar historier och försöker att vara allmänt behjälpliga i undervisningen. Men det är inte alltid enkelt!

Språkbarriären är en av de klurigaste svårigheter vi ställs inför. Trots att många vuxna och tonåringar är bra på engelska så pratar barnen bara siSwati (ett av huvudsyftena i förskoleundervisningen är att introducera barnen till Engelskan) och det är svårt att kommunicera med dem – och extra svårt att förklara lekar för dem! Vi har försökt att lära oss lite grundläggande siSwati – men det är ett klurigt språk med många klickande och smackande ljud som vi svenskar inte alls är vana vid.

Vi får förlita oss på att förskolelärarna översätter för barnen, vilket ibland fungerar mycket bra och ibland inte gör det.

Ett annat problem är lärarstaben och lokalen i jämförelse med storleken på klassen. I den ena skolan är lokalen på tok för trång och med ett plåttak som håller på att rosta sönder. Det är en ensam lärare som ansvarar för en klass på runt 45 barn. Naturliga behov uträttas under ett träd på skolgården.

Men läraren är jättebra och engagerad – och barnen är så glada och kärleksfulla! När vi kommer på morgonen blir vi alltid överösta av barn som vill hälsa, kramas och fråga ”how are you?” (den enda frasen de kan) och när vi går på eftermiddagarna så följer dem med oss så långt det är möjligt och vinkar tills vi inte ser dem längre.

Vi önskar att vi kunde göra mer för barnen och deras situation – men det är verkligen ett sant privilegium att få jobba och umgås med dem!

/ Daniella, Swaziland

Hem, ljuva hem!

Hem, ljuva hem!

Taket, Förskolan i Mavula

Taket, Förskolan i Mavula

Barnen ser sig själva på bild

Barnen på den lokala förskolan ser sig själva på bild

Lektion i Mavula

Lektion i Mavula

Lunch time! Lipuguweni preschool

Lunch time! Lipuguweni preschool

Annonser