Kulturkrockar och chockar

En dryg månad har nu passerat sen jag och min teamkompis Daniella landade i Swaziland och vi har sakta men säkert börjat anpassa oss till ett liv här. Det är ett liv som iblandn är lite likt ett liv i Sverige och ibland väldigt långt ifrån det. Klimatet och värmen är bara en sak som är annorlunda. Här kommer några exempel på fler saker:

Transport – det spelar inte någon roll hur många man är. Har man en bil med ett flak på så kan alla åka med. Vanligtvis är vi ungefär 10 personer på flaket till pastorns bil när vi åker till kyrkan på söndagarna.

Språket – även om engelska är ett av de officiella språken och oftast fungerar bra så är det uppskattat om man kan lite siSwati. Det liknar dock inte svenska alls. Det är alltid en liten procedur när man hälsar på folk. Man skakar inte bara hand utan man ska visa respekt till äldre genom att göra på ett visst sätt och sen finns det olika fraser som man kan säga och gensvara på. Sakta men säkert börjar vi lära oss. Sen kommer det alltid någon med en ny fras och gör oss förvirrade, men det får man ta med ett skratt och så brukar det gå bra.

Kyrkan – att gå på en söndagsgudstjänst är inte riktigt som i Sverige. För det mesta är upplägget ungefär detsamma som i Sverige, men det är också det enda. Man börjar med att be & lovsjunga, det är däremot inte alls vad vi är vana vid. Det är lite mer gospel a la Swaziland. Det är inte alltid jag förstår vad som sjungs men trots det är det så innerligt att det inte spelar någon roll, det går att förstå vad de vill säga utan att förstå den exakta innebörden av orden. Sedan predikar oftast vår käre pastor, och det med betydligt mer glöd i baken än vad vi är vana vid i Sverige. Sjunger gör man också lite då och då, vem som helst i församlingen tar upp en sång när den får lite feeling och sen hakar resten på. Det är väldigt härligt!

Förskolor – att gå på förskola i Swaziland är inte obligatoriskt. Det gör att standarden mellan de olika förskolorna är ganska olika. En förskola vi är på har ett litet rum, en lärare och ca 40 barn. Inte helt optimalt så att säga. Däremot är barnen otroligt bra på att lyssna på sina lärare. De flesta barn lär sig engelska på förskolan så om man inte kan särskilt bra siSwati är det ibland svårt att få respekt men när läraren säger till så lyssnar barnen. Ingen tvekan om saken.

Gästfriheten – här i Swaziland blir man ofta bjuden på något när man är hemma hos någon. Det kan vara frukt, dricka eller mat. Men folk är gästfria och otroligt vänliga. Vi är välsignade som har hamnat i ett sånt vänligt land.

Några andra saker som jag inte är van vid i Sverige är att när man kommer till ett evenemang som västerlänning så sätts man ofta längst fram. Vi gick på ett tältmöte en kväll med vår pastor och placerades längst fram medans pastorn lugnt kunde sätta sig längst bak. En annan gång var vi med på en avtackningscermoni för en rektor på en skola och då placerades vi bland de viktiga och inbjudna gästerna. Det var inte något jag var riktigt beredd på och att ofta bli uppmärksammad, som de enda västerlänningarna i området, är lite konstigt ibland. I princip alla känner igen oss. Det är visserligen till fördel ibland men det kan också vara lite jobbigt att aldrig få smälta in.

Trots många utmaningar mellan kulturerna så är det så roligt och spännande att få vara här. Detta är ett halvår som jag alltid kommer bära med mig, det är jag övertygad om!

/Ylva, Swaziland

SAMSUNG CSC

Daniella leker med några av barnen på en av förskolorna. De uppskattar verkligen när vi tar oss tiden och leker ordentligt med dem. 

SAMSUNG CSC

Lupikweni pree-school, barnen pekar på djur och säger vad det heter på engelska. Har de rätt får de en applåd av hela klassen, annars hjälps man åt tills det blir rätt. 

SAMSUNG CSC

Traditionell swazi-dans. Väldigt osvenskt men väldigt häftigt att se på. 

SAMSUNG CSC

Några elever framför körlåtar på siSwati

SAMSUNG CSC

En vanlig söndag. Blir barnen trötta så sover de, spelar ingen roll om det är under predikan i kyrkan eller på förskolan. 

Annonser