Hallå från Moçambique!

Under sammanlagt sex månaders tid kommer jag och min reskamrat Marian vistas långt utanför Sveriges gränser. Vi bor i Moçambique, sydöstra Afrika.

Det har tagit sin lilla tid att komma in i någon sorts vardag här. Bland annat har stor del av vår tid ägnats åt att resa fram och tillbaks över land och rike för att gå inslussningskurs och stämpla pass. Totalt har vi tillbringat ca 47 timmar på olika bussar sedan 1,5 månad tillbaks då vi landade i Johannesburg, Sydafrika. Vi har bott i Nelspruit, Maputo, varit på ett dagsbesök i Swaziland och slutligen landat i Vilankulo. Äntligen har vi kommit igång med vårt arbete här. Vi arbetar fyra dagar i veckan på en förskola där vi är sport och lekansvariga. Så lär vi oss portugisiska två lektioner i veckan, och tre gånger i veckan håller vi i engelskalektioner.

Här bor vi i EFKs missionshus tillsammans med en Mocambiqiansk familj, och vi stortrivs! Dagtid är tempot annorlunda i Moçambique jämfört med Sverige. Kultur och temperatur gör att man inte stressar igenom dagarna utan tar allt i en lugnare takt. Detta betyder dock inte att man har färre saker att göra. Det är mycket som ska hinnas med varje dag. Många har lång väg att promenera till skola eller arbete, kollektivtrafiken sträcker sig inte ut på landsbygden utanför Vilankulo. De flesta jag träffat går upp i soluppgången. Dels för att ta vara på den mycket begränsade delen av dagen, då man faktiskt kan promenera i snabbare takt utan att smälta bort i sin egen svett. Men också för att ta vara på dagsljuset som försvinner kl 18 om kvällarna.

/Alexandra, Moçambique.

IMG_0002

Mangoträdet i missionshusets trädgård är stort och klättervänligt.

IMG_9899
Lyckan i Joyce ögon när hon såg sitt fjärilsansikte i spegeln var obetalbar!IMG_9927

Här diskar vi i skuggan av palmerna efter varje måltid till det trevliga ljudet av grannens musik som alltid strömmar ur spräckta högtalare från andra sidan muren.

.IMG_9942

Bus och lek med barnen på förskolan i Vilankulo. 

Annonser