Blod, svett och bröllop

Först och främst ber jag om ursäkt för denna sena uppdatering – ibland väljer regeringen att rensa lite på gatorna och då stryker internetledningarna med, vilket leder till att de senaste gångerna jag försökt posta detta har det inte fungerat.

Vi befinner oss alltså sedan en dryg månad tillbaka i Dhaka, Bangladesh, och allt är.. mycket. Trafiken, folket, ljudvolymen, fattigdomen, glädjen, sorgen, lukterna, värmen, regnet och så vidare.

I skrivande stund är dock allt lite dämpat. Förra veckan blev, som vissa av er kanske redan vet, 2 utlänningar mördade i Bangladesh, fast vid olika tillfällen och platser. Efter detta har vi blivit allt mer beskyddade – numera rör vi oss inte ens med eskort utomhus utan bil, jämfört med innan då vi kunde gå själva runt i staden dagtid. IS vill ta på sig morden (deras inblandning har inte bevisats), regeringen skyller på oppositionen och har passat på att fängsla några motståndare, medan oppositionen beskyller regeringen för morden och allt annat som är dåligt i största allmänhet. Vardag i Dhaka helt enkelt, dock lite annorlunda, lite mer ansträngt, instängt och energikrävande.

Men vi lever och mår bra, har till slut fått ett eget boende (en 5:a på kanske 130kvm) och får händelserna till trots uppleva en hel del fantastiska saker.

Eid Al-Adha (eller EAT som den också kallas) gick av stapeln förrförra helgen. För er som inte vet är det muslimernas festhögtid för att fira att Abraham inte behövde slakta sin son utan istället kunde ta ett djur. Därför, efter morgonbönen, har alla som haft råd en ko eller get (eller i sällsynta fall en dromedar) redo hemma för att sen, med hjälp av utsedda slaktare, slakta, stycka och ta hand om köttet ute på gatorna (vilket innebar väldigt, väldigt mycket blod. Överallt.).

Kossor påväg

Kossor påväg

Det häftigaste var nog att uppleva Dhaka i princip tömt på folk under veckan innan och efter festivalen. Då alla är lediga några dagar (motsvarande vår julhelg) åker de flesta hem till byarna för att umgås och fira med släkt och vänner. Någon uppskattade att 60-70% av stans invånare rest till byarna. Allt var tomt, tyst och stilla. I alla fall Dhaka-mått mätt, vilket innebar att det fortfarande var hundratals gånger fler människor och bilar än vad det är i Göteborg en vanlig dag. Men det enda vi såg och hörde var tystanden och lugnet.

Festen gick av stapeln och jag spenderade morgonen med en timmas fotograferande, filmande och samtalande med alla glada härliga människor på gatorna. Lägger upp lite bilder, så här är en varning, dock kommer inga allt för starka. Vill ni se mer så hör av er så kan jag dela med mig på annat håll.

Fest och lycka. Den röda färgen i munnen kommer från en växt som många tuggar istället för att röka de mycket dyrare cigaretterna.

Fest och lycka. Den röda färgen i munnen kommer från en växt som många tuggar istället för att röka de mycket dyrare cigaretterna.

Barnen ser och lär.

Barnen ser och lär.

Slaktare. Opraktiskt med vita kläder en dag som denna.

"Bideshi! Dekhi dekhi?!" (Utlänning, får vi titta?!)

”Bideshi! Dekhi dekhi?!” (Utlänning, får vi titta?!)

Dagen efter var vi hembjudna på festlunch hos Salam, en muslimsk kollega på World Concern. Allt var fantastiskt.

Som rubriken lyder har vi mitt i allt detta även fått vara med på ett bengaliskt bröllop, vilket var vackert, häftigt, annorlunda och helt otroligt på många sätt. Jag läcker en bild men sen tror jag Rebecka kommer skriva mer om det i hennes nästa inlägg.

Gaye Holut = Gurkmeja-i-ansiktet-bröllopsförfest

Gaye Holut = Gurkmeja-i-ansiktet-bröllopsförfest

Be gärna för att situationen inte ska bli värre så vi kan stanna, för vi älskar Bangladesh och vill inget hellre. Ta hand om er.

//Eric, Dhaka, Bangladesh

Annonser

Nytt land, nya vyer, nya vänner

Nu har jag varit i Chiang Mai, Thailand i drygt en månad nu och på en månad så har man hunnit med en massa saker. Jag kom hit tillsammans med Philip och Axel och det känns skönt att jag fick åka ut med dessa goa grabbar. När vi kom hit hade vi träffat runt 2 gånger tidigare men under månaden har man fått lära känna varandra bättre. Inte så konstigt när vi spenderat så mycket med varann, har alltid åkt tillsammans överallt. Vi har varit en trio. Vi är alla olika men har väldigt lätt att relatera till varandra. Jag hoppas att vi kommer få många fina minnen härifrån tillsammans.

Den här veckan har vi börjat jobba på Thai Lahu Foundations kontor, när vi kom dit blev vi varmt välkomnade av dem och de har väldigt snälla mot oss. Det känns bra att komma till kontoret och veta att man kan känna sig som hemma där. Där kommer jag att jobba det närmaste halvåret tillsammans med Axel och vi kommer få uppleva mycket.

På en månad hinner man med en del. Man har gjort och sett mycket nya saker. Thailand är ett vackert land speciellt när man åker utanför städerna, man ser risfälten bredda ut sig på landsbygden, de magnifika  och skogsfyllda bergen som reser sig i horisonten och från bergen så ser man ut över vackra dalar med olika fält som de odlar på. Man kan se några enstaka palmer med kokosnötter sticka upp.

Vi har ju inte bara sett saker utan också gjort lite saker. Här är lite av vad vi hunnit med på den korta tid vi varit här. Först hade vi en liten förberedelsers med alla stepoutare i Asien. Sen så har vi i Chiang mai börjat plugga thai och har gjort det i runt 3 veckor nu, det är väldigt svårt med alla nya olika toner som orden har. Vi har deltagit och hjälpt till lite på roundtable conference (en konferens för EFKs samarbetspartners i Asien), vi såg till att de fick springa på stan och spela in Bollywood musikvideo och lite annat kul. Vi har besökt några av de byar som TLF jobbar i och sett lite av deras arbeten där.

På kontoret kommer vi mest arbeta med engelskundervisning men vi kommer få göra andra saker också.Vi har börjat med att undervisa engelska till några av de som jobbar på kontoret och det var något helt nytt för mig. Inte nog med att man aldrig varit i en sådan roll förut så är det svårt att kommunicera pga av att man inte kan språket så bra. Det kommer bli utmanande men förhoppningsvis så kommer jag lära mig mycket på vägen.

DCIM103GOPROGOPR1714.

Bild tagen från flaken på en pick up truck.

DCIM100GOPROG0049080.

Utsikten från våran lägenhet som vi snart flyttar ut från. 

DCIM103GOPROGOPR1732.

Axel ser ut på risfölten.