Lite regn är bra för skörden och för tankarna!

Under den här resan har vi fått göra så otroligt mycket som jag är otroligt tacksam för att ha fått uppleva, långt mer än vad jag kan få plats att beskriva här. De senaste veckorna har jag och Axel och Markus upplevt Thailand på lite olika håll, men när vi ses så tar vi ofta tid att dela reflektioner och tankar med varandra.

Jag beundras av våra Thailändska vänner. Det förväntas av oss att vi skall ta för oss när vi är hemma hos dem, och vi har fått en god vän från TLF (organisationen vi jobbar på) som besökt oss många gånger och inte tidigare dragit sig för att låna en sovplats över natten. Det gör mig glad att se att andra vågar ta för sig. Jag har upptäckt att man oftast kan dra gränsen för hur mycket man tar för sig mycket längre än jag har trott utan att det blir stötande för värden. Jag är en försiktig person, som är rädd för att verka ohyfsad, men jag vågar tro att många människor även i Sverige gärna bjuder på mer än man tror.

Jag kom tillbaka till Praoh igår (2:a November) efter en helg i stan, och då var också barnen där. Det var första gången jag träffade dem sedan September när vi killar kom hit på besök för första gången. Den här gången var jag nervös inför vårt riktiga första intryck av varandra, men jag fick en så bra känsla! Oförberett bad föreståndaren mig att ha en engelsklektion med barnen och då tog jag min chans att ”bryta isen”. Fastän de redan var intresserade av mig ville jag göra någon avslappnad och rolig lek med dem, och det gick bra. Jag kommer att lära både barnen och de vuxna engelska, (Det här med engelskundervisningen är intressant. Som Axel skrev, är Engelska ett mer komplicerat språk att lära sig än vad man kanske minns om man pratar det flytande. Nu måste jag lära dem hur språket fungerar, men jag vet oftast inte hur, eller varför alla regler finns. De bara finns…) men jag ser mest fram emot att få en plats bland dessa människor. Jag trodde att jag hade koll på Praoh Hostel innan barnen hade kommit hit, men det blir till en helt annan plats när de är här. Det fattas verkligen något på gården utan dem.

Som i en uppenbarelse såg jag idag med hjärtats ögon varför det här projektet finns. Känslan av tacksamhet och Guds storhet spreds som genom hela kroppen medan barnen packades på flaken under paraplyn och plastduk, att det är exakt det här som hela det här projektet handlar om. Två gånger har vi besökt samma bergsby som kallas Khamuang, som ligger sju kilometer från den här gården, rakt upp bland bergen, in i djungeln. Många utav dessa barn kommer därifrån, och resten ifrån andra byar som ligger ungefär lika svår-åtkomliga och frånkomliga. Den här dagen ösregnade det när barnen åkte till skolan, men det var ingen fara. Vi blev alla lite blöta, men barnen hade regnskydd. Skolan ligger en kilometer bort ifrån gården Praoh Hostel och vägen är helt asfalterad, det gick på inte ens fem minuter. Den här dagen hade dock barnen inte alls kunnat gå i skolan om de hade bott i en lika illa placerad by som Kamuang. Det är en hel dags undervisning, och många fler dagar på ett helt år som går bort på grund av att vägen av grus och lera helt enkelt spolas bort när det regnar. Även under vackra dagar skulle kanske barnens föräldrar välja att inte gå till skolan om de hade behövt köra bil eller moped i en mil genom djungeln på morgonen, men det är inget faktum, utan bara jag som spekulerar. Här ser vi hur som helst tjugoåtta barn som har fått en bra chans i livet.

Alle man (flickor) ombord!

Alle man (flickor) ombord! Halva gruppen i taget fick skjuts till skolan som ligger tre minuter bort.

När det regnar får man sitta nära varandra och mysa. Det borde ju vara positivt!

När det regnar får man i alla fall sitta nära varandra och mysa. Det är ju bara positivt!

Jag följde med och släppte av dem, och kände mig upprymd av att se dem vandra in i skolan.

Jag följde med och släppte av dem, och kände mig upprymd av att se dem vandra in i skolan. Fint!

Läxläsning på kvällen. Jag blev tvungen att lära mig alla olika uppställningar på nytt. Det var länge sedan jag inte fick använda miniräknare...

Läxläsning på kvällen. Jag blev tvungen att lära mig alla olika uppställningar på nytt. Det var länge sedan jag inte fick använda miniräknare…

Annonser