Alla ska med!

Livet i Swaziland rullar på och veckorna bara flyger förbi. Jag antar att det blir så när man börjar komma in i en vardag. Om vi nu någonsin kommer få en vardag här. Det är inte många dagar som är likadana. Det är mycket som händer och vi får se mer och mer av vad som händer i detta vackra land. 

För en vecka sen så träffade vi Julia, en kvinna full av energi. Hon är deltid pastor,deltid rektor och deltid student. Hon läser på universitetet där hon håller på att skriva någon slags uppsats (om jag förstod det hela rätt). I och med denna uppsats har hon besökt två grundskolor i Swaziland som har resurscenter för barn med särskilda behov. Dessa två skolor är de enda grundskolorna i Swaziland som har resurscenter. Det finns privata skolor utöver dessa som kostar väldigt mycket, men det är bara två statliga.

Några dagar efter vårt första möte fick jag, Daniella och vår handledare Felicity, följa med henne till en av dessa skolor som ligger ungefär 30 minuter från området där vi bor. Framme på skolan fick vi träffa rektorn och vara med på morgonsamlingen med hela skolan. Bara den delen är väldigt annorlunda från Sverige. De börjar med att samla alla elever för att be sedan fick alla elever visa upp att de har med sig vedträ som kökspersonalen kan använda när de lagar mat. Har man inte något vedträ med sig får man inte någon mat. Lite väl hårt kan jag känna. Hur bra kommer eleverna att koncentrera sig utan mat i magen? Jag minns själv hur trött och okoncentrerad jag blev de dagar jag inte åt ordentligt när jag gick i skolan.

Eleverna visar upp sin brasved.

Eleverna visar upp sin brasved.

På resurscentret finns det tre lärare och ca 25 elever. Det är en lärare som tar hand om elever med olika inlärningssvårigheter och sedan två som tar hand om elever med synnedsättning och/eller inlärningssvårigheter. En av dessa två är till och med blind. Han har bra hand om eleverna och är väldigt bra på att förstå dem och hitta det sätt som just de behöver hjälp på. Detta är dock något som bara skolan och inte staten har förstått. Därför får han bara en liten lön av skolan, medans de andra två lärarna på resurscentret får lön från staten som är betydligt bättre. Detta är bara ett av de problem som man få handskas med på resurscentret. Lärarna är fantastiska och har väldigt bra hand om barnen, trots det så har integrationen mellan resurscentret och resten av skolan inte fungerat särskilt bra. Vi fick höra att många av lärarna och eleverna i de ”vanliga” klasserna verkar se det som något skamfullt att vara lärare eller elev på resurscentret. När en elev svarar fel kan både elever och lärare driva med den och säga att ”den hör hemma på resurscentret”, varav eleven kan svara att den hellre skulle sluta skolan än att gå där. Många tänker att barnen där är helt korkade och förstår inte hur fantastiskt detta är. Äntligen får dessa barn vara en del av Swaziland och ges möjligheter de inte fått tidigare.

Eleverna har en särskild skrivmaskin med blindskrift som de delar på.

Eleverna har en särskild skrivmaskin med blindskrift som de delar på.

En övning för att lära sig räkna, lägg lapparna med siffror på i rätt ordning. I bakgrunden sitter lärarinnan på golvet med eleverna och försöker tillsammans klura ut vilken siffra som ska komma först.

En övning för att lära sig räkna – lägg lapparna med siffror på i rätt ordning. I bakgrunden sitter läraren på golvet med eleverna och tillsammans försöker de klura ut vilken siffra som ska komma först.

Hjärtat blev helt varmt av att få se hur bra lärarna och eleverna på resurscentret funkade, jag hoppas verkligen att de får bli mer integrerade med resten av skolan inom en snar framtid. 

/Ylva, Swaziland

Annonser