Internationell Bröllopsyra

I mitten av oktober var jag, Daniella, på en intensiv snabbvisit i Sverige. Min storebror och hans fästmö, numera fru, gifte sig den 17e oktober 2015. Självklart ville jag vara där och ta del av deras lycka!

Därför åkte jag alltså, med viss möda – mestadels orsakad av försenade flyg, hem.

Men det var det värt! Det var ett otroligt vackert bröllop och jag är så tacksam att jag kunde vara med! Det var traditionellt, men samtidigt personligt, med kostym och vit klänning, vigselringar i guld, tal och spex, mat i överflöd, en maffig tårta, vänner och familj, dans, fotograf, gästbok, umgänge, glädje och mycket, mycket mer.

Precis så som man tänker sig att ett bröllop ska vara!

Bröllop, så som Svensken är van vid!

Bröllop, så som Svensken är van vid!

Ungefär en månad innan min mellanlandning i Sverige så var jag och Ylva två av många gäster på ett traditionellt Swazi-bröllop.

Det var en fantastiskt varm och allmänt annorlunda upplevelse!

Bröllop är en stor högtid och i Swaziland sträcker sig hela firandet (i alla fall det vi var på) över två dagar.

Den första dagen börjar innan soluppgången då bruden och hennes följe beger sig till närmsta flod för att göra sig i ordning. Där stannar de tillräckligt länge för att kunna göra sig i ordning (klä sig i traditionella dräkter i alla möjliga färger – och vissa av dem på tok för avslöjande för Svenska medier) och för att kunna slakta, tillaga och äta en ko eller två (beroende på familjens finansiella situation).

Brudföljet dansar upp från floden

Brudföljet dansar upp från floden

Sedan börjar en oändlig, färgglad sång- och dansfest som helt enkelt håller på tills alla har tröttnat – vilket inte sker i första taget. Dammet yr, visselpiporna går varma, fötter stampas tills fotsulorna blöder (nästan i alla fall) och sång, tjut och stoj tycks aldrig tystna! Det är en folkfest där nästan hela byn närvarar!

Dagen efter är, så som vi har förstått det, vikt till gåvoöverlämning.

Jag och Ylva var bara där en kort sväng – vid själva dans-delen. Vi kom dit vid 14-tiden på eftermiddagen, lagom för att se brudekipaget komma uppdansande från floden, och åkte hem vid 17-tiden – långt innan någon ens börjat tänka tanken på att runda av festligheterna.

Man kan säga att vi beskådade, förundrades och tog in, snarare än deltog – svenskar som vi är.

Innan vi gick var vi dock tvungna att, som traditionen bjuder, dansa in i vimlet till och klämma in en 10-randssedel innanför brudens pannband.

Precis så som ett bröllop ska vara!

Bruden - Klädd supervarmt i värmen

Bruden – Klädd supervarmt i värmen

Dans!

Dans!

Dans

Dans

Vad gör man inte för att kunna se i en värld full av långa människor?

Vad gör man inte för att kunna se i en värld full av långa människor?

Annonser