The typical vardagsdag

Låt mig guida dig genom en helt vanlig dag här i Vilankulo.

Just idag försov vi oss, jag och min roomie Marian, känslan av att vakna upp med den där av stressen i magen är smått tråkig. Vi kravlade ut ur våra myggnätsinbakade sängar och sprang som yra höns mot köket. Sån tur var hann vi äta mikrotinade frukostmackor, eltandborsta tänderna och fylla varsin vattenflaska innan vi tultade iväg mot huset varifrån vår skjuts till jobbet går.

Att behöva skynda i värmen, som redan kl 07.30 var uppe i 26 grader celsius är inte optimalt. Men vi hann fram i skaplig tid trots att vi sov extra länge. Varje dag vi får åka bil till och från jobbet är en välsignelse, för det tar på krafterna att promenera på sandvägarna i värmen.

Väl framme vid huset hälsade vi på familjen, så slängde vi oss upp på bilflaket och skumpade iväg mot förskolan vi jobbar på. I början blev vi alltid tillfrågade om vi inte vill sitta inne i bilen. Efter ett tag insåg vår kära familj här som äger bilen att vi inte satt där bak för att vara snälla, utan för att vi faktiskt gillar att sitta där. När jag var liten fanns det inte en chans att man skulle få sitta bak på pappas pickupflak (hur mycket jag och mina syskon än bönade och bad) Så tänk den barnsliga lyckan när jag får sitta där precis hur mycket jag vill!

Cirka 25 minuter senare var vi framme på förskolan. Att mötas av ett gäng barn med busiga glimrande ögon varje morgon är inte så dumt, de är alltid redo för de lekar vi plockar fram ur rockärmarna. Att vi inte talar samma språk betyder inte att vi inte kan lära känna varandra. Jag talar inte ett ord xitzwa (det lokala stamspråket) och barnen kan inte svenska. Så vi möts någonstans på mitten med lite portugisiska, påhittat teckenspråk, frustration och många stora leenden och skratt när det blir missförstånd.

När lektionen drar igång i klassrummet får barnen sjunga en sång och räkna hur många barn som är där. Läraren går igenom vilken veckodag, vilket datum och år det är. Så får ett av barnen be en bön.

Huvudundervisningen börjar med att läraren går igenom dagens ämne till exempel siffran sju. Läraren visar och förklarar hur siffran ska skrivas och så får barnen gå fram, en åt gången och prova att skriva siffran på tavlan. Efter det delas barnens häften ut där de får fylla i streckade sjuor och skriva på rader.

Lektionerna och lekarna är på portugisiska på förskolan för att barnen ska lära sig att tala landets officiella språk. När lektionen är klar håller läraren, jag och Marian i nån lek. Sedan äter barn och vuxna mat tillsammans, innan barnen får gå hem till sina familjer igen, och vi skumpar hem på de sandiga vägarna.

Alexandra, Moçambique

IMG_0328

Vissa dagar börjar skoldagen med att barnen ställer upp i två led och sjunger Moçambiques nationalsång, andra dagar är det fri lek tills lektionen börjar i klassrummet.

IMG_0349IMG_0358

På hemvägen åker några av barnen från förskolan med ibland

IMG_0802IMG_1261

Det är viktigt att lära sig ta selfies i tidig ålder 😉

Annonser