Phrao Hostel!

Jag läste ett blogginlägg från en av förra årets Stepoutare som jobbade på ett barnhem på ett annat ställe närmare Chiangmai, där hon beskrev hennes känsla när hon var klar med den första delen av hennes praktikperiod. Precis likadant kände jag när jag i mitten av oktober skulle flytta ut hit från vårt trygga lilla hus i stan och komma till elevhemmet. Jag hade också ”…både våndats och längtat hit”, som hon skrev. Det var lite jobbigt att flytta eftersom jag trivdes så bra i Chiangmai, både med de vännerna vi har skaffat där och med jobbet som engelsklarare på thai-kontoret. Det fanns även en osäkerhet över hur det skulle bli att jobba helt ensam på en avlägsen gård ute på landet där det inte fanns någon annan svensk person, och där knappt någon pratade engelska. Men då påminde jag mig själv om att jag det ju var mitt eget val att åka dit. Jag hade ju redan tagit beslutet och för länge sedan talat om för mig själv att jag hade bestämt mig , så det fanns ju inget att att bråka om längre. Jag såg ju faktiskt egentligen jättemycket fram emot att flytta hit. Det visste jag ju, fast jag var nervös.

Phrao Hostel är (för det första) alltså inget hostel för resande och backpackers, utan ett elevhem avsett för barn från bergsbyarna från 7 år  och uppåt, tills de nästan är gamla nog att börja på universitetet. några av barnen saknar någon förälder eller har föräldrar som inte kan ta hand han om dem av olika anledningar, men de flesta har föräldrar i sina hembyar. Hemmet ligger runt 5 km från närmsta stadscentrum, ute på landsbygden, vid foten av ett stort skogigt berg i norr och med utsikt över massa risfält som varje kväll badar i solljuset, och hela samhället Phrao ligger i en vacker dal omgiven av imponerande stora gröna berg. Jag har ett eget rum där jag sover på en liten madrass på golvet (Thai style) med mycket golvyta för både ett långt skrivbord och plats för många fler bäddar. Mitt rum ligger på övervåningen i killarnas hus, och tjejerna bor i ett likadant i hus bredvid. På undervåningen i killarnas hus står det långa matbord och stolar där vi samlas ofta. Mellan de två stora husen finns en stor gräsplan med två fotbollsmål, och en bit nedanför tjejernas hus finns ett volleybollnät. Bredvid volleybollplanen finns grishuset. Djur finns det många här, förutom ödlorna och myrorna som kryper längs med väggarna… Höns och tuppar springer omkring bäst de vill på hela området tillsammans med hundarna Bobbie och Tina, för att inte glömma alla fiskar i fiskedammen!

image

Killarnas hus till höger och tjejernas hus till vänster med fotbollsplanen i mitten, och grinden ut till vägen längst till vänster

image

Risfälten och trädgårdslandet i kvällsljus

 

Varje dag går barnen upp klockan 5:30 och går till sina olika städområden. Sen har de ganska mycket tid att göra sig i ordning innan frukost klockan 6:30. När man har ätit upp och diskat sin tallrik har de lite tid att göra klart det sista innan det är dags för morgonuppställningen vanligen klockan 07:10 framför bilen som skall ta alla till skolan. Innan lunch har jag vanligtvis engelsklektion med föreståndaren och hans fru i max två timmar, sen blir det faktiskt ganska lunkigt tempo då det inte alltid finns särskilt mycket att göra fram till klockan 16:00 när barnen kommer hem från skolan, men pang säger det då, så blir det liv och rörelse igen! Sen efter vi har ätit klockan 18:00 så har jag en lättsam engelsklektion klockan 18:30 med halva gruppen, innan de sätter sig med sina läxor då jag försöker hjälpa så gott jag kan, följt av lovsång och bibelläsning med bön. Efter en lång dag blir det då dags att släcka lampan klockan 21:00.

image

Uppställning och morgonbön vid bilen

image

Lovsång på kvällen

Som lärare och storebrorsa åt 26 barn går det åt mycket energi om dagarna, men då är det ju jättebra att jag får egentid på dagarna. Jag trivs jättebra här och det passar mig perfekt.

Nästan glad andra advent på er! Nästa gång skall vi prata om något helt annat. Det blir spännande!

 

Annonser