Om en lång landningsbana i Kambodja

Tiden går fort här i Kambodja och snart är det jul. Jag börjar komma in i arbetet här på ICC i huvudstaden Phnom Penh. Mesta delen av min tid spenderas inne på kontoret där jag gör research för att ta fram ett underlag om miljösituationen i Sydostasien, problemområden och vad det är möjligt att göra någonting åt. Tanken är att ICC utifrån detta ska kunna få en fördjupad miljömedvetenhet hos anställda och på kontoret. Planen är att de inom en snar framtid ska starta ett projekt med mer direkt fokus mot miljö så min research kommer också delvis fokusera på att studera andra organisationer som jobbat på liknande sätt i Kambodja eller i Sydostasien. Utöver detta pluggar jag khmer och har engelskundervisning för personal på kontoret.

Det är och har varit en stor omställning att komma från en kultur (väldigt olik den svenska) till en annan (också olik den svenska men på ett annat sätt). I mötet med den kambodjanska khmerkulturen är mina referenspunkter nu både från Bangladesh och från Sverige.

Det första som slagit mig här i Kambodja är att det finns fler västerländska influenser här i jämförelse med i Bangladesh. För mig har det tyvärr känts som ett hinder för att uppleva den kambodjanska kulturen ”på riktigt” även om jag vill se förbi det, jag vill verkligen inte se mötet med Kambodja som ett mindre spännande kulturmöte bara för att det här finns mer av det jag är van vid från Sverige. Allt från klädvanor, att möta andra västerlänningar på gatorna till kaféer och butiker som påminner om de svenska har nog bidragit till min känsla av västerländskt inflytande. Det har tagit mig lite tid att landa i att jag bara måste försöka vara här och nu och försöka se lite djupare för att få uppleva mer av den kambodjanska kulturen.

Det har blivit väldigt tydligt för mig hur stor betydelse förberedelsefasen har inför en utlandsvistelse med både läsning och rent personlig mental förberedelse för att åka till ett land. Första tiden här i Kambodja var en stor utmaning just för att min mentala förberedelse kopplad till utlandsvistelsen var så starkt sammanbunden med Bangladesh. Det har helt klart krävts en större ansträngning för att orka vara öppen och ta in kulturen och människorna vi möter här. För mig har läsning varit en hjälp. Genom att läsa en bok och därmed bli serverad en viss vinkel och förståelse för den kambodjanska kulturen eller historien så blir jag sugen på att förstå mer och skapa mig min egen bild.

Oavsett om det är läsningen i sig eller bara att ha gett det nya landet lite mer tid så känns det nu riktigt spännande att vara i Kambodja med allt vad det innebär. Vissa veckor är vi på kontoret och de rullar på nästan som arbetsveckor hemma i Sverige men däremellan kommer det olika typer av glimtar som ger lite större inblick i vardagslivet för en khmer.

I helgen var vi bjudna hem till en kollega på ICC. Han har tillsammans med sin fru engelskundervisning för barn i området och de skulle nu i helgen ha ett avslutande Christmas Program som vi blev inbjudna till. Min kusin är på besök i Phnom Penh och även han blev medbjuden. Efter ett antal felkörningar med Tuk-Tuken, och en ganska lång resa ut på gropiga små vägar i vad jag tror är en före detta sjö som nu täckts igen för att bli mark att bygga på kom vi fram till Rathys hus utanför centrala Phnom Penh. Det lektes lekar och Eric hade med gitarren så vi lärde barnen ”det lilla ljus jag har”, vi sjöng på engelska med mer eller mindre improviserad översättning men rörelserna till var nog mest uppskattade och fungerar på alla språk. Sen åt vi lunch tillsammans och lekte en stund med barnen. Det var tydligt att barnen tyckte det var roligt att vi var med men jag är ändå ganska säker på att besöket betydde ännu mer för oss. Jag skickar med lite bilder från denna dag.

 

IMG_2371.jpg

IMG_2306.jpg

IMG_2319 (1).jpg

IMG_2339.jpg

IMG_2365.jpg

 

/ Rebecka Svensson i Phnom Penh, Kambodja

Annonser