Jag får hjälpa med det jag kan!

Januari har ju bara försvunnit! Vi har gjort mycket dock. Fiskat med barnen i Prao och åkt till Grand Canyon(i Chiang Mai) . Har Haft besök av Markus föräldrar och åkt ut på äventyr. Vi har även haft en riktig vinterkyla. Ner mot 10 grader här! Det var inte det jag tänkte mig när jag skulle till Thailand! Men bara att jobba med Lahufolket och få lära ut engelska till dom på kontoret och se dom utvecklas är en upplevelse i sig.

Har den senaste tiden känt en stor tacksamhet över att jag får vara här i Thailand. Nu har det mesta blivit en vana och språkbarriären blir mindre och mindre. Det går faktiskt kommunicera vilket är härligt. För mig känns det lite som det börjar på riktigt nu på ett sätt, som det är nu jag kan få göra skillnad i någons liv och visa på Jesus. Det är även nu jag själv mer kan se vilken skillnad Jesus gör i andras liv när jag mer är en del av kulturen och förstår mer. 

Vi har nu fått en tillökning i vårt team! Lydia heter hon och hon är en frisk fläkt hos oss grabbar. Så vi försöker lära henne allt vi kan här i Chiang Mai. Vet inte hur bra jobb vi gör..

Jag har de senaste veckorna haft ganska mycket lektioner. Jag har nu lärt ut Engelska i 4 månader till Wirachai, Jale och Mata som är 3 nu nära vänner på kontoret. Det har verkligen gett resultat vilket är så roligt! Jag får vara med och hjälpa mina vänner att kunna kommunicera bättre i ett viktigt språk! De är nu mycket mer frimodiga i att prata och övar på varandra. Går nu prata Engelska för det mesta på kontoret vilket inte gått innan. Så för deras skull försöker jag prata mest på Engelska. Jag känner att jag får göra skillnad här, det är häftigt!

Vi har nu de senaste helgerna åkt ut till Prao där Philip jobbar med 27 Lahubarn i ett elevhem. Vi har åkt på utflykt med barnen i varma källor och vattenfall. När vi fiskade stoppade man vattnet genom att leda det runt och kunde då fånga en massa fisk med handen vilket var roligt. Barnen här är inte alls rädda för att skita ner sig trots att de närmar sig tonåren! Att få se deras glädje värmer ens hjärta.

Det känns så bra att resa ut såhär. Att få möta en ny värld och faktiskt på något sätt lyckas göra detta till sitt hem, för nu känns Chiang Mai faktiskt hemma! Om än bara för en tid. Jag har nu 3 månader till framför mig och det känns väldigt bra. Jag är inte färdig än!

Gud är god. Amen! /Axel, Chiang Mai

IMG_3985

Här satt vi i kylan. Markus som nu gillar värmen visar sitt missnöje. Här hade jag även en Engelskalektion sen då det verkligen var förfärligt kallt!

IMG_3986

Här fiskade vi med barnen. Här håller vi på att leda vattnet och stoppa det med hjälp av lera och stenar. Väldigt roligt och gott faktiskt! 

Annonser