4 x 4

Jag tillhör den sortens människor som älskar listor. Friden i att strukturera och rada upp, aaah. Eftersom listor är mitt favorituttrycksätt så får ni här fyra stycken listor à fyra grejer.

Fyra saker jag jobbar med här i Zambia

  1. Starta företag
    Beatrice är engagerad i ett nyuppstartat sy-projekt där hon lär kvinnor att sy. Jag hjälper till med att starta detta företag och tillsammans med kvinnorna formulera businessplan, budget affärsidé osv.
  2. Workshopen
    Jag hänger med ett gäng grabbar som kallar sig för bush engineers, djungelingenjörer. Fantastiskt yrke! Jag får lära mig allt om hur man fixar grejer man för länge sedan skulle ha skrotat i Sverige, dessutom utan reservdelar. Jag hjälper nu mest till med att bygga ett rum där sy-projektet ska kunna bedriva sin verksamhet. Jag har också satts på uppgiften att räkna ut bästa sätt att förse denna lokal med el, om det är med solceller eller en dieselgenerator.
  3. Räknar medicin
    Första veckan och förra veckan när skolan hade lov och jag gjort illa fötterna och inte kunde gå, roade jag mig med att räkna medicin tillsammans med ett gäng tjejer i apoteket. Att från en stor kartong ta 10 små tabletter och lägga i en mindre påse typ. Trevligt!
  4. Pre-school.
    Jag är några dagar i veckan på en pre-school och hoppar in när lärare är borta eller sitter ner enskilt med de barn som behöver extra hjälp.

Fyra saker som gör ont

  1. Fläta håret
    Men ska man vara afrikanskt fin får man lida pin
  2. Hoppa från en lastbil
    Fått en stressfaktur i båda fötterna (haha)
  3. Träningsvärken och solbrännan efter för många dagar i workshopen
  4. Göra malaria test

 

Fyra namn jag går under

  1. Teacha Linda
    För att jag är lärare
  2. Rinda
    Alla här blandar ihop L och R så väldigt ofta får jag heta Rinda
  3. Thorendo
    Betyder ”what shall we eat” på lamba och är nästan mitt efternamn, fantastiskt roligt!
  4. The noice maker
    Alla vet att jag tycker om att prata, kanske framförallt om man jämför mig och Bea eftersom hon är betydligt lugnare och inte lika högljudd. Så när jag klampar in och hälsar på i sy-projektet skrattar ofta kvinnorna och säger att ”here comes the noice maker”.

Fyra saker jag gjorde igår som ändå är relativt bisarra

  1. Väntade i tre timmar.
    På riktigt satt på en stol under ett litet solskydd i tre timmar utan att någonting hände. Vi satt och pratade, men ändå!
  2. Tittade på traditionell dans av halvnakna zambier
  3. Var på väg hem men hamnade på en veranda och rostade jordnötter
    Någon jag inte ens kände igen ropade på mig och bjöd hem mig. Insåg sen att det var min kompis granne som nu var hemma hos hennes syster och skalade jordnötter. Där blev jag inbjuden och satt på ett golv och pratade en blandning av franska, engelska och bemba.
    dsc_0867dsc_0869dsc_0884
  4. Duschade i pastavatten
    Jag lagade mat när elen gick. Vattnet blev aldrig riktigt kokat och grönsakerna blev inte stekta, så vi åt yoghurt och müsly till kvällsmat. Hade sen fortfarande ingen el, vilket betyder att vattenpumpen inte fungerar så vi hade inget vatten att duscha i, förutom kastrullen med halvkokat pasta vatten, så jag tog med mig den lilla kastrullen till badkaret och duschade bäst jag kunde.

Linda, Zambia

Annonser

Vardagen i Nelspruit

Veckorna börjar ha sin sakta lunk med regelbundna aktiviteter, vilket gör att tiden går väldigt fort.

Utöver att vi hjälper Joel med skolan på dagtid så har vi fått olika uppgifter att göra parallellt. Linn håller på och bygger en hemsida åt partnerkyrkan i Swaziland. En stor utmaning men också väldigt roligt.

Samtidigt så jobbar Oskar med att bygga upp ett bra material för våra engelskalektioner. När man inte har något gemensamt språk att utgå ifrån så är det väldigt välsignat med bilder. Så Oskar letar bra bilder, och sätter ihop ett häfte till gruppen med bilder och en rad som de kan skriva vad det är på bilden under. Dessutom kan de få med sig häftena hem för att träna under veckan.

Dessa engelskalektioner har vi sedan på torsdagskvällarna. Gruppen har hittills vuxit för varje gång och nu senast var de 13 stycken med. De som kommer är flyktingar ifrån ett grannland, vilka kommer i hopp om att få ett jobb och en bättre framtid. Tyvärr är det inte så mycket lättare här än i deras hemland, det är svårt att få jobb och de bor under väldigt enkla omständigheter. Men deras glädje och tacksamhet över engelskalektionerna och att någon ser dem är överväldigande.

_ds29138

In action på engelskalektionen, här lär vi oss om olika känslor.

På eftermiddagarna på onsdagarna har vi Siswati-lektion. Många svåra ljud, och uppbyggnaden är helt annorlunda än något vi tidigare har stött på. Men det är ändå roligt, och glädjen över att kunna möta människor på deras språk (i alla fall hälsa) är väldigt stor både från vår och deras sida.

Söndag morgon klockan 8.00 är det gudstjänst i Holiness Union Church, Nelspruit City Centre. Där pratar de Siswati, men gudstjänsterna är på engelska när vi är där, med undantag av lite lovsånger.

Hälsningar från ett allt varmare Sydafrika!
/Linn och Oskar

Att Spela Fotboll Med ‘Fel’ Skor

Сайн байна уу?

Nu har jag varit här i Mongoliet lite mer än en månad. Måndag till Fredag sitter jag på skols bänk och försöker att lära mig deras mongoliska. Det är ganska förvirrande med nytt alfabet och siffror men det har gått bättre och bättre varje vecka.

stepout-4

-På skolan fick vi också lära oss hur man spela/leker med djurben.

Förutom skolan så har man varit lite upptagen med att lära känna staden och människor från olika håll. Ibland så har man möjligheten att komma ur från stan och till bringa sin tid i deras fantastiska natur.

Jag brukar ta promenad runt i stan på morgonen innan skolan starta för att se vad som händer innan de stressar iväg till jobb, skolan eller till buss mitt i trafikkaoset. Ibland så kom man fram till en kö där de väntar på deras tur att köpa vatten. Vissa har inte rinnande vatten i huset.

stepout-1

– En kamel med Ulaanbaatar i bakgrunden.

Kyrkor!

När jag är ledigt på söndagar så besöker jag kyrkor. De flesta är mongol kyrkor. Ibland så har man tur och man får tolk(eng), ofta så sitter jag och njuter deras lovsång och vittnesbörd utan att förstå ett ord, det finns också tillfället då man förstå genom deras kroppsspråk och ansiktsuttrycket mer än vad de förklara med ord, vad Gud har gjort i deras vardag.

Mitt volontärarbete är att umgås med barn och spela fotboll med dem när jag inte plugga.

Ger District

Ger District ligger precis utanför stad. Här har JCS en fotbolls program för barn i den här fattiga tätorten. De arbetar tillsammans med skolan. Skolan tillåter oss att använda fotbollsplan ( konstgräs 7manna) och gymmet för att kunna göra programmet. Varje lördag kom ca 40 barn för att lära sig att spela fotboll. De flesta är pojkar som är mellan 10 och 16 år. Att se dem spela fotboll med ’’fel’’ skor men med glädje gör en så glad. De kommer från trasiga och fattiga familjer. Förr i tiden så var det bara Ger i det här området men nu har de mesta bytt till hus. De saknar rinnande vatten i deras hem, inget värmesystem, ingen inomhustoalett.

Vår förhoppning med det här programmet är att hjälpa dem att bygga upp deras karaktärer, inspirera dem att uppnå sina mål i livet och viktigast av allt är att de lära känna Jesus.

14795968_10210718378105442_998352740_o

-Barn från Ger District.

Efter träning med barn i Ger District så hänger jag i stan med killarna som är min jämnårig. Ofta så spela vi Fifa turnering och äter tillsamman. JCS mål med det här är också att hjälpa dem att lära känna Jesus, att tillbringar sin tid i friska atmosfärer och göra bra i sitt privatliv. Vissa är inte kristna men några av dem har redan bestämt att följa Jesus.

Många av dessa pojkar kommer också från splittrade familjer och hårt liv. Det finns ’’fritidsgård’’ för dessa killar. Där de kan komma dit och hänga med sina kompisar när det är tufft hemma. Här kan dem spela Fifa, laga mat tillsamman och prata utan alkohol inblandning.

Förutom Fifa turneringar så spela jag också riktigt fotboll med de här killarna en gång i vecka.

20161018_084925

– Det snöa typ en gång i vecka men i stan brukar de försvinna under dagen.

Solomon, Ulaanbaatar

Om ett sömnadsprojekt

Tre veckor har gått sedan jag senast skrev ett inlägg. Under de här tre veckorna har sömnadsworkshopen verkligen gjort framsteg. Vi började med tre kvinnor som lärde sig att trä symaskiner och att sy rakt. Nu är de sex kvinnor och vi har börjat sy skjortor till den stora beställning av skoluniformer vi fått. Däremellan har vi hunnit sy över 22 gardiner till sjukhuset, och de har också fått göra varsin tygpåse att förvara sina sybehör i. De blev så oerhört stolta över sina tygpåsar när de var klara och tyckte absolut att de kunde användas som handväskor att gå runt med varje dag. Att vara den personen som faktiskt har lärt dem hur man gör denna påse, det är mer lyckobringande än vad man skulle kunna ana.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mildred, Lilian och Joyce visar upp sina tygpåsar

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Katie med en färdig gardin till sjukhuset

Fyra eftermiddagar i veckan träffas vi för att sy. Vi har satt en tid mellan 14 och 16, men det är sällan de faktiskt går hem klockan 16. Det brukar inte bli förräns en bra stund efteråt, närmare 17, ofta senare än så. De senaste gångerna har vi fått säga till dem att sluta arbeta så att alla kommer hem innan solen gått ner. Det är fantastiskt att se hur länge de vill stanna kvar, hur roligt de tycker att detta är. Vi har väldigt roligt tillsammans, skrattar och pratar samtidigt som vi jobbar. Jag får visa dem, steg för steg, hur de ska sy och hur mönster ska klippas ut. De lär sig mer och mer efter varje gång, och när jag är upptagen lär de sig av varandra. De får alltså inte bara lära sig att sy, utan också att vara lärare för varandra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skjortor in the making!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Angela visar upp sin färdiga skjorta

Målet med sömnadsworkshopen är att starta upp ett kooperativ som kvinnorna kan driva själva. Det kommer att ta tid innan de är helt självgående, för allt tar ju tid i Zambia. Jag förväntar mig inte att jag kommer att vara kvar här när det händer. Men det hindrar inte mig från att göra det jag kan, just nu. En sömnadsateljé håller på att byggas upp så att kvinnorna har ett eget ställe att komma och gå till när de vill. Linda gör research för hur man egentligen startar ett företag i Zambia, och jag ger dem kunskapen att sy. Jag trivs så otroligt bra med den arbetsuppgiften. Det är fantastiskt att få känna att lilla jag, från lilla Sverige, faktiskt kan få bidra på ett så praktiskt sätt. Visst, det kanske inte är någon stor världsförändring vi håller på med, men för de här sex kvinnorna som jag jobbar med gör det skillnad. Och då är det värt allt.

/Beatrice, Zambia

Vad händer egentligen!?

Hej igen!

När jag funderade över detta blogginlägg så har jag tänkt på vad som jag själv skulle vilja läsa om. Jag är lagd åt det hållet att min fråga skulle vara: Men vad gör ni om dagarna egentligen!? Så nu får ni svaret på den frågan i form att en liten redovisning av vårat veckoschema 😉

Veckan här i Paraguay börjar med söndag och på söndagar så är det Gudstjänst som står på schemat, en kl 9 i vår vanliga kyrka och en klockan 18 i en mindre grupp på ca 10 personer. Mitt på dagen så finns det tid för att äta lunch med gäster, läsa eller plugga spanska.

På måndag så börjar arbetsvecka med full fart. Under dagen så har vi fyra engelska lektioner a la en timme med barn i åldrarna 6-15. Att undervisa är något helt nytt för både mig och Erika, det är krävande men också väldigt roligt och givande. Barnen här i Paraguay läser ingen engelska i skolan så vi får verkligen börja från början.

IMG_1850.jpg

Erika lär ut några kroppsdelar så att vi kan sjung ”Huvud, axlar, knä och tå” som nu har blivit en riktig favorit hos de yngre barnen!

Tisdagar är vad vi kallar en slappardag. Det som är planerat är att vi ska städa lokalerna i kyrkan där barnen är och på eftermiddagen så är det handarbetsmöte med ett dussin entusiastiska medelålderskvinnor.

Tempot höjs igen på onsdagar och torsdagar när stödskolan är igång. I Paraguay så går barnen antingen i skolan på förmiddagen eller på eftermiddagen vilket gör att de är utan sysselsättning halva dagarna. Detta gör att det finns möjlighet för kyrkan att ha sin egna skola för barn som behöver extra stödd och vi kan ha våra engelska lektioner när stödskolan inte är igång.

IMG_1905.jpg

Vi sitter och leker en regnig dag då det tydligen inte går att undervisa trots att barnen har trotsat regnet och gått till stödskolan ändå…

På fredagar är det engelskaundervisning igen och på lördagarna så är det på morgonen en aktivitet för barnen som kallas ”Hora feliz” ungefär  roliga timmen. Då sjunger och dansar vi tillsamman med barnen, lyssnar på bibelberättelser och fikar. Lördagen är sedan en ledig dag tills kl 19.30 då lördagens gudstjänst drar igång.

Processed with VSCO with c1 preset

På hora feliz lär sig barnen bibelverser utantill.

Detta är en standardvecka men det finns alltid utrymme för nya äventyr. I lördags till exempel så fick vi följa med till Brasilien och leda barnmöte utklädda till clowner. Mycket roligt men också svårt då barnen helt plötsligt bara förstod portugisiska 😉 .

En kväll hängde vi på ungdomarna när de skulle ut och evangelisera. Vi blev lite förvånade när vi förstod att konceptet var att när det blir rött för bilarna så springer man ut på övergångsstället medans några andra ger ut informationsblad till de stillastående bilarna. Väldigt roligt!

Detta är en vecka i mitt liv här i Paraguay. Jag trivs och ser alltid fram emot nästa dag och dess utmaningar.

Allt gott,

Caroline, Paraguay

Vardag, fest och så några frågetecken

Efter lite mer än en månad i Paraguay tycker jag det har börjat formas någon slags vardag även här, och det händer inte nya saker riktigt varje dag längre. Våra spanskakunskaper har förbättrats något sedan sist, vilket gör att man känner sig lite mer fri och exempelvis kan klara av en dag på stan själv.

Förutom att vi fått lite fler aktiviteter på vårt veckoschema så har vi även fått följa med på flera festliga tillställningar som födelsedagskalas, en babyshower, och härom söndagen en församlingsdag med dop, där hela nio personer hade valt att döpa sig! Efteråt blev det bland annat volleyboll och tereré-drickande i solen. Det är så man umgås här!

Efter några veckor i en annan del av världen har det såklart också kommit upp en del tankar. På många sätt är det här ett välutvecklat samhälle. Alla använder mobiltelefoner och internet, moderna bilar är i rullning på vägarna, flera personer vi träffat studerar på universitet, jag upplever jämställdheten mellan kvinnor och män som hög (bland dem jag träffat), man kan träna på gym, folk är måna om sitt utseende – ja, mycket är precis som i Sverige.

Samtidigt finns det många frågetecken. Till exempel finns det inte möjlighet till vettig sopsortering. Avfall dumpas lite här och var, vilket gör att det är skräpigt nästan överallt var man går. Det dricks mycket läsk, men de flesta flaskorna går inte att återvinna. Den statliga grundskolan har en erkänt dålig kvalitet. Bara ett kvarter härifrån finns det människor som lever i små, enkla hus under betydligt fattigare förhållanden än vad man gör på vår gata, och vart man än rör sig i den här stan så kan man ganska tydligt se att det finns stora skillnader i levnadsstandard hos olika människor. Hur kan det vara så?

Andra lite mindre viktiga saker jag undrar över i min nya vardag är exempelvis; Varför börjar det ibland spelas musik på högsta volym mitt i natten här utanför? Och varför väljer man att förvara müslin i kylskåpet men smöret ovanpå kylskåpet?

Förra veckan började jag och Caroline med ett nytt projekt, att hålla engelskalektioner.  Det som bland de yngre barnen är mest populärt under lektionerna är att sjunga, så vi har de senaste dagarna sjungit alfabetssången och ”head, shoulders, knees and toes” ett antal gånger. Väldigt roligt!

Något som också påverkat den senaste veckan är att det några dagar varit dåligt väder. När det regnar eller är mulet kommer det nästan inga barn till stödskolan, så ett par lektioner har blivit inställda.

Det dystra vädret har ändå fört mycket positivt med sig för våran del: temperaturen har hållit sig behaglig och vi har fått extra (välbehövlig) tid till att plugga spanska. Självklart så har vi under ett par kvällar också passat på att med varsin temugg i handen, något svenskt tv-program i datorn och det smattrande regnet i bakgrunden, låtsas att vi sitter hemma och njuter av den svenska hösten…

/Erika, Paraguay