Thank God it’s Sunday!

Vi möter upp med Henry och Stella och traskar gemensamt bort till kyrkan. Henry, som är en gammal svensk missionär, pratar flytande lamba och brukar sitta bakom oss och översätta lite. Eftersom hela gudstjänsten är på lamba uppskattas det väldigt mycket, särskilt under predikan. Det känns fint att kunna ta till sig budskapet som delas, även om vi är en aning mer begränsade i vår förståelse.
När vi kommer fram till kyrkan är det ofta någon kör som sjunger eller bara övar samtidigt som vi slår oss ner på någon av de hårda träbänkarna. Om vi har tur kan vi lyckas få sitta på en bänk med ryggstöd. Lika hårt att sitta på, men skönt att kunna luta sig tillbaka. I och med att någon kör ofta sjunger upp när man kommer är det lite oklart när gudstjänsten egentligen börjar, men efter en stund brukar någon hälsa alla välkomna och introducera alla körer som ska sjunga. Manskören, kvinnokören, kyrkokören, många körer. Deras uppträdanden varvas med bön och gemensam sång. När det är dags för kollekt går vi offergång, alltså att alla får gå upp längs mittgången och lägga sin gåva i en stor korg. Ovant, men också skönt att få resa på sig och vila baken från de hårda träbänkarna. En söndag blev jag tillfrågad precis innan vi skulle gå offergång om inte jag kunde tänka mig att be för kollekten efteråt. Med endast fem minuters förvarning stammade jag fram ett ”eeh, ja, jo, kanske, eh, okej” och fick alltså ställa mig upp och be på engelska inför hela församlingen. Nervöst, ja, men jag påminde mig om att jag bara skulle snacka lite med Jesus och det har jag ju gjort innan. Så då var det inga problem.
När offergången är över, pålysningarna är berättade och ytterligare någon kör har sjungit är det dags för predikan. Ofta är de av det längre slaget, och ofta är pastorn väldigt peppad och halvt pratar, halvt skriker ut sitt budskap i mikrofonen. Jag skiftar mellan att tycka att det är inspirerande med så brinnande människor som bara måste ropa ut sitt budskap, och att tycka att den höga ljudvolymen mest ger huvudvärk. Sen skulle det också kunna vara värmen och det faktum att jag allt som oftast svettas som en gnu under varje möte som ger mig huvudvärk. Eller både och. Aircondition är inget som existerar här och vattenflaskan måste alltid hänga med.
När pastorn är klar med sin predikan börjar gudstjänsten rundas av. Den följs av en förbönsstund och kanske någon mer sång innan det är slut efter ungefär tre timmar och alla börjar röra sig utåt. Sedan står vi ute i solen och hälsar och pratar med vänner och bekanta, och kanske med någon vi aldrig träffat förr. Så ser vår långa, svettiga och högljudda inledning på söndagar ut. Ganska härligt om jag får säga det själv. Efter detta hinner vi gå hem, slänga i oss lite mat och vila i ungefär en timme innan det är dags för ungdomsmöte. För varför bara vara i kyrkan i tre timmar när man kan vara där i minst fem?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kyrkan i Mpongwe. Ibland bjuds det på nshima-picknick efter gudstjänst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Linda snackar på en ungdomssamling. Hon sa en massa bra saker, lovar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De lyxiga träbänkarna med ryggstöd. Smidigt också att det står Mpongwe på dem, om man skulle glömma bort var man är.

/Beatrice, Zambia

Annonser