Om en zambisk middagsbjudning

En kväll knackade Avara Sumabanga (s:et uttalas sh), sjukhuspastorn, på vår dörr och bjöd hem oss på middag hos hans familj några dagar senare. Ja, vad roligt, vi kommer absolut blev vårt svar. Tiden gick, den bestämda dagen kom och det närmade sig kväll och utsatt tid. Vi traskade bort mot deras hem och sa till varandra att det här kan bli lite hur som helst. Det hade gått ett par dagar, de kanske hade glömt att vi ska komma? Det här med framförhållning är ju egentligen inte zambiers starka sida. De kanske inte ens är hemma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Välkommen till Sumabangas, här ska det lagas mat!

Så kom vi fram till deras hus, och nog tyckte vi att det var lite för lite aktivitet och människor där. Men dörren stod öppen i alla fall, så vi hojtade lite och möttes av en av döttrarna. Avara och Lilian (hans fru, också en av kvinnorna i sygruppen) var inte hemma än, men det verkade som att vi var väntade. Hon bjöd in oss och vi satte oss i en soffa, småpratade lite och tittade på tv:n som stod på. 45 minuter efter bestämd tid kommer Lilian hem och säger ”åh, ni är redan här!”. Att vara 45 minuter sen är alltså att vara tidig, bra att veta.
När Lilian har anlänt kan matlagningen börja. Nshima ska kokas, grönsaker ska hackas och blandas, och kycklingen ska plockas på fjädrar och styckas. Linda får stycka kyckling medans jag får den lite mer angenäma uppgiften att hacka grönsaker och hjälpa till med nshiman. Matlagningen, som sker utanför huset, börjar när det fortfarande är ljust och håller på en bra stund efter att mörkret kommit. Vi hjälper till så gott vi kan samtidigt som vi pratar och skrattar och lyssnar på lovsång. När allt är klart går vi in och sätter oss och äter av all den goda maten. Något som ingår i god mat, särskilt under regnsäsong, är grillade flygmyror och larver. Salt, knaprigt och faktiskt ganska gott. Så länge man inte tittar på insekterna för länge och inte tänker för mycket på vad man äter så funkar det fint. När vi är proppmätta och inte tror att vi kan få i oss något mer ställs det fram te och kakor. Vi trycker alltså i oss lite till, och får lära familjen Sumabanga vad begreppet matkoma innebär. Efter flera timmar av matlagning, ätande och härligt umgänge tackar vi för oss och börjar gå (rulla) hemåt igen. Mätta och lyckliga. Vi är så tacksamma över familjen Sumabangas gästfrihet och hur de har välkomnat oss till Mpongwe. Lilian har sagt att vi är hennes döttrar när vi är här och vi har blivit inbjudna att fira jul tillsammans med dem. Vår zambiska familj, de är fantastiska!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Linda på gång med att skära kyckling, med lite assistans av Lilian.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hjälper till med nshiman. Tungt och varmt!

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Grillade flygmyror. Godare än man kan tro.

/Beatrice, Zambia

Annonser