Vardag och Jul i Mpongwe

Även om det mesta sker ganska långsamt här i Mpongwe, så går tiden fruktansvärt fort! Jag och Bea har redan passerat halvvägs av vår tid i Zambia.

December har jag spenderat mest av min tid i workshopen med att försöka bygga färdigt rummet där kvinnorna i syprojektet ska kunna bedriva sin verksamhet.


Jag har också haft besök av tre kompisar från Paris som gärna bytte ut asfalt och avgaser mot bylivet och en vardag i Mpongwe. Hur ser då en vardag i Mpongwe ut?

Min vardag här består utöver jobb till stor del av att umgås med vänner. Så grabbarna har då också fått möta de fantastiska människorna i Zambia och umgås med mina vänner. Mina vänner som öppnar upp sina hem, som inte är rädda för att visa behov men som inte heller klagar eller är bittra. Veckan vi spenderade i Mpongwe fick grabbarna bland annat vara med och laga mat hemma hos Anitah, hjälpa Jennifer att bära vatten, de har lyssnat när vi övat med kören, de har varit med på fotbollsträningar och hjälpt till att plantera majs på Joshuas fält.

2

2-1

Vardag i Mpongwe är också strömavbrott, tropisk hetta, åskstormar, bilar som fastnar i lera och att barn kommer springandes och ropar Mzungo how are you? Jag har dock blivit uppgraderad från titeln mzungo (viting) till teacher. Ryktet om mzungos i byn sprider sig dock väldigt fort och på marknaden kommer ofta människor man tidigare inte träffat fram och hälsade på en vid namn.

3-5

dsc_0640

Vardagen kring att handla på marknaden där vi köper mat skiljer sig också ganska mycket från vad man är van vid. Jag och Bea äter för det mesta vegetariskt, men till jul ville vi lyxa till det och jag satte besökarna på att bära hem vårt kött från marknaden.

Vi hade sen en fantastisk julafton! Gick till kyrkan och lyssnade och sjöng julsånger på lamba och hade sen en rejäl julmiddag hemma hos vår afrikanska familj. Vi slaktade hönorna vi köpt, kokade nshima i så stora mängder att hälften kunnat vara nog, rostade larver som snacks och använde våra händer som skärbrädor, grytlappar och gafflar.

Vi har också hunnit vara på lite semester i södra Zambia och fått se ännu mer av fantastisk natur.

Linda, Zambia

Annonser

Saker jag har lärt mig efter fyra månader i Zambia

Året går mot sitt slut och jag har nu spenderat nästan fyra månader i Zambia. På fyra månader har jag fått en ny vardag, nya vänner och börjat prata lite lamba. På fyra månader har jag också hunnit lära mig en hel del om Zambias kultur och hur människor här tänker och lever. Så som en liten försenad julklapp kommer här en lista med saker jag har lärt mig i Zambia.

  • Om någon stämmer träff klockan 15 betyder det inte att vi ses klockan 15, utan någon gång mellan 15.00 och 15.59. Fast oftast så kommer personen ifråga inte dyka upp förräns 16.30. Eller senare.
    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Om man råkar vara tidig kan man alltid sjunga lite sånger på lamba

  • Att vilja ha barn anses vara en självklarhet. Att säga att man inte nödvändigtvis måste ha barn, utan att man känner sig nöjd bara man har en hund, är ett nästintill provocerande uttalande. Om jag har sagt det någon gång? Kanske..
    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Hund..

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    ..eller barn, det är frågan.

  • Zambier gillar att notera och kommentera vad vi gör. Inte när vi gör något speciellt, utan bara småsaker. Till exempel när jag går längs en gata och äter mango kan en äldre herre inspektera mig och högt konstatera att ”the mzungo is eating a mango”. Varför tänker kanske ni då. Varför inte säger jag och en äldre zambisk herre.
  • Ironi och sarkasm är icke-existerande i detta land. Det är också väldigt svårt att försöka förklara vad det egentligen är för någon som aldrig hört talas om detta eminenta koncept. Gränsen mellan att vara ironisk och att bara ljuga är tydligen hårfin.
  • Nshima är inte bara den vanligaste maten här, det är också det bästa du kan äta. Under vår Mpindi-resa bjöds det på mat efter gudstjänsten. Det dukades fram ris, potatis, kyckling, olika sorters grönsaker, massor med mat. När våra zambiska resekamrater fick se detta var det dock inga glädjerop som hördes, utan bara en fråga: Var är nshiman?
    Besvikelsen över att inte få någon nshima märktes tydligt. Enligt zambierna är en dag utan nshima en misslyckad dag.

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Nshima med tillbehör, bästa maten på planeten

  • Om du någon gång skulle få feber kan du inte tänka att det bara är förkylning/trötthet/värmen och att det säkert kommer gå över om ett par dagar, nejnejnej. Feber är något som ska tas på största allvar, och du måste genast gå till sjukhuset för ett malariatest. Endast efter ett blodprov och klartecken från läkare kan du konstatera att, jo, det var bara förkylning/trötthet/värmen.
  • På tal om det här med att inte må så bra. Om du trodde att inte någon mer än läkaren och hon som följde dig till sjukhuset skulle få veta att du kände dig febrig, då trodde du fel. Ryktet sprider sig snabbt, och man får snart besök av både den ena och den andra som vill visa omtanke och kanske lämna en papaya. Jag vill tro att bara det gör att man blir lite friskare.
  • Det finns ingenting som är så lyxigt som en futumbuwa och en kall läsk en riktigt varm dag. Det, mina vänner, är livet på en pinne.
    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Futumbuwa och läsk med en dalahäst. Livet va.

    /Beatrice, Zambia

God Jul & Glad Sommar!

Jag och Erika närmar oss tremånadersstrecket nu. Jag får uppleva och göra saker här som jag aldrig gjort förut eller kunde ana.

En av de stora skillnaderna för mig är att jag äter kött igen efter att ha varit vegetarian i ett år. Hemma hos oss äts det kött kanske fyra gånger i veckan, och då menar jag nötkött andra djur räknas inte som kött här. Resten av dagarna så bjuds det på kyckling och ibland fisk. Men jag har tur, min familj är en nyttighetsfamilj så det finns nästan alltid sallad till maten.

Processed with VSCO with c1 preset

En kötthandlare som blev glad över att få vara med på kort, eller så kanske hon skrattade över att jag fotograferade…

Jag har även lärt mig att gå långa sträckor i flipp-flopps, jag som alltid innan fick skavsår mellan tårna efter typ en kvart…

 

img_2322

Nytvättade fötter ser inte så nytvättade ut här.

Jag upplever just nu även mitt andra sommarlov inom loppet av ett halvår. Här i Paraguay så slutar skolan i slutet av november och börjar igen i slutet av februari. Vi får se vad vi hittar på, det är fortfarande ganska oklart.

img_2296

En skolavslutning som jag fick vara med på. Vi satt och väntade på barnen och efter ett tag så tågade de in till musik. När de sedan satt sig så tyckte föräldrarna att de behövde en bild på just sitt barn när det satt på en stol, men kan säga att det blev ett uppehåll i programmet…

Ett nytt tillskott i min diet som jag tycker är något positivare är vattenmelon. Vattenmelon eller sandía som det heter här kan ätas både på morgonen och kvällen och helst någon gång mitt emellan också. En liten parentes är att jag och Erika gärna dricker kaffe till vårt vattenmelon-fika men det säger de här att det är farligt, men vi gör det ändå.

img_2146

Mumsigt och man måste äta tills man inte orkar mer 😉

En ny fritidsaktivitet som jag och Erika ägnar oss åt är att vi går över till grannen och är med på ett vattengympapass. Något nytt för mig som är gammal simmare och alltid tittade lite snett när damerna satte igång med vattengympa i bana bredvid. Men ack så fel jag hade, det är ju jätteroligt och bra träning också om man går in för det.

Något annorlunda här är att de gillar att ge ut diplom, eller certifikat som de kallar dem. Jag är nu stolt innehavare av ett certifikat där det står att jag har gått en handarbetskurs. Och såklart så har jag även t-shirt som det står handarbete 2016 på.

img_2325

Min fina tröja och mitt diplom, jag ska nog sätta upp det på väggen om jag hittar lite tejp!

Det var lite från mig. Nu ska jag njuta av en söndagslunch bestående av grillat kött, grillad kyckling och korv. Håll tummarna för att det kommer finnas ris!

Allt gott,
Caroline, Paraguay

99 dagar

99 dagar i Afrika, Swaziland! Hipp Hipp HURRA! Wow vad jag gillar detta land och allt som händer hela tiden. Självklart så har det inte alltid varit lätt. Men vi har klarat alla utmaningar och alla situationer hittills. Eftersom att det händer så mycket olika ska jag dela med mig av en del som vi gör.

Två dagar i veckan är vi på Pre-school. En dag i Machobeni och en dag i Mavula. Man fattar inte var barnen får all deras  energi  ifrån. Efter en dag på förskolan är man helt slut.


Vi har även hembesök en dag i veckan. Hembesök för oss innebär framförallt att vi ska lära känna människor, få höra deras livshistoria, se hur dom lever, att få prata om Gud och att be tillsammans.

20161123_193152

Vi spelar volleyboll 2-3 gånger i veckan. Det är alltid mellan 5-15 ungdomar med och spelar, bara killar och vi. Det alltid på en schysst nivå. Fast att det är väldigt seriöst spel så blir det inga sura miner om man förlorar. Alla är där för att umgås, bli bättre på spelet och för att ha kul. Vi har även siswati lektion en dag i veckan, för att lära oss språket och på så sätt komma in mer i kulturen och visa människor att vi är intresserade. Vi har musikkvällar med familjen Tsabedze (som vi bor hos) och med våra grannar. Att umgås med grannarna är något som händer väldigt ofta, flera gånger i veckan och det betyder otroligt mycket för oss.

Processed with VSCO with c1 preset

Kommande projekt som vi planerar inför är: Tjejgrupp. En grupp för tjejer i 15-20+. Tanken är att vi ska ha en grupp där vi kan samtala och diskutera olika saker. Livet, relationer, Gud, självförtroende m.m. Man märker tydligt på dessa tjejer som man möter att självförtroende inte alltid är på topp, dom är otroligt blyga och ibland känns det som att dom tror att dom inte betyder någonting alls. Så detta är verkligen något som jag och Victoria vill jobba med och något som vi anser vara otroligt viktigt. Att tjejerna blir sedda, att det är någon som tror på dom och som uppmuntra dom.

När sommarlovet börjar om ca 2 veckor ska vi även starta datalektioner för ungdomarna. Jag tror (och hoppas) att det bara kommer vara simpla grejer inom, Word, PowerPoint och så vidare.

Eftersom att vi gillar träning och att röra på oss så ska vi även börja att gå på tantgympa, vi har varit med dom en gång och det var jättekul. Det är kvinnor mellan 30-50 som är med. Dom kör måndag- torsdag, men vi får se hur många gånger gånger i veckan som vi är med. Vi ska även börja med netboll. Som jag har förstått det så är det en blandning mellan basket och handboll. Netboll är tydligen en tjejsport medan volleyboll är en killsport, men vi är med på båda.

Det mycket på gång och det krävs väldigt mycket planering och vi är tacksamma om vi vill be för detta, för att allt ska klaffa och för att det ska fungera.

Vi ser så mycket fram emot att bara få dra igång allt nytt och träffa alla dessa människor. Det är härligt att få ha något projekt i alla åldrar. Det är viktigt att inte bara möta unga, men inte bara äldre. På så sätt får vi en helhet och bättre koll på kulturen här i Swaziland. Juste! Vi har även haft bibelundervisning innan gudstjänsten, detta är något som vi vill fortsätta med, men det tar mycket tid och energi. Jag tror att detta är allt. Och sen så händer det ju mycket annat också, många samtal med människor, människor som kommer till vård gård, människor som vi träffar när vi är på affären och handlar.