Tjejer kan!

Jag jobbar några dagar i veckan i en workshop här på missionen. Har så fantastiskt roligt med grabbarna och vi har verkligen kommit varandra väldigt nära. Vi skojar och driver med varandra, men kan också vara ärliga och dela svårigheter. De lär mig hur livet fungerar, hur man tager vad man haver och ser till att det blir tillräckligt bra. Allt löser sig, på ett eller annat sätt. Det blir kanske inte som vi tänkt eller önskar, men då blir det på något annat sätt och då får man utgå ifrån det.

Typ att de alla har på sig arbetskläder från folktandvården Västra Götaland, eller att man lagar nshima i en gammal plåthink över en eld och rör om med en pinne som råkade ligga bredvid, att vi har en bit tak som bord och sitter och balanserar på stolar med bara två ben, på trasiga skolbänkar eller på tegelstenar. Dom är coola, påhittiga och uppfinningsrika.

Det är alltså jag och ett 20tal grabbar som jobbar här som djungelingenjörer. Steve, är en av männen här och han påstår att han har förstått min karaktär, kanske har han rätt, för när en man jag hade bett om hjälp sa att “this is easy, even a woman can understand this” så tog han ett steg tillbaka och sa att ”wooow be careful with what you are saying” och samma stund påbörjade jag en lång diskussion om vad han menade med ”even a woman”.

Jag är inte starkast, inte kunnigast och inte mest erfaren, men jag kan lära mig! Jag tror också jag kan lära dom, att tjejer kan!

Grabbarna har länge skämtat och kallat mig för kah Linda, vilket betyder lilla Linda. Jag har gjort det tydligt att jag minsann inte är någon ”liten Linda” så nu kallar de mig istället för che Linda, som betyder tjocka Linda. Haha!

Men ibland blir jag behandlad som ”lilla Linda” och som en uppnosig treåring måste jag bevisa att jag kan själv om någon försöker hjälpa mig när jag faktiskt orkar själv eller vet vad jag håller på. När de bara tycker att jag är för liten, för dum eller sysslar med nått som tjejer här inte brukar göra.

dsc_0543

Här har det också fångats på bild just den sekund när Wesley utanför kyrkan hälsar på mig med ”Che Linda” och gestikulerar hur stor jag är

dsc_0510

De flesta av grabbarna är med i samma kyrka. Så härligt att se de uppklädda och sjungandes varje söndag.

Grannflickorna som ofta kommer hit och leker, lever ju såklart också i den här kulturen av att de är kah flickor och ska vara söta och när de blir vuxna kommer de antagligen vara hemma eller ute på fälten. Jag vill inte att mina starka och intelligenta 9 åriga grannar ska förminskas till att vara kah flickor, nöja sig med att syssla med något som är under deras egentliga förmåga eller att de ska få berättat för sig vad de kan eller inte kan.

För några veckor sedan kom några av dessa granntjejer förbi när jag sågade och spikade kanterna till en grund jag skulle gjuta. De frågade om de fick hjälpa till. ”Brudar som snickrar” fnittrade några snubbar åt och stannade och titta på oss.

Så när jag som en uppnosig treåring påstår att jag kan själv vill jag tro att jag inte bara talar för mig själv, jag hoppas att alla snubbar där ute ser att tjejer kan!

Linda, Zambia

Annonser