Att lära sig ett nytt språk och att sticka ut

Hola! Nu är det lite drygt en månad sedan jag och Maria lämnade Sverige för att ta oss till Paraguay. Helt sjukt vad tiden har gått snabbt! Hittills har vi spenderat mestadels av tiden i en stad som heter Coronel Oviedo, för att lära oss spanska. Här kan verkligen ingen engelska så spanskan är superviktig. Jag har ändå läst spanska både i högstadiet och på gymnasiet så en kan ju tycka att jag borde kunna gjort mig förstådd, men icke. Särskilt första veckan var det väldigt svårt. Så otroligt frustrerande att vilja säga så mycket men bara kunna säga lite eller ingenting alls! Tänk dig att bara kunna använda gester, säga ja, nej, hej och tack. Precis så var det för mig och Maria. Kanske är det först nu som jag känner att det börjar flyta på lite mer med språket vilket känns sååå skönt! Jag kan, fortfarande med vissa svårigheter, ha enkla samtal. FANTASTISKT!!!

I Sverige smälter jag in ganska bra men här gör jag verkligen inte det. Med mina 177 cm och mitt blonda hår får jag många stirrande blickar när jag går ut. Det känns lite jobbigt men samtidigt nyttigt att få känna hur det känns att inte riktigt vara som alla andra.  “Eres muy alta!” (“Du är väldigt lång”), brukar ett av barnen på projektet Gotas de Leche (projekt där barn får hjälp med skolan och leka) här i Coronel Oviedo, småflinande säga när jag kommer in i klassrummet.

Imorgon flyttar jag och Maria till Bella Vista som är den byn vi ska göra vår praktik i. 30 km på ojämn jordväg rakt ut på den paraguayanska landsbygden. Spännande!

 

IMG_0426

Några glada barn i projektet Embo’e Mitãme i Bella Vista. I mitten ser ni Marcelo och Gertrudes Jiménez som leder projektet.

/Amanda, Paraguay

Annonser