Några sammanfattande ord från min tid i Zambia

Jag är ju lagd så att jag har lätt att se problem i tillvaron. Denna resa har gett ganska mycket vatten på den kvarnen för mig. Det finns både ett och annat i den Zambiska kulturen som jag helst inte tar med mig hem till Sverige. Ett par exempel är hur de ofta verkar förvänta sig att man som vit ska förse dem med både ditt och datt, och att man inte är något vidare bra på att organisera sig.

Men nu när det bara är några få dagar kvar, så börjar jag inse att en del saker i tillvaron här, nästan omärkligt, har smugit sig på och blivit ganska kära för mig.

Nshima

För en stund sedan bjöd vi arbetarna i missionens workshop på kladdkaka, vilken de glufsade i sig i en väldig fart! Sedan satte de sig alla i sitt ”kök” som består av diverse bildelar och gamla sjukhussängar man kan använda som stolar och en stor bunke med Nshima och relish. Där tryckte vi ihop oss tillsammans, några fiskar skickades runt, någon uppmanade min besökande bror Andreas att äta mer ”You stopped?”. Lite småprat nånstans blev det, men egentligen ingen märkvärdig stund. Men samtidigt fanns det en nästan rörande gemenskap runt bunken med Nshima. Här träffas de alltid runt lunch och äter tillsammans. I all enkelhet. Utan stress, utan distraktioner, bara enkel mat som alla tycker om (förutom Andreas) och varandras anspråkslösa närvaro.

Efter att vi har åkt kommer livet här ha sin gamla vanliga, gilla gång. Samma gamla problem med att hitta gödsel till åkrarna, lappa igen hålen på sina tak och sörja för sina familjer. De kommer också fortsätta sjunga och dansa i kyrkorna, dricka Munkojo (stavning??) och leva bland de vackra blommande träden som växer här. Det är svårt för mig att säga precis vad jag kommer sakna, det är ju så mycket som ingår i ett liv, och här är livet ganska annorlunda än mitt liv i Sverige. Jag tror jag kommer sakna den lite störande sången från syrsorna på kvällen, den starka värmen, stunderna av gemenskap i arbetet, livstempot, människorna, den vackra miljön…

Hursomhelst är jag tacksam att ha fått leva här i nästan ett halvår. Jag har inte uträttat stordåd, inte haft den roligaste tiden i mitt liv, inte förändrat så mycket hur dessa människor ser på tillvaron. Jag har mest bara levt här under några månader.

Men det kanske inte är så bara.

/Ingemar Hjorth, Mpongwe, Zambia

Annonser

Hora Feliz

Varje lördag kl 8.30, gärna ännu tidigare, samlas ca 50 barn i åldrarna 3-14 år i kyrkan i Bella Vista. Det är som vanligt dags för Hora Feliz (roliga timmen). Ett barnmöte med sång, dans, bibelundervisning, fika och allt avslutas självklart med partido (fotboll). IMG_0473Fikat, eller merienda som det kallas här, består oftast av cocido som är ett slags örtte blandat med mjölk och socker och till det små hårda bröd. Allt här är så fruktansvärt sött! I början när jag lagade cocido klagade barnen på att det aldrig var sött nog men nu har jag lärt mig den perfekta sockermängden. 10 rågade msk/l te, sött och gott.

IMG_1001

Maria delar ut cocido och får hjälp av Juana som delar ut bröd.

I måndags avslutades allt med ett julspel som några av barnen deltog i, sång och flera kilo godis som en närliggande kyrka gav till alla barn i julgåva.

IMG_1552

Gertrudis och Jazmin fixar i ordning julkrubban med bananblad som tak.

 

IMG_1562IMG_1561IMG_1673Nu tar vi jullov och det känns lite sorgligt att det redan nästan gått halva tiden i Bella Vista. Jag kommer sakna tuppen som ständigt galer, det sprakande ljudet från kyrkans högtalare och framför allt alla barnen i Bella Vista.

Feliz navidad y nos vemos en enero!

/Amanda, Bella Vista Paraguay

 

Tiden lider mot sitt slut

Det lider mot jul och det lider mot sitt slut för oss här i Zambia. Som vanligt går tiden fort och jag känner mig delad inför att åka tillbaka till Sverige. Det ska bli skönt att komma tillbaka men vissa saker kommer jag att sakna här. Under min tid här i Mpongwe har jag tillbringat en stor del av tiden på sjukhuset och där känner jag mig nu ganska hemma. Ibland har jag haft fullt upp och ibland har tiden gått långsamt framåt. Det jag har uppskattat mest där är mina kollegor och främst tänker jag då på nutritionisten Betty och två sjuksköterskestudenter  (Fieke och Anouk) från Nederländerna (som visserligen nu har åkt men som berikade min tid här oerhört mycket). Arbetet och vardagen hade inte varit detsamma utan dessa människor. Tacksam.

Det har inte varit så enkelt att lära känna folk här som vi först hade trott, det är vissa käppar som satts i hjulet. Dels kan det nog ha att göra med personligheter, både jag och Ingemar kan bli lite blyga och ha svårt att bjuda in oss själva till folk eller att våga bjuda in till vårt hem. Men de gånger vi gjort det har vi inte ångrat oss, det har varit värt mödan att uppbåda modet. Sen har det också varit svårt för mig att hitta gemensamma intressen och beröringspunkter med andra kvinnor i min ålder. De flesta kvinnor lever så annorlunda liv mot hur jag lever mitt. Vid 30 års ålder har de flesta minst ett barn (vissa kan även vara mormor vid detta lag), har oftast inte universitetsutbildning och arbetar mest i hemmet. Jag menar inte på något sätt att det är fel att leva så, det är bara att jag har svårt att identifiera mig med det livet. Det gör att jag känner mig ännu mer som en främling. Sen har vi såklart språket och andra kulturella aspekter som påverkar.

Hur som haver så har vi ändå hittat några vänner som vi tillbringat tid med och det har varit en otrolig välsignelse. I lördags bjöd vi hem ett gäng för att baka pepparkakor och det var mycket uppskattat av alla. Man får göra vad man kan för att få lite julstämning här men det är lite svårare än i Sverige. Jag inser hur mycket av julstämning som sitter i sinnenas intryck. Men även här kan man ju baka lussebullar och pepparkakor och lyssna på julmusik och på så sätt få lite av det man själv förknippar med julen. För de flesta som bor här är det istället andra saker som påminner om julen. Kanske har det något att göra med att det är grönt överallt ute, att det regnar, åskar och blixtrar ofta och att man även kan även skörda mango och avokado. Kanske får jag lägga till mango och avokado till mina julförberedelser nästa år?

IMG_2710

Caroline, Mponwge Zambia.