Några sammanfattande ord från min tid i Zambia

Jag är ju lagd så att jag har lätt att se problem i tillvaron. Denna resa har gett ganska mycket vatten på den kvarnen för mig. Det finns både ett och annat i den Zambiska kulturen som jag helst inte tar med mig hem till Sverige. Ett par exempel är hur de ofta verkar förvänta sig att man som vit ska förse dem med både ditt och datt, och att man inte är något vidare bra på att organisera sig.

Men nu när det bara är några få dagar kvar, så börjar jag inse att en del saker i tillvaron här, nästan omärkligt, har smugit sig på och blivit ganska kära för mig.

Nshima

För en stund sedan bjöd vi arbetarna i missionens workshop på kladdkaka, vilken de glufsade i sig i en väldig fart! Sedan satte de sig alla i sitt ”kök” som består av diverse bildelar och gamla sjukhussängar man kan använda som stolar och en stor bunke med Nshima och relish. Där tryckte vi ihop oss tillsammans, några fiskar skickades runt, någon uppmanade min besökande bror Andreas att äta mer ”You stopped?”. Lite småprat nånstans blev det, men egentligen ingen märkvärdig stund. Men samtidigt fanns det en nästan rörande gemenskap runt bunken med Nshima. Här träffas de alltid runt lunch och äter tillsammans. I all enkelhet. Utan stress, utan distraktioner, bara enkel mat som alla tycker om (förutom Andreas) och varandras anspråkslösa närvaro.

Efter att vi har åkt kommer livet här ha sin gamla vanliga, gilla gång. Samma gamla problem med att hitta gödsel till åkrarna, lappa igen hålen på sina tak och sörja för sina familjer. De kommer också fortsätta sjunga och dansa i kyrkorna, dricka Munkojo (stavning??) och leva bland de vackra blommande träden som växer här. Det är svårt för mig att säga precis vad jag kommer sakna, det är ju så mycket som ingår i ett liv, och här är livet ganska annorlunda än mitt liv i Sverige. Jag tror jag kommer sakna den lite störande sången från syrsorna på kvällen, den starka värmen, stunderna av gemenskap i arbetet, livstempot, människorna, den vackra miljön…

Hursomhelst är jag tacksam att ha fått leva här i nästan ett halvår. Jag har inte uträttat stordåd, inte haft den roligaste tiden i mitt liv, inte förändrat så mycket hur dessa människor ser på tillvaron. Jag har mest bara levt här under några månader.

Men det kanske inte är så bara.

/Ingemar Hjorth, Mpongwe, Zambia

Annonser