En dag pa Projektet.

Image

Kommer till Projektet, ca 07:00 mots ofta av olika djur som tycker att det ar trevligt att ata gras pa skolgarden,

Image

Lexor eller lektioner inne i klassrummen. Matten ar tydligen ett populart amne bland eleverna.

Image

Nagra Mammor lagar mat till eleverna(endast 2 dagar i veckan) som ni kan se ar deras spis helt enkelt en gammal spis som de eledar i for att va varme i kastrullerna funkar med bra resultat. kan vara vart att tillaga att mammaorna bakar brod som de saljer for att fa in pengar till maten som eleverna far ata. Jag tar har en siesta fran 11 till 13(om man raknar in transport tid.)

Image

Fotboll ar en aktivitet som gors dagligen(nastan alltid nagon som spelar) det ar dock valdigt varmt att springa nar det ar 40 grader ute. Btw det skjulet ni ser i bakrunden ar skollans dagis.

Image

Ibland som kommer aven foreldrarna pa besok for att lara sig saker. Denna dagen sa kom det nagra experter fran ett skjukhus for att forelasa om Diabetes. detta ar valdigt viktigt da det ar ett stort problem i Paraguay.  Jag brukar sluta min dag runt 17:00

//Billy

Annonser

Hej bloggen, hejdå Brasilien!

En vanlig dag i Brasilien. Så åker vi till en av favelorna som vi jobbar i för att mötas av de glada och omtänksamma barnen. Nästan varje gång så dyker funderingen upp i huvudet, hur kan barnen var då positiva inför livet när de ständigt får möta motgångar och hemskheter som barnen i Sverige inte ens får se på tv. Men sedan kommer jag på det, personalen! Personalen som jobbar för dessa barna drivs av en stor kärlek till Gud, som sedan smittar av sig på all de de små men fantastiskt starka ungarna. Man skulle kunna beskriva personalen som Guds egna lilla superhjältar som är utrustad med en övermänsklig mängd kärlek. När man är på projektet så är det lätt att glömma problemen som som finns i området då det är som en fredad zon. Men sedan när vi tar våran promenad till bussen för att åka hem så påminns man om fattigdomen och problemen den medför. För att sedan komma hem till ett av de rikare områden i campinas där det enda tecknet på fattigdom, är de 3m höga murarna med taggtråd på, som ska hålla bort de kriminella. Sedan så kanske jag flyr undan min verklighet genom att åka till ett köpcentrum som ligger nära för att läsa och dricka en Kopp kaffe.

///
William Blaeser, några dagar till i Brasilien

En söndagseftermiddag.

Minibussen som jag, en annan svensk och sju brassar sitter i vinkas in av vakten vid grindarna.
Termometern visar nog mer än 35 grader och det finns ingen AC i bussen. Jag sitter i långbyxor och t-shirt för att jag tidigare på dagen varit på Gudstjänst och inte hunnit eller kunnat byta om.

Vi börjar sakta bestiga det berg vi har framför oss. Motorn får jobba, rutorna är öppna för att få lite fläktande kyla och vi studsar runt i bussen på grund av den ojämna vägen.
På väg upp möter vi en av sopbilarna som tömt sina sopor, vi hinner inte stänga fönstrens och bussen fylls av damm och för första gången känner jag att kväljningarna är påväg på grund av den distinkta doften av soppor.
Väl uppe möts vi av de ännu ej täckta soporna och de idag två arbetarna.

I sina slitna skor, byxor och t-shirtar arbetar de en söndag för att på ett av Rio de Janeiros sopberg sortera befolkningens skräp. Plast i en hög, metal i en annan. Det som inte sorteras ut täcks av jord på det 350 meter höga sopberget.
En ny last av sopor anländer och gamarna flockas, på samma gång som vi pratar med arbetarna. Att åka upp och prata med arbetarna är för församlingen en regelbunden sysselsättning.

Sopberget brinner, det skjuter upp fem-sex skorstenar där rök och ibland lågor har sin utväg.
Detta är så annorlunda min vardag i Sverige, men jag är tacksam att jag kan få skaka hand med dessa arbetare, få en liten insikt i deras vardag om långt ifrån hela bilden och försöka uppmuntra dem vad det nu hjälper deras situation!?

Brasilien
Victor Holm

20140125-165807.jpg

20140125-165816.jpg

Michael Högberg, Brasilen/Paraguay

Jag och två vänner befinner oss nu i Brasilien vilket vi gjort i nästan tre månader. Så vi har hunnit med att få många intryck och mött många fina människor. Vi är volontärer på två projekt för barn i två olika favelor. Där barnen får lunch (det får de inte i skolan) och får leka och bara va barn.

På det ena stället så har de haft det väldigt svårt med ekonomin de har inte fått pengar som de ska av staten i under ett års tid. Men det fantastiska är att de fortsätter att jobba där utan lön, de kan få lite pengar från kollekten som de samlar in i den kyrkan som driver projektet. Men det är ingen stor eller rik kyrka så de får mycket hjälp av sina familjer. Det är i alla fall ett ställ med mycket kärlek och det har varit en välsignelse att få vara där. Vissa hemska saker i vår värld får en ju att längta efter att Jesus bara ska komma tillbaks och ställa allt till rätt, men när man är där på de här projekten får man hoppet för världen tillbaks.

/Michael Brasilien