Sommarlov och många farväl

I Mars har det varit många hejdån att säga. Med alla barnen från Phrao och min kära teamkompis Markus. Men vi avslutade på topp med utflykt till Thailands högsta berg tillsammans med barnen och en avskedsfest till Markus! Det har även inneburit en till vandring ut i djungeln där vi sov bland spindlar och ormar..

I skrivande stund har jag feber och blir därför hemmasittande vilket gör mig lite otaggad på att vara här i Chiang Mai. Men det är väl som Philip sa att när man är sjuk vill man inget hellre än vara hemma hos sin familj. Försöker istället nu tänka framåt på allt roligt jag ska göra innan jag åker hem nästa månad. Det är förstås en mixad känsla att tänka att jag snart ska lämna allt och alla här. Men resonerar jag lite med mig själv kommer jag fram till att 8 månader känns väldigt lagom.

Barnen på Phrao Hostel där Philip varit mest har nu tagit sommarlov vilket betyder att de åker tillbaka till sina byar. Vi hade då en sista utflykt tillsammans Till Thailands högsta berg ”doi inthanon”.(2565m) Det låter nog jobbigare än det var, men lite ont i rumpan fick jag allt.(Det gick köra enda upp) Vi besökte vattenfall och badade i en liten fors. Det var otroligt roligt, vi orkade inte byta om så vi hoppade i med kläderna på! Ett värdigt avslut tillsammans med mycket skratt och kärlek!

När vi kom fram till platsen vi skulle sova ut i djungeln så var det en orm vid ett träd precis bredvid. De dödade den snabbt, men inte nog med det så kom en stor spindel springandes vid våra sovsäckar. Men vi överlevde och det var en lika häftig upplevelse denna gången också! En annan natur nu när det är lite torrare, vackert det också. Kul att få bli mer en del av Lahukulturen också och hänga med de Lahu som var med.

Vi är nu utan Markus här och det känns tomt! 7 månader tillsammans sätter sina spår. TLF hade fixat med en avslutningsmiddag för honom och det var jättefint! Trots hög feber kunde jag verkligen njuta av den sista kvällen för Markus med alla fina tal, presenter och kärlek som fanns där. Jag känner mig väldigt uppskattad av alla här och jag uppskattar dom så mycket! Nu ska jag bli frisk och köra på in i det sista!

IMG_4405

Trots att jag inte varit med barnen allt för mycket har de fångat mitt hjärta. Kommer sakna dom!

IMG_4495

Här är vi på väg till vattenfallet man ser i bild. Väldigt högt och vackert!

IMG_4531

Här möts två olika kulturer. Markus som såklart vill krama hejdå och Preedaa som inte alls är van vid det i deras kultur. Blev en fin kram! 🙂

Gud är god! Amen. /Axel Chiang Mai, Thailand

Annonser

Så påverkas jag av en annan kultur

Februari har varit riktigt bra. Min flickvän Evelina har varit på besök och har fått se hur jag har det här. Det skulle jag kunna skriva ett helt blogginlägg om men det får ni fråga mig privat om! Har även fixat vårat sista visum i Hong kong. Så nu är det bara att köra på sista 2 månaderna. Vi har äntligen hittat en Thaikyrka att gå i och får se hur en församling här kan se ut!

Tiden nu är lite speciell, en del av StepOutarna har åkt hem och jag börjar mer att inse att tiden här faktiskt kommer att ta slut. Det är både skönt och konstigt att tänka. Allt har blivit så vardag här och när vi kom hem till Chiang Mai från Hong Kong var det som att komma hem. Jag har börjat få hemläntan och saknar mycket i Sverige som naturen, vänner och familj. Men att det är 2 månader till känns också bra att kunna runda av med.

Något som jag tyckt ha varit utmanande här i Thailand i en annan kultur är all tankeverkstad som måste gå åt hela tiden. Sånt som jag annars inte behövt tänka så mycket. Hur jag ska uttrycka mig på Thailändska och kulturella regler och sådant som inte helt kommer av sig själv. Det har gjort mig ganska trött då jag hela tiden vill prestera så bra som möjligt i språket och det krävs mycket att hela tiden lyssna noga för att förstå. På Svenska kommer orden och meningarna naturligt och det går avslappnat lyssna på andra. Detta har gjort att jag ibland varit trött mentalt och att tänka på saker utöver allt här som framtiden kommer lite i andra hand. Är nog lite sådan som person också att jag låter framtiden komma och lever i nuet vilket är både positivt och negativt!

Men att tänka på allt här är också väldigt givande. Känner mig så välsignad med många olika relationer här, allt från Svenska missionärer, mina teamkompisar, Thaivänner, Internationella vänner från när vi lirat Ultimate frisbee här(en rolig sport) och alla Lahu jag fått känna här! Det blir en stor mix av olika sammanhang vilket varit givande. Har innan pratat om relationer och hur viktigt det är och kan verkligen understryka det här. Utan dom hade jag nog gått under här tror jag.

Några relationer är från kyrkan vi går till nu som verkligen har tagit emot oss med öppna armar. Det är som att komma
till en liten extra familj. Det är en ganska liten församling på runt 100 medlemmar kanske. De har möten på Thailändska så det är utmanande att förstå men bra övning och kul att se en annan mötesform än vad jag är van vid. Det är ofta vittnesbörder, tacksägelser, långa predikningar och mycket lovsång. Sen äter alla lunch tillsammans vilket gör det ännu lättare att komma in och lära känna människorna där. Det finns ungdomar i våran ålder som verkligen tar hand om oss och bryr sig om att vi är där!

Gud är god! Amen. / Axel, Chiang Mai, Thailand

IMG_4074

Jag och Evelina besökte ett fint vattenfall med många nivåer. Den är även lite speciell då man kan gå på den eftersom den inte är hal alls! 

IMG_7844

Det var Flowerfestival här i Chiang Mai, men om det var fokus på blommor vet jag inte. Men trevligt ändå! 

IMG_7772.JPG

Vi fick se ett projekt som TLF har där barnen får lära sitt modersmål! I den här förskolan var det konstant glädje från första stunden vi kom in. Väldigt härliga barn som värmde mitt hjärta! 

Flexibilitet

Vi kom just hem från vår andra och sista visumresa. Nu är det absolut klart att vi får stanna i Thailand två månader till. Yes! I lördags kom vi hem från Hongkong, jag, Markus och Lydia, EFK-Thailands praktikant som kom hit i Januari, som numera är våran fjärde team-medlem. Som alltid när man kommer hem efter en intensiv resa när man har varit väldigt tätt inpå varandra är det skönt att bara komma hem och dö i sängen och passa på att få egentid.

När vi satt på planet på väg från Chiangmai till Hongkong fantiserade jag att vi egentligen satt på planet som skulle ta oss tillbaka till Sverige. Det skall jag förstås inte göra förrän om två månader, och jag är glad för det. Jag trivs jättebra här och jag tänker köra ända in i kaklet utan att slacka ihop bara för att det närmar sig slutet. Trots att den här utlandsperioden har varit fantastisk har jag hela tiden räknat ner varje vecka tills vår tid här i Thailand är slut och jag har alltid haft stenkoll på hur lång tid vi har kvar här. Vi har haft långt fler otroligt bra stunder än jag kan räkna och jag tar med mig många erfarenheter härifrån. Jag kan inte nog förklara hur lycklig jag är att jag lämnade Sverige och åkte hit, men det har faktiskt varit en stor utmaning. Efter åtta månader kommer jag att definitivt känna mig himla färdig. Jag vet att jag inte vill jobba som missionär utomlands, så kan jag säga. Jag beundrar er som gör det. Ni är superhjältar!

Att vara flexibel var ledordet för oss StepOutare innan vi åkte ut till våra praktikländer. I nästan fem månader har jag levt under samma tak som människor som är uppväxta bland Norra Thailands minoritetsfolk Lahu. Jag har ätit deras mat och jag har lärt mig att knaggligt prata deras språk. På det sättet har jag och de funnit en mycket intim kontakt mellan varandra, och vi kan förstå varandra bra, särskilt jag och föreståndaren Somsak, vi har en nära relation och vet ganska bra hur den andra tänker vid det här laget, och han är en mycket vettig person som alltid har brytt sig om mig mycket. Missuppfattningar kan ske ändå, och jag tror att jag själv är minst lika skyldig till när jag ibland uppfattar det som att information har undgått mig. Så jag köper det inte om någon har fördomar om att det alltid handlar om kulturskillnader. Många kulturer har säkert en mer flytande uppfattning om tid eller annat än oss svenskar, men i mitt fall har det nog helt enkelt berott på att både jag eller någon vän som är Lahu har varit för blyga för att anstränga oss för att få den andra att förstå en mer komplicerad fråga. Alla andra runt omkring mig som är Lahu verkar oftast vara med på tåget när någon ger kommandon för att något skall göras, så jag har bara antagit att det är så.

Det kan vara utmanande att hänga med i svängarna när få andra pratar engelska, men fiskar man tillräckligt länge så går det till slut. Ibland förstår man inte något som angår sig själv förrän det känns väldigt sent, men då biter man ihop, fiskar något ur rockärmen och sen klarar man av det. Jag är tacksam för att människor inte är lika över hela världen, och jag har lärt mig att aldrig anta att människor som är väldigt olika mig är mindre vettiga.

Det är roligt att lära sig så mycket om en annan kultur på djupet på det här viset, men det går också åt så himla mycket energi. Jag kommer att pusta ut när jag är tillbaka i Sverige igen, och sen sakna allt detta igen.

image

En grupp väldigt vettiga människor provade Dim Sum i Hongkong.

image

Somsak och Sunday.

image

Jag försöker passa in i familjefotot tillsammans med Somsaks fru Apisalas (tredje från höger med bäbisen i famnen) familj i hennes hemby på betongplattan där senare det Kinesiska nyåret firades.

image

Utsikten från pojkarnas hus på elevhemmet.

Vi hörs igen! /Philip i Chiangmai

Jag får hjälpa med det jag kan!

Januari har ju bara försvunnit! Vi har gjort mycket dock. Fiskat med barnen i Prao och åkt till Grand Canyon(i Chiang Mai) . Har Haft besök av Markus föräldrar och åkt ut på äventyr. Vi har även haft en riktig vinterkyla. Ner mot 10 grader här! Det var inte det jag tänkte mig när jag skulle till Thailand! Men bara att jobba med Lahufolket och få lära ut engelska till dom på kontoret och se dom utvecklas är en upplevelse i sig.

Har den senaste tiden känt en stor tacksamhet över att jag får vara här i Thailand. Nu har det mesta blivit en vana och språkbarriären blir mindre och mindre. Det går faktiskt kommunicera vilket är härligt. För mig känns det lite som det börjar på riktigt nu på ett sätt, som det är nu jag kan få göra skillnad i någons liv och visa på Jesus. Det är även nu jag själv mer kan se vilken skillnad Jesus gör i andras liv när jag mer är en del av kulturen och förstår mer. 

Vi har nu fått en tillökning i vårt team! Lydia heter hon och hon är en frisk fläkt hos oss grabbar. Så vi försöker lära henne allt vi kan här i Chiang Mai. Vet inte hur bra jobb vi gör..

Jag har de senaste veckorna haft ganska mycket lektioner. Jag har nu lärt ut Engelska i 4 månader till Wirachai, Jale och Mata som är 3 nu nära vänner på kontoret. Det har verkligen gett resultat vilket är så roligt! Jag får vara med och hjälpa mina vänner att kunna kommunicera bättre i ett viktigt språk! De är nu mycket mer frimodiga i att prata och övar på varandra. Går nu prata Engelska för det mesta på kontoret vilket inte gått innan. Så för deras skull försöker jag prata mest på Engelska. Jag känner att jag får göra skillnad här, det är häftigt!

Vi har nu de senaste helgerna åkt ut till Prao där Philip jobbar med 27 Lahubarn i ett elevhem. Vi har åkt på utflykt med barnen i varma källor och vattenfall. När vi fiskade stoppade man vattnet genom att leda det runt och kunde då fånga en massa fisk med handen vilket var roligt. Barnen här är inte alls rädda för att skita ner sig trots att de närmar sig tonåren! Att få se deras glädje värmer ens hjärta.

Det känns så bra att resa ut såhär. Att få möta en ny värld och faktiskt på något sätt lyckas göra detta till sitt hem, för nu känns Chiang Mai faktiskt hemma! Om än bara för en tid. Jag har nu 3 månader till framför mig och det känns väldigt bra. Jag är inte färdig än!

Gud är god. Amen! /Axel, Chiang Mai

IMG_3985

Här satt vi i kylan. Markus som nu gillar värmen visar sitt missnöje. Här hade jag även en Engelskalektion sen då det verkligen var förfärligt kallt!

IMG_3986

Här fiskade vi med barnen. Här håller vi på att leda vattnet och stoppa det med hjälp av lera och stenar. Väldigt roligt och gott faktiskt! 

Fisk!

Vardagen på Phrao Hostel fortsätter i ett både lunkigt och händelserikt tempo. månaderna går fort och jag trivs jättebra, men varje helg åker jag in till stan för att ta paus. Även fast det inte händer särskilt mycket mitt på dagarna när barnen går i skolan, så känns det som att jag aldrig kommer bort från arbetet på det sättet man gör när man annars får åka hem till sitt hus och efter en vanlig dags arbete. Eftersom jag bor tillsammans med barnen och de som jobbar där så är det väldigt svårt att räkna arbetstimmar, så det känns nästan som att jag är på jobbet 24 timmar varje dygn.

Förra helgen kom Axel, Markus, Lydia och våran Thailändska kompis Jalee ut till elevhemmet på fredagkvällen, därför att vi på lördagsmorgonen skulle ut och fiska. Lahufolket fiskar dock inte oftast som vi gör i Sverige, med kastspö i sjön, utan med händerna i bäckar och åar. Häftigt! En sådan aktivitet innebär såklart att man inte får vara rädd för att skita ner sig och ta i slemmiga djur, men visst var inte det några problem för de här barnen.

Alla, de yngsta andraklassarna, de tuffa killarna och tjejerna nära tonåren börjar utan att tveka att gräva med händerna i jorden för att samla jord att bygga små dammar med, och sen när det är färdigt går alla ner på huk i vattnet, alla med kläderna på och börjar famna efter småfisk, räkor, kräftor och krabbor och är inte ett dugg rädda. Till en början står jag bara där med hakan i backen och tittar på, superimponerad över Hur barnen jobbar. Jag glömmer snabbt var alla dessa barn kommer ifrån, jag som bara är med dem i klassrummet och runt vårt trygga hus. De håller på med smink och har smartphones. Alla är ju mer eller mindre uppväxta i djungeln och har ju lärt sig allt de kan av sina föräldrar som lever precis som sina förfäder har levt i bergsbyarna av allt de kan få tag på från naturen.

image

image

Här styr de vattnet så att vi kan fånga fiskarna på ett och samma ställe.

image

image

image

Att fånga de små fiskarna var jättesvårt, och det tog en stund innan jag fick tur, men när jag väl fick tag i en så blev jag superlycklig. Det var så himla roligt!

Där precis vid bäcken gjorde de sedan upp en eld och började sedan tillaga fisken. De hade med sig lite grönsaker hemifrån som de lade i grytan, men de gick också och plockade massa färska örter och blad i skogen. De kokade de små fiskarna, räkorna, kräftorna och krabborna med massa grönsaker i en stor gryta och serverade det tillsammans med ris som vi lade direkt på stora bananblad som vi också satt på. Djuren åt man hela med skal och ben. Krispigt och jättegott!

/Philip i Chiangmai, Thailand.

 

Hemlängtan

Jag måste väl börja med att be om ursäkt för att ha skrivit i bloggen på tok för sent två gånger i rad. Jag måste bättra mig. Det kan bli mitt nyårslöfte! Härefter skall jag därför skriva ett nytt inlägg varje dag! Fast det går kanske inte EFK med på…

Nu när vi precis har passerat halvtid för vår praktikperiod så har jag hunnit få hemlängtan ett antal gånger. Den kan smyga sig på när jag minst anar det, men försvinner också ganska fort varje gång. Jag hinner liksom inte känna hemlängtan särskilt länge innan något annat plötsligt händer som får mig att glömma allt. Ett liv tillsammans med barn är inget stilla liv i alla fall! Det händer oftast tillräckligt mycket för att jag inte kan hinna tänka på Sverige.

Det kan komma någon och knacka på min dörr när som helst. Om Somsak, föreståndaren, skall åka in till marknaden så följer jag oftast med. Häromdagen när jag satt vid datorn var ett sådant tillfälle. Då skulle han tydligen ta de stora barnen som satt packade på flaket, ungefär 12-13 stycken, till marknaden för att köpa varsin nyårspresent som de skulle byta med varandra i skolan på Barnens Dag. Vill du hänga med? frågade han. Självklart!

Det hjälper också att påminna mig själv om min kallelse hit som jag har upplevt att jag har fått. Jag tror i hjärtat att Gud har sänt mig till att jobba utlämnat och självständigt på det viset som jag jobbar på elevhemmet nu. Det är som att Gud skickar små glädjeämnen varje gång jag tappar modet.

Jag kom nyss hem till Phrao Hostel från semester. Jag och Markus åkte ner till havet en vecka. Det var en väldigt bra semester, förutom att den mestadels blev väldigt dålig. Jag blev matförgiftad på en båt, vilket slutade med att jag kramade en toalett hela den natten. När man är magsjuk finns det inte mycket annat man saknar än att bara bli omhändertagen av mamma och pappa. Ganska fort började jag däremot sakna Chiangmai nästan lika mycket som Sverige. Jag känner mig väldigt trygg här. Det har liksom blivit ett riktigt hem det också på något vis, fast jag ändå verkligen inte ännu har lika bra kläm på hur allt funkar här som i Sverige.

Det har kanske blivit ett hem, både Chiangmai och Phrao Hostel, men framför allt har jag fått en stor extra familj. Barnen är mina bästa polare verkligen, och de är nog den bästa anledningen jag har till att vara här. Jag vet inte vad ni har för erfarenheter av barn om ni har åkt utomlands. När Axels familj var på besök i Chiangmai och på elevhemmet denna vecka påpekade hans mamma att barnen inte direkt klättrar på folk de träffar första gången, som barn i många länder kan göra om de träffar till exempel västerlänningar. Hon upplevde att hon fick anstränga sig för att få kontakt. Precis så är de. De har otroligt mycket integritet, och de har verkligen testat mig under lång tid för att se om jag är en man kan lita på, men i slutändan har vi kommit varandra otroligt nära.

Allt som hette hemlängtan botades på en sekund när jag kom tillbaka i måndags och tio barn ropar Filli! Och hjärtat smälter när någon ber om en kram.

image

Gänget bak på flaket till marknaden.

Det är absolut här jag skall vara just nu. Jag tror jag stannar ett tag till!

Relationer är så viktigt!

Något som verkligen slagit mig nu när min familj åkt hem efter 2 veckors vistelse här i Thailand är hur viktigt det är med nära relationer. Det gör så mycket i ens liv att ha människor man är trygg med. Där man precis som i relationen med Gud får komma som man är utan fasader. Det är viktigt tror jag att prioritera relationer vilket kräver arbete och engagemang, det kommer inte gratis!

Tiden innan julen här har det varit årsmöte i organisationen jag jobbar i (TLF) där de går igenom året. Sen så var det olika festligheter vi var med på. Både med missionärerna från Sverige och ute i Prao med Lahufolket där de hade julfest. Det har varit väldigt kul att se de olika julfiranden. Från Svenskt julbord till att sjunga ”Nu tändas tusen juleljus” inför en massa Lahu! Vi har varit på många festligheter som Lahufolket har, det känns som de alltid har något att fira! Från ett Svenskt perspektiv känns det ganska oeffektivt att hela tiden ha det, men jag har märkt att det bygger relationer bra att mötas i glädje tillsammans. Det är också genom relationer det går påverka mycket!

Det har nu också gått över halva tiden och det är med lite kluven känsla jag går in i andra halvleken. Det blir spännande på ett sätt nu när jag redan kan kulturen och språket ganska bra så tror jag det kan bli ännu mer givande då relationer blir lättare att bygga. Jag känner också att det nu finns mer utrymme för mig att hjälpa och göra skillnad då jag är mer inne hur saker går till här och så. Men det känns också sorgligt att mycket av det jag bygger upp i språk och så kanske jag inte får så mycket nytta av sen, men man vet ju aldrig! Även alla människor jag åker ifrån, nu finns ju internet som tur är!

Att få ha haft sin familj här har verkligen varit ett privilegium och det har givit mig mycket energi att orka med resterande tiden. Bara att få en paus och vara lite turist men också att få visa familjen hur jag har det här vilket kan ge dem en större förståelse. Det är enormt viktigt med stödet hemifrån av familj och vänner. Annars hade det varit svårt för mig att klara av allt här. Tror verkligen böner gör stor skillnad!

Jag tycker det är roligt med språk och att plugga Thailändska är roligt när folket blir så glada av att jag försöker. De blir alltid lika förvånade då jag nog ser ut som en turist! Börjar nu kunna ta mig fram och föra samtal med Thailändarna vilket ger mycket och gör mig inspirerad till att lära mig mer. Då deras Engelska är så begränsad är Thailändskan en viktig ingång för att kunna bygga djupare relationer vilket jag vill! Nu börjar andra halvlek!

IMG_7214

På årsmötet var det bibelstudium och jag gjorde ett försök till att måla..

IMG_7540

På TLFs Julfest var det olika uppträdanden som denna dans barnen från Prao Hostel hade!

DSC_0348

Min familj fick hänga med när vi åkte ute till en by som ligger långt upp i bergen. Vi fick vara med 1 dag i deras nyårsfirande(Som varar i 7-10 dagar) Det var dans och mat tillsammans.

 

Gott nytt år! Gud är god! Amen.