Ankomster

Ja de senaste dagarna kan förklaras i ankomster för mig och familjen Carlsson. Först en ankomst till Johannesburg vid midnatt den 31/12.
Till vår glädje hade våra 14 väskor också anlänt 🙂

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_5895.jpg

Nästa ankomst var i Nelspruit några timmar sömn och bilresa efter den första ankomsten. Lite bilder från bilresan kommer här.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1825.jpg
Anton fixar vänstertrafiken bra och även jag har hunnit testa på den med hyfsat resultat. Så mycket av körningen sitter i muskelminnet och det tar lite tid att ställa om.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1817.jpg
Delar av landskapet vi åkte igenom påminde mig om Uppland i Sverige.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1826.jpg
Ju närmare Nelspruit vi kom desto mer kuperat blev landskapet.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1819.jpg
Syns tyvärr inte så jättebra men det är en varningsskylt med en ko på :).

Kort efter ankomsten till Nelspruit firade vi ankomsten av 2015. ”Det är inte bara ett nytt år utan det är en ny värld!” Sa ett av barnen i samband med firandet. Måste säga att det sammanfattar min känsla sen vi kommit hit. Kontrasterna mellan Yaound’e i Kamerun och Nelspruit i Sydafrika är rätt så markanta. Klimatet här är torrare och aningens kallare, vägarna bättre, bilarna helare, affärerna större och antalet folk på gatorna mindre. Det är väldigt spännande att få se en helt annan sida av Afrika 🙂

Jag önskar er alla ett välsignat 2015!
/Sofie Rundström
Nelspruit, Sydafrika

Annonser

Ändrade planer

Hej där!
Det har blivit ändrade planer för mig och familjen. Den ursprungliga planen för familjen har varit att de skulle bosätta sig i Berberati i Centralafrikanska Republiken. Oroligheterna som eskalerade i början av året har dock inte möjligort en flytt in i CAR. Det är därför familjen (och jag) bott här i Yaound’e sedan jag anlände i augusti.

Nu har Evangeliska Frikyrkan (EFK) tillsammans med familjen fattat ett mer långsiktigt beslut som innebär att de flyttar till Nelspruit i Sydafrika.

Det betyder att jag också flyttar till Sydafrika för att tillbringa januari i Nelspruit med familjen. Alla fyra barnen Carlsson kommer att börja på en Internationell skola och tanken är då att jag finnas med som stöd under deras första skolveckor. Efter det kommer ju behovet av privatlärare (dvs mig) inte kvarstå och jag får då en ny placering. Så i början av februari kommer jag att flytta till Margate (också i Sydafrika) och jobba som volontär på Place of Restoration.

Place of Restoration är ett center som har särskild kompetens att ta emot barn och tonåringar som utsatts för olika former av övergrepp. Place of Restoration erbjuder professionell hjälp till ande, kropp och själ i en kärleksfull miljö med rådgivning, terapi och varm gemenskap. Man har fått se många illa åtgångna barn bli upprättade. Fosterhemsprogrammet, ”Give a Child a Family”, som är kopplat till verksamheten rekryterar lämpliga fosterföräldrar, utbildar och följer upp dem. Omkring 100 barn finns varje år på centrat. Barnen bor där i cirka sex månader innan de placeras i fosterhemsfamiljer. Välutbildade socialassistenter är anställda för att stötta barnen. Evangeliska Frikyrkans bidrag går till omkostnaderna för verksamheten.

Det känns spännande med nya äventyr, men lite sorgligt att lämna vännerna man fått här.

/Sofie Rundström
Kamerun, Yaound’e

Det är inte fult förens det rinner över...

Det är inte fult förens det rinner över…

Trafikrapport

Det här med att frakta grejer och trafiksäkerhet kan man ju ha lite olika syn på. När man kör (i mitt fall åker bil som passagerare) här i Yaound’e sicksackar ett stort antal motorcyklar sig fram mellan bilarna och här kommer en lista på saker som man ”utan problem” fraktar på en motorcykel:
– en annan motorcykel
– en gigantisk gris
– fem personer
– två personer inklusive två stora resväskor
– armeringsjärn på 5 m drar man så klart efter motorcykeln
– har man en flakmoppe kan man stapla madrasser till en höjd på ca 2m
– plankor och avloppsrör i olika längder
– framrutan till en bil
– stora säckar med olika innehåll
– fem lösa hundvalpar eller varför inte tio höns i en korg
Ja listan skulle kunna fortsätta men jag hejdar mig här och avslutar detta inlägg med några bilder för att förtydliga vad jag menar (bildbevis).

IMG_5824.JPG

IMG_5820.JPG

IMG_5819.JPG

IMG_5821.JPG

/Sofie Rundström
Kamerun, Yaound’e

Vidgade vyer

Hej på er!
Det har varit innehållsrik tid för mig här i Yaound’e både i händelser och i känslor. Vi hade höstlov förrförra veckan och för mig innebar det en resa till Mbingo som ligger uppe i bergen. Det var fantastiska dagar med goda vänner, fantastiska vyer, vackra vattenfall och en härlig ridtur.

IMG_1146-0.JPG
Under tiden vi var uppe i bergen kunde vi ströva fritt och det blev tydligt hur mycket jag saknat att kunna öppna dörren och gå vart benen än bär mig. Här i Yaoundé bor jag så att fordon så gott som alltid är nödvändigt om jag ska någonstans, vilket har inneburit att jag behövt skjutsats hit och dit både av familjen Carlsson och grannarna. Språkmässigt består min franska hittills av lösryckta ord och fraser samt att de flesta ställen jag är på är väl inhägnade. Jag har därför känt mig rätt så instängd och begränsad och kanske mest av allt av min egen rädsla. Tänk om, jag kan inte, jag förstår inte, hur gör jag o.s.v.

IMG_1062.JPG
Bär jag kom tillbaka från Mbingo har jag därför jobbat på att utöka min bekvämlighetszon, vilket har inneburit att jag lärt mig att åka taxi på egen hand, vilket man gör genom att ställa sig vid vägen och ropa ut vart man vill åka. Då stannar en taxi och man får avgöra om man ska tränga sig in eller vänta på en mindre full taxi. Jag har också varit till en Kamerunskkyrka (istället för till den amerikanska jag hittills gått till), predikan var på franska men tolkades till engelska. Det känns härligt att få lite vidgade vyer och jag är så tacksam för mina Amerikanska vänner som är ett stort stöd för mig. Det känns som att jag jobbar mycket med balansen mellan att våga möta det okända och att inte ta onödiga risker. Jag har saknat att vara en del av samhället här och samtidigt varit för rädd för vad det skulle innebära. Jag känner mig dock nöjd med att tagit mig en bit up på okänt vatten men inte så långt ut att jag tagit mig vatten över huvudet.

IMG_1139-0.JPG

IMG_1097-0.JPG

Guds Frid!
/Sofie

Regnet det bara öser ner…

Hej på er!

Här i Yaound’e har den stora regnperioden börjat. Det innebär att lite när den känner för det så öppnar himmelen sig och det vräker ner regn ett tag och då talar vi inte om några svenska ösregn nej utan öronbedövande, du kan inte se något, afrikanska ösregn. När regnet sedan dragit förbi kommer solen fram och ger oss en härligt klibbig värmebölja. Det är faktiskt så att jag ser fram emot den där stunden innan regnet kommer då det oftast rör sig en svalkande bris över staden.

Efter regn kommer solsken

Efter regn kommer solsken

Jag och min elev har flyttat in i ett klassrum som vi hyr på en Amerikanskskola, vilket är trevligt då vi nu träffar andra elever och lärare. Jag har till och med fått vänner då lärarna på skolan bjöd med mig på en helgresa till Kribi (Kameruns semesterort).

Strandbild från Kribi

Strandbild från Kribi

I övrigt så har jag haft min första franskalektion vilket inte gick så strålande. Det är riktigt knepigt, jag hör hur det ska låta men inte har en aning om hur jag ska göra för att lyckas få till de rätta ljuden. Men övning ger färdighet!

Må Gud vara med er!
Sofie
Yaound’e, Kamerun

Ovanligt vanligt

Mina fötter är konstant skitiga och vattnet i kranen dricker vi inte. Dricker gör vi från någon av det 50 flaskor vi fyllt med renat vatten. Ska presidenten ut får vi andra vänta, en polis eller militär var tionde meter och självfallet stängs alla butiker längs vägen. Bor gör vi innanför vår mur och om natten ylar vår vakthund ikapp med resten av kvarterets. Kör gör de lite som de vill och tycker man att det går för långsamt, jag då är det ju bara att skapa ytterligare en fil eller varför inte köra på trottoaren. En bil är inte full när alla säten är upptagna och en motorcykel är man minst tre på. Syrener betyder inte att det brinner eller att någon är sjuk, nej det betyder bara att fordon med syrener har rätt att fösa all annan trafik ur vägen. I trädgården plockar jag inte äpplen eller vinbär utan väntar på att bananerna ska mogna. Ja allt är så ovanligt vanligt här i Yaoundé!

Idag har vi haft skolstart och flyttat in i klassrummet vi ska ha nu den första veckan. Jag har aldrig varit i ett klassrum med så bra ventilation men å andra sidan är ju svenska klassrum sällan försedda med myggnätsfönster…

IMG_1154

vårt klassrum utifrån

IMG_1159

vårt klassrum inifrån

IMG_1151

denna sköna gröning klättrade runt påutsidan av vårt fönster

Sofie Rundström
Kamerun, Yaound’e 

Välkommen

20140805-140046-50446407.jpg

Detta var synen jag möttes av sent igår när jag blivit hämtad på flygplatsen. Då var den belyst av strålkastarna från bilen i mörkret och inte av dagens soldis. Härligt att bli välkomnad på detta sätt 🙂

Resan hit gick rätt så smidigt med bara en nackdel. Flyget från Istanbull till Yaound’e hade nämligen problem med luftkonditionering vilket resulterade i att det blev varmare och varmare. Jag ska inte gå in på för många detaljer kring detta men jag kan säga att strax innan vi landade var allt som va i kontakt med flygstolarnas konstläder riktigt blött och inte av vatten…

Jag blev hämtad på flygplatsen och på bilresan från flygplatsen till huset fick jag de första skymtarna av Yaounde. Röda gator, små butiker och i mina svenska ögon sett sjabbiga små hus. Nedan är en bild på gatan utanför vårt hus.

20140805-141606-51366087.jpg

Efter en godnatts söm (tack Gud för den). Vaknade jag först och strax efter vaknade familjen Carlsson. Efter lite frukost begav vi oss ut på stan en sväng och de första intrycken i dagsljus är följande: trafiken är vansinnig, gatorna är verkligen röda, klimatet är klibbigt, det luktar annorlunda än i Sverige och jag är verkligen vit.

I huset vi bor i ingår en vakthund, som heter Jinn, hon har idag tagit en råtta som jag fick äran att stoppa i soporna. Luktade allt annat än rosor!

20140805-150012-54012353.jpg

Guds Frid!
Sofie