Familjen och Mat

Tsagaan Sar (Цагаан сар) är Mongoliets viktigaste högtid, det kan man se genom hur de kläd sig, hur dem spendera deras pengar och genom deras kropp språk. Det är deras nyår. Det firar man tre dagar i rad.
Första dagen går barnen och hälsar deras föräldrar, man tar med sig gåvor. Andra och tredje dag försätter man med att hälsa på andra familjens medlemmar och vänner. Här hälsar man alla typ av familjer. Det kan vara din frus syster eller din mormors syster barnbarn. Ofta tar man med sig pengar som gåvor och det ger man till äldsta personen i huset samtidigt som man hälsar på den personen (Lyfta upp deras arm lite och kyssa på kinden).

bild1.jpg

Så här kan matbordet ser ut

Värdfamiljen bjuder alltid ost, Бууз (buuz: dumpling med kött i), айраг(airag: gjort på jäst hästmjölk), сүүтэй цай: te med mjölk. Och såklart mycket kött och fett. Mycket sallad också. Vodka är också vanligt under Tsagaan Sar.

bild2

Sheep och beef är vanligaste kött på bordet

bild4.jpg

liten skal: Vodka! Stora skal : Airag

Idag blev jag bjuden till att följa med och hälsa på deras bekantar. Jag följde med Puje och hans 3 barn. Puje är ledare & pastor till hemlösa program som hans kyrka har. Vi startade kl 8 på morgonen och avslutade runt kl 16. Mat hela dag.
Jag fick va med och hälsa på folk som bor i ett rum tillsammans med deras barn och barnbarn. Jag hälsade också folk som bor i en lägenhet som har mer än fem rum på nionde våningen.

bild9.jpg

Folk använd ofta Ger och ”Hus” tillsammans nu 

Det vad jag har märk är att de gör saker och tings samma sätt. Han som bor i en lägenhet flera våningar upp och med fina bilar bredvid byggnaden behandla hans nära och kära lika kärleksfull som han som bor i ett fattigt område med en lampa i huset. Min uppfattning med Mongoliet är att deras första prioritering är familjen. Det kan man se genom hur dem behandla deras äldsta och yngsta.

bild3.jpg

Ofta träffa barnen deras kusin för första gången under Nyår firande

Under firande hälsa dem varandra på annat sätt. Istället för att fråga’’hur mår du?’’ så säger dem’’har du villat bra?’’. Såklart önskar dem också varandra Gott nytt år.

Jag fick också några gåvor från familjer som jag personligt inte känner och jag åt deras buuz en hel del och drack tillräckligt mycket Airag för idag.
Jag är bjuden till att besöka andra familjen imorron också. Buuz here I come!!

Hörs nästa månad!
Solomon Tlang Lian
Ulaanbaatar, Mongoliet

Annonser

Varje Tisdag

Trafikkaos är en av de upplevelser som man kommer att minnas. En kväll så tog jag’’micran’’ hem från Ger District där jag hjälper barn med engelska. Det är 15min bilkörning. Men den kvällen tog 1h och 45min för att komma hem.

Sporten är vad jag sysslar mest med här på eftermiddagarna efter skolan.

Men en gång i vecka så hänger jag med en mongoliska team på deras projekt, där de fokusera på hemlösa. Detta projekten har de haft länge men de har precis startat på det här området (Ger Distrikt). De flesta är alkoholister det finns också folk som har slutat men är fortfarande på gatan. Såklart så finns det också folk som hamnar på gata för andra orsaker.

20170117_144415.jpg

så här laga man och så här får man också varme

De starta alltid med liten andakt. De sjung tillsammans, ber tillsamman och ibland dela dem hur deras dag var och vad Gud har gjort i deras liv. Deras glädje i att sjunga lovsång (alltid Acapella) och att prata om Gud är stort. Det är verkligen upp och ner för dem också, många har slutat dricka alkohol i veckor och i månader men glider tillbaka till drickande igen då och då.

20170117_143722

Många äter ‘varm mat” bara en gång i vecka

Dem som kom för mat, medicin (vi har sjuksköterska) och kläder är ofta äldre män och kvinnor. Det finns också runt 8st barn som är mellan 9–16 år gamla. Ofta så följ dem med deras pappa eller mamma hit.

20170117_152313

sakta men noga läste han

20170131_134950

Jag spendera ca 3h med dem varje gång jag är där. Ibland så klipper jag deras hår, hjälper till att servera mat och medicin.

20170131_160422

Sax som gäller här

Vi hörs nästa månad!

Solomon

Ulaanbaator, Mongoliet

4 månader i Mongoliet!

Fyra månader i Mongoliet, det är så länge jag har varit här nu och det var ett tag sen jag sist skrev om vad som händer här. Mongoliet är fortfarande lika vackert. Innan jag kom hit frågade många mig om jag såg fram emot dem kalla vintrarna, faktiskt så gjorde jag det och nu är vintern här och den är kall! Vi har en kyla som är torr och ibland under -35 c° grader kallt. Det är lite kallt ibland men tro det eller ej det är en ganska rolig upplevelse.

 

Förutom att njuta av den kylan som finns här så har jag under de första månaderna åkt runt till olika projekt och sett organisationen JCS arbete runt om i Mongoliet. Där har jag fått se olika projekt som en skola för funktionsnedsatta, olika caféer, barnhem och en förskola som heter Rainbow kindergarten som EFK är med och stödjer samt byggt lokalen (#smygreklam). När jag inte besöker olika projekt så gör jag olika kommunikations-uppgifter som att redigera bilder, göra broschyrer m.m. Det är väldigt kul att jag får göra det för jag utvecklas mycket inom foto och bildhantering. Den svåraste och roligaste uppgiften jag har är att jag är ledare för en ungdomsgrupp för missionärsbarn. Dessa ungdomar är riktigt sköna och ungdomsgruppen betyder mycket för dem så att få vara med, leda och föra dem närmare Gud är något som är riktigt roligt, svårt och skrämmande. Men jag lär mig extremt mycket om ledarskap och ansvar vilket jag är väldigt glad för.

 

Men att bara se olika projekt, skola och andra uppgifter är inte det ända jag har gjort här. Jag har fått se och känna på mycket av den mongoliska kulturen som att rida på en mongolisk häst på den mongoliska steppen, bo med en nomad familj och äta äkta mongolisk mat som arål (arål är som en hård starkost som är sur), airag (airag är fermenterat hästmjölk och något som är en väldigt fin/respektfull dryck att få) och hästkött (hästkött är nog det finaste/bästa köttet man kan få. Får du hästkött betyder det att värden respekterar dig och vill din hälsa väl). Jag har också varit och åkt skidor med mina amerikanska vänner vilket var extremt roligt! Backarna var okej, inget speciellt men Mongoliet är nog det enda land där man både kan åka skidor och se kameler på samma gång.

 

Allt gott! Vi ses!
/Jakob

Svårare och Farligare Att Andas!

Ett sätt att be om ursäkt

Som alla lördagar så väntade jag på micro-bus och skulle åka till Ger District för att spela fotboll med barn och ungdomarn. Men precis när jag skulle hoppa in i bussen så räckte en äldre man sin hand, samtidigt som jag undrade om han behöver hjälp så kom på jag att här skaka man hand när man råka trappa på andras fot. Annars blir man’’fiende’’. För min del det har varit en del handskakning med främlingar utan vidare samtal….

Jag märkte också att många har fina och rena skor även om de kom från fattig bakgrund. Klädstil är ganska uppskattat här.

20161221_121326

Busshållplats precis utanför kontoret.

Tuta för säkrare resa.

För lite mer en månad sen reste jag till annat stan för att spendera 4 dagar med nomad familj. Jag tog buss och åkte den nästan en hel dag.

Här har de Ovoo/ Obo som finns lite överallt utanför stan, ofta på lite högre berg. Folk brukar stanna och be för en säkrare resa. Samtidigt så offra dem nånting sött, pengar, mjölk, kött eller vodka. Man går runt ovoo tre gånger.

Så om man har lite bråttom och har inte tid till att stanna så räcker det men att man tutar en eller tre gånger varje gång man passera ovoo för en säkrare resa. Så det blev en hel del tutning under resa, både för säkrare resa och för att skrämma djur som blocka vägen.

stepout 2.jpg

Obo utanför huvudstaden.

Vadå Beijing?

Det har blivit växlande väder och tempreturen är tufft. Varmaste hittills vi har sen November är nog -15 , annars brukar det ligga runt -25 och 30 grader. Luften har också blivit värre och värre. Största anledningen till varför det är så dåligt med luft här i Ulaanbaatar är kylan och det är många som bor i Ger och använder kol och däck m.m för att få varme. Ibland ser man nästan inte de höga byggnader pga rök. Morgonen och kvällarna är värst. Det har blivit svårare och farligare att andas, man kan nästan känna smaken . Det är 5 gånger värre än Beijing. Många barn har problem med lungor pga luften det orsaker också andra sjukdomar.

Jag tar mer buss till skolan nuförtiden för att skippa gå i den rökiga väder. Trots att det är bara 2 km till skolan.

img_20170105_215743

Skillnaden mellan de två är datum. Rök: Tisdag. Utan: Onsdag. Kl 8:30. Från vår kök

Bonus:

Jag har firat Jul 2 ggr. Med Mongols ungdomar och Organisationen. Jag har också lagat får huvudet och ätit med min fotbollsgrabbar!

20161214_152617

Maten är klart!

Här säger man att vi träffar kl 10 men egentligen menar de mellan kl 10:30 – 11.

Anpassning har blivit mycket bättre man känner sig mer och mer bekvämt med livsstilen, men det finns fortfarande saker som man har svårt och är inte riktigt förändras än, till exempel att ta 12 våning trappor känns fortfarande som 12 våning trappor när hissen inte funkar.

Vi hörs nästa månad!

Solomon / Ulaanbaatar, Mongoliet

Att Spela Fotboll Med ‘Fel’ Skor

Сайн байна уу?

Nu har jag varit här i Mongoliet lite mer än en månad. Måndag till Fredag sitter jag på skols bänk och försöker att lära mig deras mongoliska. Det är ganska förvirrande med nytt alfabet och siffror men det har gått bättre och bättre varje vecka.

stepout-4

-På skolan fick vi också lära oss hur man spela/leker med djurben.

Förutom skolan så har man varit lite upptagen med att lära känna staden och människor från olika håll. Ibland så har man möjligheten att komma ur från stan och till bringa sin tid i deras fantastiska natur.

Jag brukar ta promenad runt i stan på morgonen innan skolan starta för att se vad som händer innan de stressar iväg till jobb, skolan eller till buss mitt i trafikkaoset. Ibland så kom man fram till en kö där de väntar på deras tur att köpa vatten. Vissa har inte rinnande vatten i huset.

stepout-1

– En kamel med Ulaanbaatar i bakgrunden.

Kyrkor!

När jag är ledigt på söndagar så besöker jag kyrkor. De flesta är mongol kyrkor. Ibland så har man tur och man får tolk(eng), ofta så sitter jag och njuter deras lovsång och vittnesbörd utan att förstå ett ord, det finns också tillfället då man förstå genom deras kroppsspråk och ansiktsuttrycket mer än vad de förklara med ord, vad Gud har gjort i deras vardag.

Mitt volontärarbete är att umgås med barn och spela fotboll med dem när jag inte plugga.

Ger District

Ger District ligger precis utanför stad. Här har JCS en fotbolls program för barn i den här fattiga tätorten. De arbetar tillsammans med skolan. Skolan tillåter oss att använda fotbollsplan ( konstgräs 7manna) och gymmet för att kunna göra programmet. Varje lördag kom ca 40 barn för att lära sig att spela fotboll. De flesta är pojkar som är mellan 10 och 16 år. Att se dem spela fotboll med ’’fel’’ skor men med glädje gör en så glad. De kommer från trasiga och fattiga familjer. Förr i tiden så var det bara Ger i det här området men nu har de mesta bytt till hus. De saknar rinnande vatten i deras hem, inget värmesystem, ingen inomhustoalett.

Vår förhoppning med det här programmet är att hjälpa dem att bygga upp deras karaktärer, inspirera dem att uppnå sina mål i livet och viktigast av allt är att de lära känna Jesus.

14795968_10210718378105442_998352740_o

-Barn från Ger District.

Efter träning med barn i Ger District så hänger jag i stan med killarna som är min jämnårig. Ofta så spela vi Fifa turnering och äter tillsamman. JCS mål med det här är också att hjälpa dem att lära känna Jesus, att tillbringar sin tid i friska atmosfärer och göra bra i sitt privatliv. Vissa är inte kristna men några av dem har redan bestämt att följa Jesus.

Många av dessa pojkar kommer också från splittrade familjer och hårt liv. Det finns ’’fritidsgård’’ för dessa killar. Där de kan komma dit och hänga med sina kompisar när det är tufft hemma. Här kan dem spela Fifa, laga mat tillsamman och prata utan alkohol inblandning.

Förutom Fifa turneringar så spela jag också riktigt fotboll med de här killarna en gång i vecka.

20161018_084925

– Det snöa typ en gång i vecka men i stan brukar de försvinna under dagen.

Solomon, Ulaanbaatar

1 månad i Mongoliet!

_DSC0738.jpg

En mongolisk ko uppe på ett berg bredvid en ger camp som ligger nära huvudstaden Ulaanbaatar.

Galet men nu har det gått en hel månad här i Mongoliet! Jag tänkte berätta like kort om hur jag har det här och lite vad jag gör🙂

Mongoliet är ett fantastiskt land med en mycket spännande kultur och framför allt en extremt vacker natur. Jag måste säga att en av dem bästa sakerna här är naturen. Att gå upp till toppen av ett berg och det enda man ser är berg så långt ögat kan nå och se en extremt vacker solnedgång är ganska fantastiskt! Jag tror det man tänker på mest när man tänker på Mongoliet är det kalla klimatet. Men för tillfället har det inte varit så kalt. Vi har kunnat gå ut i T-shirt utan några problem men den senaste veckan har det blivit en del minus grader och det kommer troligtvis vara så ett tag… Men tro det eller ej,  jag ser faktiskt fram emot kylan/vintern.

Det jag gör om dagarna förutom att njuta av en fantastisk miljö är att studera mongoliska. Att studera mongoliska är något som är extremt svårt, intressant och riktigt roligt. Det är alltid kul att lära sig ett nytt språk och framför allt att prata med människor på deras egna språk. När man pratar med människor på deras egna språk blir dem väldigt chockade och det öppnar verkligen en fantastik väg för att kunna skapa fantastiska relationer med människor som man aldrig hade kunnat göra annars.

Den tiden jag nu har varit här har jag träffat många fantastiska människor. Människor som är glada, hjälpsamma, generösa och extremt brinnande för Gud och jag ser fram emot att få lära känna dem mer och lära känna nya människor 🙂

Allt gott!
/Jakob Svahn