På resande fot

Hola todos!

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev något här, men då finns det ju desto mer att berätta. 🙂

De senaste två månaderna har jag och Caroline spenderat mestadels på andra platser än hemma. Vi har fått se fler sidor av Paraguay vilket har varit intressant, och jag tänker berätta lite om det.

Två veckor ägnade vi åt att läsa en intensivkurs i spanska i Asuncion, Paraguays huvudstad. Det är en förhållandevis liten och inte så väldigt imponerande huvudstad, men som har sina glimtar. Sedan har vi ägnat några veckor till att hjälpa till på värdorganisationen CCAB:s huvudkontor. De har nyligen fått flytta sitt kontor från en byggnad till en annan och av den anledningen har det varit mycket praktiskt arbete med att flytta möbler, städa, organisera papper och pärmar med mera. Vi har också hållit på att förbereda material till de olika barnprojekten som nu har startat, och då har det krävts ganska många timmar vid kopiatorn… Det var kanske inte sådana här uppgifter jag tänkte att jag skulle ha under praktiken här, men det har varit roligt att kunna hjälpa till och att även få lära känna de personerna som jobbar mer övergripande med det sociala arbetet här i landet.

Eftersom jag vanligtvis jobbar som sjuksköterska så fick jag möjlighet att göra studiebesök några dagar på två olika sjukhus. Det finns definitivt mycket att säga om sjukvården i Sverige, men i jämförelse med de sjukhusen jag besökte här så skulle jag säga att vi har det otroligt bra i Sverige! Det finns väldigt knappa resurser på de statliga sjukhusen här, vilket gör att de håller riktigt dålig standard. Gamla och trånga byggnader, personalen jobbar ibland dygnslånga pass, har hand om ett stort antal patienter och det är dålig luft inomhus (det finns inte aircondition överallt, och det blir varmt när det är 35 grader och fuktigt utomhus…). På en avdelning med sådär tolv patienter fanns bara ett ställe att tvätta och desinfektera händerna på, det fungerar inte så bra med handhygienen då… och en arbetsdag var sjukhuset helt utan vatten. Patienterna får ofta gå till apoteket och köpa ut sina läkemedel själv som de behöver under sjukhusvistelsen. Det sägs att de privata sjukhusen fungerar betydligt bättre, men de flesta människorna har ju inte råd att betala för att gå dit.

DSC_0030_2

Caroline en dag på kontoret. En av dagarna då vi kopierade papper!

 

Lite av all god frukt som finns att plocka här. Lime, mango, guava, avokado…

 

DSC_0049_5

En bild från en dag när vi pysslade, för att  sedan kunna göra fint i klassrummen inför den kommande terminen på ett av projekten. Galaterbrevet 6:9 som på svenska säger Låt oss inte tröttna på att göra gott!

Det var lite från mig, vi hörs snart igen!

/Erika, Paraguay

 

 

 

Annonser

Sommarlov

Nu har tiden verkligen sprungit iväg och här är vi redan framme vid sommarlovet. De senaste dagarna har vi därför haft avslutningar för de projekten vi jobbat med under hösten. Närmare bestämt stödskolan, engelskakursen och en handarbetskurs för kvinnor. Efter det jag sett kan jag säga att avslutningshögtider är väldigt festliga och viktiga tillställningar här. På alla fester (inte minst här) är ju också fotograferingen viktig. Jag har samlat på mig en hel del bilder och delar med mig av några nu.

fb_img_1478743340986

Avslutning för handarbetskursen. Alla deltagare fick diplom, det hölls uppmuntrande tal, resultaten av handarbetet visades upp och det var knytkalas med paraguayanska delikatesser!

De sista dagarna i Apoyo Escolar, stödskolan, var det jul/sommarpyssel på schemat. Färgglatt, kladdigt och roligt.

Avslutningen bestod av mycket folk och många framträdanden, bland annat i form av traditionell dans, sång och blockflöjt.

Saker som hänt under den senaste månaden utöver detta är till exempel att vi flyttat (från vårt gröna hus till ett annat väldigt grönt hus), ätit mycket vattenmelon, fått lära oss hur man lagar chipa och sopa paraguaya (två kaloririka och goda paraguayanska verk) och deltagit i vattengympa i vår grannes pool.

img-20161109-wa0000

Här bakades det chipa! Består av grisfett, mjöl av maniok (en rotfrukt), majsmjöl, ägg och ost, och gräddades i en tegelugn utomhus.

Under en helg var vi även på besök i Encarnación, Paraguays “pärla i söder”. Där fick vi träffa svenska EFK-missionärer och få en liten inblick i deras arbete. Dessutom fick vi njuta av en väldigt vacker stad, jag avslutar med en bild därifrån.

dsc_0074_2

/Erika

Vad händer egentligen!?

Hej igen!

När jag funderade över detta blogginlägg så har jag tänkt på vad som jag själv skulle vilja läsa om. Jag är lagd åt det hållet att min fråga skulle vara: Men vad gör ni om dagarna egentligen!? Så nu får ni svaret på den frågan i form att en liten redovisning av vårat veckoschema 😉

Veckan här i Paraguay börjar med söndag och på söndagar så är det Gudstjänst som står på schemat, en kl 9 i vår vanliga kyrka och en klockan 18 i en mindre grupp på ca 10 personer. Mitt på dagen så finns det tid för att äta lunch med gäster, läsa eller plugga spanska.

På måndag så börjar arbetsvecka med full fart. Under dagen så har vi fyra engelska lektioner a la en timme med barn i åldrarna 6-15. Att undervisa är något helt nytt för både mig och Erika, det är krävande men också väldigt roligt och givande. Barnen här i Paraguay läser ingen engelska i skolan så vi får verkligen börja från början.

IMG_1850.jpg

Erika lär ut några kroppsdelar så att vi kan sjung ”Huvud, axlar, knä och tå” som nu har blivit en riktig favorit hos de yngre barnen!

Tisdagar är vad vi kallar en slappardag. Det som är planerat är att vi ska städa lokalerna i kyrkan där barnen är och på eftermiddagen så är det handarbetsmöte med ett dussin entusiastiska medelålderskvinnor.

Tempot höjs igen på onsdagar och torsdagar när stödskolan är igång. I Paraguay så går barnen antingen i skolan på förmiddagen eller på eftermiddagen vilket gör att de är utan sysselsättning halva dagarna. Detta gör att det finns möjlighet för kyrkan att ha sin egna skola för barn som behöver extra stödd och vi kan ha våra engelska lektioner när stödskolan inte är igång.

IMG_1905.jpg

Vi sitter och leker en regnig dag då det tydligen inte går att undervisa trots att barnen har trotsat regnet och gått till stödskolan ändå…

På fredagar är det engelskaundervisning igen och på lördagarna så är det på morgonen en aktivitet för barnen som kallas ”Hora feliz” ungefär  roliga timmen. Då sjunger och dansar vi tillsamman med barnen, lyssnar på bibelberättelser och fikar. Lördagen är sedan en ledig dag tills kl 19.30 då lördagens gudstjänst drar igång.

Processed with VSCO with c1 preset

På hora feliz lär sig barnen bibelverser utantill.

Detta är en standardvecka men det finns alltid utrymme för nya äventyr. I lördags till exempel så fick vi följa med till Brasilien och leda barnmöte utklädda till clowner. Mycket roligt men också svårt då barnen helt plötsligt bara förstod portugisiska 😉 .

En kväll hängde vi på ungdomarna när de skulle ut och evangelisera. Vi blev lite förvånade när vi förstod att konceptet var att när det blir rött för bilarna så springer man ut på övergångsstället medans några andra ger ut informationsblad till de stillastående bilarna. Väldigt roligt!

Detta är en vecka i mitt liv här i Paraguay. Jag trivs och ser alltid fram emot nästa dag och dess utmaningar.

Allt gott,

Caroline, Paraguay

Vardag, fest och så några frågetecken

Efter lite mer än en månad i Paraguay tycker jag det har börjat formas någon slags vardag även här, och det händer inte nya saker riktigt varje dag längre. Våra spanskakunskaper har förbättrats något sedan sist, vilket gör att man känner sig lite mer fri och exempelvis kan klara av en dag på stan själv.

Förutom att vi fått lite fler aktiviteter på vårt veckoschema så har vi även fått följa med på flera festliga tillställningar som födelsedagskalas, en babyshower, och härom söndagen en församlingsdag med dop, där hela nio personer hade valt att döpa sig! Efteråt blev det bland annat volleyboll och tereré-drickande i solen. Det är så man umgås här!

Efter några veckor i en annan del av världen har det såklart också kommit upp en del tankar. På många sätt är det här ett välutvecklat samhälle. Alla använder mobiltelefoner och internet, moderna bilar är i rullning på vägarna, flera personer vi träffat studerar på universitet, jag upplever jämställdheten mellan kvinnor och män som hög (bland dem jag träffat), man kan träna på gym, folk är måna om sitt utseende – ja, mycket är precis som i Sverige.

Samtidigt finns det många frågetecken. Till exempel finns det inte möjlighet till vettig sopsortering. Avfall dumpas lite här och var, vilket gör att det är skräpigt nästan överallt var man går. Det dricks mycket läsk, men de flesta flaskorna går inte att återvinna. Den statliga grundskolan har en erkänt dålig kvalitet. Bara ett kvarter härifrån finns det människor som lever i små, enkla hus under betydligt fattigare förhållanden än vad man gör på vår gata, och vart man än rör sig i den här stan så kan man ganska tydligt se att det finns stora skillnader i levnadsstandard hos olika människor. Hur kan det vara så?

Andra lite mindre viktiga saker jag undrar över i min nya vardag är exempelvis; Varför börjar det ibland spelas musik på högsta volym mitt i natten här utanför? Och varför väljer man att förvara müslin i kylskåpet men smöret ovanpå kylskåpet?

Förra veckan började jag och Caroline med ett nytt projekt, att hålla engelskalektioner.  Det som bland de yngre barnen är mest populärt under lektionerna är att sjunga, så vi har de senaste dagarna sjungit alfabetssången och ”head, shoulders, knees and toes” ett antal gånger. Väldigt roligt!

Något som också påverkat den senaste veckan är att det några dagar varit dåligt väder. När det regnar eller är mulet kommer det nästan inga barn till stödskolan, så ett par lektioner har blivit inställda.

Det dystra vädret har ändå fört mycket positivt med sig för våran del: temperaturen har hållit sig behaglig och vi har fått extra (välbehövlig) tid till att plugga spanska. Självklart så har vi under ett par kvällar också passat på att med varsin temugg i handen, något svenskt tv-program i datorn och det smattrande regnet i bakgrunden, låtsas att vi sitter hemma och njuter av den svenska hösten…

/Erika, Paraguay

Hola! Que tal?

Nu har jag och Erika spenderat nästan 3 veckor i Paraguay och jag börjar sakta men säkert vänja mig. Hundarna och hönsen på gatan utanför känns inte lika exotiska längre och faktumet att man kan dricka mate eller tereré (varmt eller kallt te som dricks genom ett metallsugrör) vart som helst känns självklart.

Så här ser vårt område ut; ganska skräppigt, mycket djur och många trevliga människor.

Så här ser vårt område ut; ganska skräpigt, mycket djur och många trevliga människor.

Processed with VSCO with c1 preset

Erika på fotbollsplanen som ligger precis vi vårt hus. Det var en dag med fint väder, det är det enda vädret vi har här.

Processed with VSCO with c1 preset

Iskallt tereré passar utmärkt för att svalka sig en varm dag!

Jag börjar trivas här, jag trivs med människorna och med den fria kulturen. Språket är dock mycket frustrerande, jag förstår mer och mer för varje dag som går men är fortfarande väldigt begränsad när jag ska prata. Detta gör att arbetet i de olika projekten blir lite tradigt men å andra sidan så blir man alltid överraskad. Efter en arbetsdag och någon timmes vila så hör vi ett ”Vamos chicas!” och då vet vi aldrig riktigt vart det bär iväg. Här om kvällen så trodde vi att vi skulle till en dansövning med tamburin gruppen men vi hamnade på en pysselkväll med församlingen och sedan vidare till en födelsedagsfest. En annan dag hade vi planerat att åka in till Ciudad del este vilket vi också gjorde. De vi inte hade kunnat gissa var att vi några timmar senare skulle sitta i publiken på en danstävling och heja på det gula danslaget med slagordet ”Shalom”.

Processed with VSCO with g3 preset

De yngsta barnen sitter (för tillfället!) och arbetar i Apoyo escular.

img_1692

Paraguays näst största stad Ciudad del este har en kaosliknande stadskärna som denna lyktstolpe får gestalta.

img_1697

Och helt plötsligt befann vi oss i en galet stor partyaffär…

img_1718

Otroligt engagerade föräldrar som hejar på sina helt oprofessionellt dansande barn, mycket trevligt!

IMG_1756.jpg

Här i Paraguay så äter man kött i mängder! Manen bakom grillen är pastor Júlio som jag och Erika bor hos.

Jag kan fortfarande inte förstå att jag ska stanna här i drygt 7 månader men att döma av mina första veckor här så kommer det att vara en tid med många utmaningar, mycket skoj och många överraskningar. Allt gott tills vi hörs igen!

Hälsningar Caroline

Hej från Paraguay!

Jag och min kompanjon Caroline är nu inne på vår elfte dag i Paraguay. Vår resa började för lite drygt två veckor sedan med några introduktionsdagar på Interact/EFK:s missionscenter i Brasilien, och eftersom vi bara bor ett par mil från landsgränsen har vi redan hunnit besöka den brasilianska sidan ytterligare två gånger sedan vi flyttade till Paraguay.

Vi befinner oss i den mindre staden Presidente Franco vilken är mer eller mindre sammanväxt med Ciudad del Este, landets näst största stad. Vi bor inneboende hos ett pastorspar här, i ett relativt lugnt bostadsområde. Dock kan det börja spelas (ofta hög) musik från någon av grannarna eller från någon bil i stort sett när som helst på dygnet, så det är sällan tyst.

dsc_0182

Huset vi bor i! Den här gröna färgen är vanligt förekommande i området.

Redan i bilen på väg från flygplatsen förra veckan fick vi bekräftat det faktum att vi här skulle bli tvungna att helt och hållet kommunicera på spanska (alternativt kroppsspråk). Dessutom talar befolkningen här även ett annat språk, guarani, och de blandar gärna språken vilket inte gör det hela enklare att förstå. Vi hade hoppats på att någon av våra handledare skulle ha lite engelskakunskaper, så var det tyvärr inte. Jag har under de senaste månaderna försökt att lära mig lite spanska på egen hand, men det enda jag lyckades förmedla på ett begripligt sätt där i bilen första dagen var väl ungefär mitt namn och min ålder. Nu efter de här dagarna förstår vi faktiskt redan betydligt mer av det som sägs, men det är desto svårare att svara. Vilket ju känns viktigt att kunna göra, så det kommer såklart att bli mycket fokus på att lära sig språket nu den första tiden.

dsc_0170

Här ser ni Carro tillsammans med kvinnan som fått rollen som vår spanskalärare.

Två dagar i veckan kommer vi att hjälpa till på ”Apoyo Escolar”, stödskolan, som församlingen här är med och driver. Dit kommer omkring 50-60 olika barn i låg- och mellanstadieålder för att få hjälp med sitt skolarbete. I Paraguay går barnen bara halva dagar i den ordinarie skolan, och enligt Unicef är den paraguayanska skolan den sämsta i Latinamerika. Många tar sig inte igenom den.

dsc_0176

En dag på skolan, här har vi precis ritat alfabetet.

dsc_0141

”Fikastunden” som kommer efter att man jobbat klart.

Utöver detta har vi varit med på diverse utflykter och aktiviteter och det finns egentligen mer jag skulle kunna berätta om. Jag är nöjd med de första dagarna här, och det som väntar framöver känns spännande. Jag får också säga att vi trots språksvårigheterna har känt oss otroligt välkomnade av alla människor vi träffat.

Ha det riktigt bra tills vi ses igen!

/Erika, Paraguay

 

Oförglömliga besök med trevliga besökare.

Den 28 mars så började två riktigt roliga och äventyrliga veckor för mig här i Paraguay. Det var dagen då sjutton stycken svenskar från Framtidskyrkan i Gottne kom till Paraguay! Gänget bestod av tolv gymnasieungdomar, ett gift par i 25-års åldern och tre mogna och trogna ledare. Tillsammans med mig och två brasiliansk-tyska pastorer reste vi omkring i Paraguay och besökte mängder med olika församlingar och sociala arbeten som kyrkorna håller i. Vår bas, som vi utgick från och kom tillbaka till nästan varje dag, blev CIBBs lägergård strax utanför staden Campo 9. Det är en stor och vacker lägergård med olika lokaler, planer för bollsporter och en lite å där man kan bada.

Hela resan för oss började med att besöka de mäktiga vattenfallen Cataratas de Iguazu som ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina. Trots att jag besökt fallen tidigare så blev både jag och svenskarna imponerade av detta enorma naturliga under. Dagarnas rutin blev sig ganska lika därefter men det vi var med om på alla de ställena vi besökte var väldigt olika, ibland kändes det som världar ifrån varandra. Ena dagen kunde vi åka ut på lervägar för att komma till en familj som öppnat sitt enkla hem för att kunna ha ett möte för barnen i området. Nästa dag befann vi oss i ett stort och vackert område som tillhörde en kyrka och där vi var med på gudstjänsten och sedan åt väldigt gott efteråt. Jag har stött på klasskillnaderna här i Paraguay förut men när vi fördes från den ena till den andra så tätt inpå varandra var det som om extremerna blev ännu mer synliga. Det bästa med att vi fick se dessa båda sidor var att människorna vi mötte var varma och väldigt välkomnande mot oss var vi än kom! Det var ofta många goda relationer som knöts vilket gjorde det svårt för många av oss att lämna dem bakom oss efter en lång dag ihop.

Ungdomarna hade förberett två olika dramaframställningar med riktigt bra och djupa budskap och en del sånger utöver dessa. Många av våra möten bestod av att visa upp ett drama, sjunga lite ihop (tex den sköna klassikern ”Vem är kungen i djungeln?” som även finns på spanska) och sedan leka om vi befann oss bland barn. Den nog roligaste gången vi lekte den improviserade leken ”Banana Libré” (fri banan) var när vi besökte en skola utanför staden Caaguazu och bestämde oss för att alla vi svenskar skulle jaga de paraguayanska barnen – det blev ett otroligt roligt kaos! Det sprang barn både höger och vänster, ofta med en skrikande stämma och med en läskig svensk i hälarna, och vi blev alla helt slut efter en trettio minuters lekande i den starka solen klockan 10 på morgonen.

Jag är så tacksam för att Gud lett dem hit och för den tid jag fick spendera med dem och alla de underbara paraguayaner vi mötte under dessa veckor. Det var en stor välsignelse för alla inblandande skulle jag säga!

Hos familjen som öppnade upp sitt hem för oss så uppträdde ungdomarna med ett starkt påskdrama.

Hos familjen som öppnade upp sitt hem för oss så uppträdde ungdomarna med ett starkt påskdrama.

I Benjamin Aceval så byggde de ihop en gungställning åt barnen.

I Benjamin Aceval så byggde de ihop en gungställning åt barnen.

Samlade i Presidente Franco efter mycket lek ihop med barnen!

Samlade i Presidente Franco efter mycket lek ihop med barnen!

/Adam Sjöblom, Paraguay