Ett skepp kommer lastat med en gott och blandat påse från Serbien

Hej människor! Frida här. Kanske den enda StepOut:aren som inte bloggat en enda gång sedan vi landade i Serbien för ca sex månader sedan. (Ooops) Ber om ursäkt för det. Tänkte därför bjuda på ett lite längre inlägg idag, hoppas att det är okej ❤

 

Det har varit fantastiska sex månader här, även om det såklart både har varit up:s and down:s. Jag tror det som både jag och Sarita har varit helt tagna över sedan vi kom hit är hur båda två känner är hur Gud funnits med i allt. Både när det kommer till oss två som personer, att det var just vi två som skulle hamna här, tillsammans. Våra ansvarsområden och vad vi får göra här och hur väl omhändertagna vi har varit här sedan dag 1.

 

Vi har hjälpt med Second Hand: butiken (tills den las ned för ca en månad sedan), varit på äldre-besök (Bread of Life, organisationen som vi hjälper till på jobbar främst med romska barn och äldre människor som behöver extra hjälp i vardagen, typ som hemtjänst), hjälpt till på läxhjälpen i ett mindre samhälle utanför Belgrad, varit med på äldre-aktiviteterna för de äldre (Bingo, Träning, Kör, Datorkunskap), hjälpt till på den kristna universitetsgruppen EUS m.m.

 

Det har i perioder varit intensivt och i andra varit jättelugnt. T.ex. över jul när de först firar vår jul och nyår, sedan den ortodoxa julen den 7:e december och efter det firar de ett till nyår vilket gjorde att vi hade typ väärldens längsta jullov (vi klättrade nästintill på väggarna där ett tag)

 

Vi har varit på utflykter och sätt miljöerna runtomkring. En av de första utflykterna var med de äldre upp i bergen. ”Vad skönt” tänkte jag innan och såg framför mig en lugn utflykt med lite vandrande i bergen. LITTLE DID I KNOW att pensionärerna här har en förkärlek till sång, musik och dans och att de skulle sjunga (och spela, de hade tagit med sig instrument förstår ni) HELA bussresan dit och HELA bussresan hem. Kan ju säga att det också förekom en lååång dans-sektion i mitten av utflykten också. (behöver jag nämna att jag smög i öronproppar på hemvägen?)

 

Annars har jag promenerat runt mycket i denna vackra stad och den lantis som jag är har letat mig fram till varenda vattendrag och grönområde som existerar i den här staden, haha. Om ni kommer hit någon gång vänner måste ni 1. besöka Kalamegdan, ett gammalt fort med Belgrads vackraste utsikt 2. äta burek (men på ett särskilt bageri, ni får leta upp mig och fråga om vilket hehe)

 

Annars vet jag inte vad jag ska säga mer än att mitt hjärta svämmar över för alla människor som vi har träffat sedan vi kom hit! Vi har så mycket vänner, både unga och gamla (och några däremellan) förstår ni. Hanne, vår handledare här har tagit väl hand om oss och vi har från dag 1 känt oss så otroligt välkomna. Jag kan liksom inte beskriva det på ett annat sätt än att mitt hjärta ofta känns så, så varmt och fyllt av kärlek för alla människor jag träffar dagligen.

 

Två månader kvar har vi innan vi ska hem och jag vet inte riktigt hur jag känner över det. Men två månader är ändå två månader och framtiden har säkert något spännande att bjuda på.

Om ni funderar på att söka till StepOut men inte är säkra på om ni vågar: GÖRE BARA! Det är så, så nyttigt att uppleva andra kulturer, både i världsligt synsätt men också att få se hur Gud finns överallt och att mycket av religion är kulturellt. Att lära sig att se skillnaden på vad som är Gud och vad som är kultur, om ni förstår vad jag menar??? ANYWAY!

Må fridens liljor kanta er väg och ta hand om varandra! Lots of love from eder Frida (jag bloggar HÄR och har varit betydligt bättre på att uppdatera där, så vill ni läsa mer eller har frågor så är jag all yours) Kram!

/Frida, Serbien

Annonser

Tacksamhet

Ja nu har vi alltså redan varit i Serbien i tre månader… hjälp vad tiden går fort.

Vi har varit med om en hel del olika saker. I början gjorde vi allt tillsammans men de senaste månaderna har jag & Frida varit mycket på olika håll. Vilket känns både tråkigt ibland eftersom man vande sig vid att jobba tillsammans på secondhanden t.ex. Kanske mycket  för att det va skönt & kunna prata med  någon på svenska ibland & bara veta att man hade varannn i närheten. Samtidigt som jag tänker det är väldigt bra för oss båda att inte ha det hela tiden. Jag som alltid haft svårt att hitta får t.ex utmanas i att förlita mej på mig själv, i att ta för mej mer av allt jag är med om & ge mej av mej själv till de människor jag möter. Istället för att stå lite avsides som jag många gånger tenderar att göra. Ännu en positiv sak är att eftersom vi är med om olika saker får vi mer utbyte då vi berättar för varandra om våra upplevelser & delar erfarenheter med varann.

Jag är så otroligt tacksam över att jag hamnade här med just Frida vi har haft så många bra samtal, ”pepp-snack”, inspirationstal & bönestunder redan som betytt så mycket & som jag kommer bära med mig för alltid. Jag känner verkligen att Gud visste precis vad han gjorde när han skickade oss hit tillsammans. Vi kompletterar varandra så bra Frida är som en virvelvind av positiv energi, drömmar, visioner & tankar inom alla områden av livet. Hon är en inspirationskälla som aldrig sinar 🙂

Jag är också alltid väldigt glad & positiv,  det vet alla som känner mig! Men samtidigt säger Frida att jag är en lugn & trygg person. Vi balanserar varandra.

Under denna tid har det hänt massor i oss båda vi har växt otroligt mycket. Jag kan inte säga annat än positiva saker om detta äventyr som jag är så otroligt tacksam över. Så häftigt när man ser tillbaka.. även om så bara på det sista året i ens liv & inser hur mycket Gud har gjort.

Men detta va ett litet sidospår så nu över till arbetet här 🙂

En vanlig vecka för mig ser just nu ut såhär:

Måndag: Kreativ workshop – syr till försäljning – designer Biljana

Kvällen: EUS – häng, snack & pannkakor med studenter.

Tisdag: projekt Adopt a granny + vykort av serbiska konstnärer/workshop

Onsdag lunch för hemlösa + pyssel på förskolan i Zemun

Torsdag/Fredag: Extrahjälp med engelskan för barn på skolan i Surčin.

Utöver detta bazarer, luncher för äldre, Second hand butiken kvinnokonferens thanksgivingfester Missionsvecka/helger gudstjänster serbiska lektioner och mycket annat. Jag stormtrivs vilket så klart säkert beror mycket på att jag känner att jag är på rätt plats i livet just nu och gör precis det jag borde göra. Det är en härlig känsla när man känner att.man hamnat rätt att man äntligen är på väg att bli den människa Gud alltid tänkt att man ska vara. Självklart saknar man alla där hemma men samtidigt tänker jag redan på allt ja kommer sakna med Serbien när vi åker.

Har så mycket välsignelser att tacka Gud för vilket är något jag verkligen vill lyfta fram. Gud har gjort stora saker i mitt liv & jag är så tacksam!!! Så Tack Gud för allt du gjort & allt du kommer göra i fortsättningen för att Du går med oss varje dag & vi alltid kan lita på dig.

Ber att Gud även ska vara med varenda en av er andra fina stepoutare där ni är, i det ni står i ..runt om i världen.

/Sarita Serbien