Självförsörjning

Hej!
Igår var vi (jag och de andra volontärerna) på studiebesök på en organisation som vuxit fram ur GCF. Den organisationen jobbar med att hjälpa folk till självförsörjning. De utgår från det som ”alla” här har vilket är land och lär dem hur man gör för att bruka den och odla grödor. Efter de dessutom vill att vi ska ta hand om planeten Gud gett oss att förvalta har de valt att all utbildning handlar om ekologiskt jordbruk. För att kunna ge så bra tips och stöttning som möjligt har de en egen test odling, där testar de olika gödningsmedel, olika grödor och odlings sätt och tekniker. När bönderna själva kommit igång garanterar de att köpa alla deras grödor så länge de odlar ekologiskt och grödorna är av god kvalité. Sedan säljer de vidare till olika affärer och restauranger. Bönderna får fortsatt stöd via en rådgivare från organisationen som även håller i regelbundna möten där bönderna kan dela erfarenheter och tips med varandra. Sjukt bra koncept!

Vi fick veta en hel det om ekologisk odling, något jag vet min lillebror Robin skulle älskat att vara med på. Sen fick vi också hälsa på hos två av bönderna de har kontakt med. Det är galet mycket jobb att odla grödor och sköta om åkerplättarna. Bevattningssystemet består av tunnor ut placerade för att samla upp regnvatten, hinkar som fylls ur små dammar och bärs till åkrarna för hand. De visade oss och berättade hur man planterar butternut(en pumpa liknande sak som man använder mycket till matlagning) mangoträd, sötpotatis, passionsfrukt, avokado, chilifrukter, majs och mycket mycket mer. Verkligen lärorikt och intressant det enda negativa var att vi alla glömde smörja in oss med sol kräm vilket resulterade i att det flesta av oss har rätt så intressanta brännor.
och köper grödor av bönderna.

Här har vi en av organisationens inspektörer som åker till uppsamlings platser och köper grödor av bönderna.

En bonde som plockar upp sina grödor för inspektion.

En bonde som plockar upp sina grödor för inspektion.

Resten av hennes grödor.

Resten av hennes grödor.

Här har vi en av bönderna och hennes barnbarn.

Här har vi en av bönderna och hennes barnbarn.

Här har vi förra årets Farmer of the year!

Här har vi förra årets Farmer of the year!

Han ger oss en tur på sin odling.

Han ger oss en tur på sin odling.

IMG_1823

Stay Blessed!
/Sofie Rundström
Margate, Sydafrika

Annonser

Ord är för futtiga

Nu har jag färdats de 11 timmarna från Nelspruit till Margate med Sydafrikas variant av långfärds buss.

2015/02/img_5991-0.jpgJag har landat i volontärhuset på Give a Child a Family (GCF), där det utöver mig bor sex andra volontärer. Alla är vi svenskar så här tar man, till skillnad från i andra Sydafrikanska hus, av sig skorna när man går in. Här har ni gänget!

2015/02/img_6004-0.jpgJag har börjat min orientering och fått en första glimt av GCFs fantastiska vision, organisation och personal. Det är imponerande och inspirerande att hör hur visionen tagit form och växt fram. Visionen är Give a Child a Family thats were they belong och organisationen började med ett par som öppnade sin dörr för barn och kvinnor i nöd och har nu växt till en organisation som nu har förfrågningar från flera regeringar runt om i Afrika som vill ha del av deras expertis.

Helgen har varit innehållsrik med strand besök, grillkväll eller braj (vet inte om det stavas så men det är så det låter när folk säger det) som det heter här, gudstjänst och vandring över en hängbro.

På gudstjänsten greps jag av äktheten och friheten i församlingens sätt att sjunga, dansa, be och ära Gud. Det kändes befriande och nytt, rent av radikalt på något sätt. Det blir så lät att gudstjänsterna blir ett program, men det här kändes som genuin lovprisning. De kallar gudstjänsterna för Sunday Celebration och det var exakt vad det var. Predikan handlade om Jesus förvandlande kärlek och fick mig att önska att jag skulle kunna sätta ord på den och förklara den för alla jag känner. Men jag tror inte att ord räcker till. Kanske är det just det Jesus ville säga till mig att ord är för futtiga för hans kärlek. Bara genom att leva i och leva ut den kan kärleken beskrivas och det är en utmaning.

Imorgon ska jag fortsätta med orientering och få träffa barnen som bor här i GCFs safe house, vilket jag ser fram emot. Hittills har jag inte träffat barnen men de här små huliganerna försökte sno vår klädnypor.

2015/02/img_6002-0.jpgOrd du behöver veta hur man översätter till Sydafrikans engelska är kvitto som kallas slip och trafikljus som kallas robot.

Guds Frid!
Sofie Rundström
Margate, Sydafrika

Nelspruit, Sydafrika

Det känns lite overkligt att vara här i Nelspruit. Omgivningen är otroligt vacker med de gröna bergen och den blå himmelen. Känslan av att gå in i vilken butik som helst eller stanna för att fråga efter vägen utan att behöva kämpa för att göra sig förstådd är overklig men skön. I Yaoundé kom jag inte långt varken med engelska eller mina få franska fraser och här pratar så gott som alla engelska. Visserligen har jag fått vissa klagomål på att det är svårt att förstå min engelska eftersom jag pratar enligt deras tycke Amerikans engelska. Ja fem månader i Yaoundé Kamerun gav mig alltså språkmässigt några ynka franska fraser och tack vare mina Amerikanska vänner Amerikanskt uttal på min engelska. Vi får se vad Sydafrika utökar mina språkkunskaper med.

Nelspruit innan morgonens dimma lättat.

Nelspruit innan morgonens dimma lättat.

Det är svårt att sätta ord på kontrasten mellan Nelspruit och Yaoundé. Det är så surrealistiskt. De buckliga röda lervägarna har bytts ut mot ”lena” asfaltsvägar. Myllret av människor och bruset av trafiken mot trottoarer och trafikljus. Det är en blandning mellan att komma hem eftersom så mycket här är mer Europeiskt och att vara helt vilse då det på andra sätt är varken som i Sverige eller Kamerun.

Jag, fam Carlsson och några till på utflykt.

Jag, fam Carlsson och några till på utflykt.

Utflykten ledde till ett vattenfall.

Utflykten ledde till ett vattenfall.

Guds Frid!
Sofie Rundström
Nelspruit, Sydafrika

Ankomster

Ja de senaste dagarna kan förklaras i ankomster för mig och familjen Carlsson. Först en ankomst till Johannesburg vid midnatt den 31/12.
Till vår glädje hade våra 14 väskor också anlänt 🙂

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_5895.jpg

Nästa ankomst var i Nelspruit några timmar sömn och bilresa efter den första ankomsten. Lite bilder från bilresan kommer här.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1825.jpg
Anton fixar vänstertrafiken bra och även jag har hunnit testa på den med hyfsat resultat. Så mycket av körningen sitter i muskelminnet och det tar lite tid att ställa om.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1817.jpg
Delar av landskapet vi åkte igenom påminde mig om Uppland i Sverige.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1826.jpg
Ju närmare Nelspruit vi kom desto mer kuperat blev landskapet.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/16a/52144846/files/2015/01/img_1819.jpg
Syns tyvärr inte så jättebra men det är en varningsskylt med en ko på :).

Kort efter ankomsten till Nelspruit firade vi ankomsten av 2015. ”Det är inte bara ett nytt år utan det är en ny värld!” Sa ett av barnen i samband med firandet. Måste säga att det sammanfattar min känsla sen vi kommit hit. Kontrasterna mellan Yaound’e i Kamerun och Nelspruit i Sydafrika är rätt så markanta. Klimatet här är torrare och aningens kallare, vägarna bättre, bilarna helare, affärerna större och antalet folk på gatorna mindre. Det är väldigt spännande att få se en helt annan sida av Afrika 🙂

Jag önskar er alla ett välsignat 2015!
/Sofie Rundström
Nelspruit, Sydafrika

Ändrade planer

Hej där!
Det har blivit ändrade planer för mig och familjen. Den ursprungliga planen för familjen har varit att de skulle bosätta sig i Berberati i Centralafrikanska Republiken. Oroligheterna som eskalerade i början av året har dock inte möjligort en flytt in i CAR. Det är därför familjen (och jag) bott här i Yaound’e sedan jag anlände i augusti.

Nu har Evangeliska Frikyrkan (EFK) tillsammans med familjen fattat ett mer långsiktigt beslut som innebär att de flyttar till Nelspruit i Sydafrika.

Det betyder att jag också flyttar till Sydafrika för att tillbringa januari i Nelspruit med familjen. Alla fyra barnen Carlsson kommer att börja på en Internationell skola och tanken är då att jag finnas med som stöd under deras första skolveckor. Efter det kommer ju behovet av privatlärare (dvs mig) inte kvarstå och jag får då en ny placering. Så i början av februari kommer jag att flytta till Margate (också i Sydafrika) och jobba som volontär på Place of Restoration.

Place of Restoration är ett center som har särskild kompetens att ta emot barn och tonåringar som utsatts för olika former av övergrepp. Place of Restoration erbjuder professionell hjälp till ande, kropp och själ i en kärleksfull miljö med rådgivning, terapi och varm gemenskap. Man har fått se många illa åtgångna barn bli upprättade. Fosterhemsprogrammet, ”Give a Child a Family”, som är kopplat till verksamheten rekryterar lämpliga fosterföräldrar, utbildar och följer upp dem. Omkring 100 barn finns varje år på centrat. Barnen bor där i cirka sex månader innan de placeras i fosterhemsfamiljer. Välutbildade socialassistenter är anställda för att stötta barnen. Evangeliska Frikyrkans bidrag går till omkostnaderna för verksamheten.

Det känns spännande med nya äventyr, men lite sorgligt att lämna vännerna man fått här.

/Sofie Rundström
Kamerun, Yaound’e

Det är inte fult förens det rinner över...

Det är inte fult förens det rinner över…

Trafikrapport

Det här med att frakta grejer och trafiksäkerhet kan man ju ha lite olika syn på. När man kör (i mitt fall åker bil som passagerare) här i Yaound’e sicksackar ett stort antal motorcyklar sig fram mellan bilarna och här kommer en lista på saker som man ”utan problem” fraktar på en motorcykel:
– en annan motorcykel
– en gigantisk gris
– fem personer
– två personer inklusive två stora resväskor
– armeringsjärn på 5 m drar man så klart efter motorcykeln
– har man en flakmoppe kan man stapla madrasser till en höjd på ca 2m
– plankor och avloppsrör i olika längder
– framrutan till en bil
– stora säckar med olika innehåll
– fem lösa hundvalpar eller varför inte tio höns i en korg
Ja listan skulle kunna fortsätta men jag hejdar mig här och avslutar detta inlägg med några bilder för att förtydliga vad jag menar (bildbevis).

IMG_5824.JPG

IMG_5820.JPG

IMG_5819.JPG

IMG_5821.JPG

/Sofie Rundström
Kamerun, Yaound’e

Vidgade vyer

Hej på er!
Det har varit innehållsrik tid för mig här i Yaound’e både i händelser och i känslor. Vi hade höstlov förrförra veckan och för mig innebar det en resa till Mbingo som ligger uppe i bergen. Det var fantastiska dagar med goda vänner, fantastiska vyer, vackra vattenfall och en härlig ridtur.

IMG_1146-0.JPG
Under tiden vi var uppe i bergen kunde vi ströva fritt och det blev tydligt hur mycket jag saknat att kunna öppna dörren och gå vart benen än bär mig. Här i Yaoundé bor jag så att fordon så gott som alltid är nödvändigt om jag ska någonstans, vilket har inneburit att jag behövt skjutsats hit och dit både av familjen Carlsson och grannarna. Språkmässigt består min franska hittills av lösryckta ord och fraser samt att de flesta ställen jag är på är väl inhägnade. Jag har därför känt mig rätt så instängd och begränsad och kanske mest av allt av min egen rädsla. Tänk om, jag kan inte, jag förstår inte, hur gör jag o.s.v.

IMG_1062.JPG
Bär jag kom tillbaka från Mbingo har jag därför jobbat på att utöka min bekvämlighetszon, vilket har inneburit att jag lärt mig att åka taxi på egen hand, vilket man gör genom att ställa sig vid vägen och ropa ut vart man vill åka. Då stannar en taxi och man får avgöra om man ska tränga sig in eller vänta på en mindre full taxi. Jag har också varit till en Kamerunskkyrka (istället för till den amerikanska jag hittills gått till), predikan var på franska men tolkades till engelska. Det känns härligt att få lite vidgade vyer och jag är så tacksam för mina Amerikanska vänner som är ett stort stöd för mig. Det känns som att jag jobbar mycket med balansen mellan att våga möta det okända och att inte ta onödiga risker. Jag har saknat att vara en del av samhället här och samtidigt varit för rädd för vad det skulle innebära. Jag känner mig dock nöjd med att tagit mig en bit up på okänt vatten men inte så långt ut att jag tagit mig vatten över huvudet.

IMG_1139-0.JPG

IMG_1097-0.JPG

Guds Frid!
/Sofie