La vida en Bella Vista

DSC_4209

 

Hola todos!
Efter en tid av ledighet och semester i Argentina så är vi nu tillbaka i Bella Vista. Så annorlunda på många sätt och vis men ändå känns det rätt att få komma hem igen och vi blev varmt välkomnade av vår värdfamilj. Det känns som man vaknar till ett nytt liv efter att man varit borta och komma tillbaka hit till landsbygden. Här är det fullt med liv och rörelse i byn och det är sällan tyst. Ständigt hörs ljud av mopeder, tuppar, kor och hundar. Den vackra solnedgången och de böljande kullarna här kan man inte få nog av.

Sen vi kom tillbaka har vi planerat för läger som vi nu i slutet av januari månad haft för både tonåringar och barn. Eftersom det nu är uppehåll så passar det jättebra för barnen att ha läger så de har nåt och göra. Det blev mycket lekar, tävlingar i olika grupper, bibelundervisning, sång och framträdande. Det blir inte lätt alla gånger när man inte kan kommunicera med dem på spanska eftersom språket guarani är det som gäller för de flesta av barnen.

DSC_4164  DSC_4197

 

DSC_4177
Barnen deltog och har lärt sig att samarbeta i grupper. Här är det annorlunda om man jämför med hemma i Sverige. Många av barnen har svårt att att stå i kö och vänta på sin tur, vilker de får öva på här. Hemma är det inte lika självklart att det är på samma sätt.

Efter tonårsläger så var det några tonåringar som blev valda att hjälpa till som ledare för barnen. Pastorsparet hade undervisning om ” ledarskap” och efter barnlägret hade man en kort reflektion om hur det var för de ledarna och delade Guds ord. Tonåringarna blev uppmuntrande och det var fint att se.

Här jobbar man mycket med barn och unga och hoppas på så sätt att nå deras föräldrar. Här på projektet får de höra, möta Jesus och växa tillsammans med andra vilket är rörande att se. Jag tror att barnen gör en förändring i föräldrarnas liv genom det sättet de lärt sig här. En förälder berättar om att hennes barn som går på projektet har börjat be bordsbön hemma och får med hela familjen.

Tiden börjar rinna iväg och om två månader är vi hemma i Sverige igen. . Nu gäller det att ta vara på tiden och småningom börjar vi med verksamheterna igen. Det känns som att man har kommit lite bättre in i kulturen och förstår mera om livet här nu. Önskar er alla Guds välsignelse som läser detta.

Vi ses snart!

// Maria, Paraguay

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Några sammanfattande ord från min tid i Zambia

Jag är ju lagd så att jag har lätt att se problem i tillvaron. Denna resa har gett ganska mycket vatten på den kvarnen för mig. Det finns både ett och annat i den Zambiska kulturen som jag helst inte tar med mig hem till Sverige. Ett par exempel är hur de ofta verkar förvänta sig att man som vit ska förse dem med både ditt och datt, och att man inte är något vidare bra på att organisera sig.

Men nu när det bara är några få dagar kvar, så börjar jag inse att en del saker i tillvaron här, nästan omärkligt, har smugit sig på och blivit ganska kära för mig.

Nshima

För en stund sedan bjöd vi arbetarna i missionens workshop på kladdkaka, vilken de glufsade i sig i en väldig fart! Sedan satte de sig alla i sitt ”kök” som består av diverse bildelar och gamla sjukhussängar man kan använda som stolar och en stor bunke med Nshima och relish. Där tryckte vi ihop oss tillsammans, några fiskar skickades runt, någon uppmanade min besökande bror Andreas att äta mer ”You stopped?”. Lite småprat nånstans blev det, men egentligen ingen märkvärdig stund. Men samtidigt fanns det en nästan rörande gemenskap runt bunken med Nshima. Här träffas de alltid runt lunch och äter tillsammans. I all enkelhet. Utan stress, utan distraktioner, bara enkel mat som alla tycker om (förutom Andreas) och varandras anspråkslösa närvaro.

Efter att vi har åkt kommer livet här ha sin gamla vanliga, gilla gång. Samma gamla problem med att hitta gödsel till åkrarna, lappa igen hålen på sina tak och sörja för sina familjer. De kommer också fortsätta sjunga och dansa i kyrkorna, dricka Munkojo (stavning??) och leva bland de vackra blommande träden som växer här. Det är svårt för mig att säga precis vad jag kommer sakna, det är ju så mycket som ingår i ett liv, och här är livet ganska annorlunda än mitt liv i Sverige. Jag tror jag kommer sakna den lite störande sången från syrsorna på kvällen, den starka värmen, stunderna av gemenskap i arbetet, livstempot, människorna, den vackra miljön…

Hursomhelst är jag tacksam att ha fått leva här i nästan ett halvår. Jag har inte uträttat stordåd, inte haft den roligaste tiden i mitt liv, inte förändrat så mycket hur dessa människor ser på tillvaron. Jag har mest bara levt här under några månader.

Men det kanske inte är så bara.

/Ingemar Hjorth, Mpongwe, Zambia

Tacksamhet

Ja nu har vi alltså redan varit i Serbien i tre månader… hjälp vad tiden går fort.

Vi har varit med om en hel del olika saker. I början gjorde vi allt tillsammans men de senaste månaderna har jag & Frida varit mycket på olika håll. Vilket känns både tråkigt ibland eftersom man vande sig vid att jobba tillsammans på secondhanden t.ex. Kanske mycket  för att det va skönt & kunna prata med  någon på svenska ibland & bara veta att man hade varannn i närheten. Samtidigt som jag tänker det är väldigt bra för oss båda att inte ha det hela tiden. Jag som alltid haft svårt att hitta får t.ex utmanas i att förlita mej på mig själv, i att ta för mej mer av allt jag är med om & ge mej av mej själv till de människor jag möter. Istället för att stå lite avsides som jag många gånger tenderar att göra. Ännu en positiv sak är att eftersom vi är med om olika saker får vi mer utbyte då vi berättar för varandra om våra upplevelser & delar erfarenheter med varann.

Jag är så otroligt tacksam över att jag hamnade här med just Frida vi har haft så många bra samtal, ”pepp-snack”, inspirationstal & bönestunder redan som betytt så mycket & som jag kommer bära med mig för alltid. Jag känner verkligen att Gud visste precis vad han gjorde när han skickade oss hit tillsammans. Vi kompletterar varandra så bra Frida är som en virvelvind av positiv energi, drömmar, visioner & tankar inom alla områden av livet. Hon är en inspirationskälla som aldrig sinar 🙂

Jag är också alltid väldigt glad & positiv,  det vet alla som känner mig! Men samtidigt säger Frida att jag är en lugn & trygg person. Vi balanserar varandra.

Under denna tid har det hänt massor i oss båda vi har växt otroligt mycket. Jag kan inte säga annat än positiva saker om detta äventyr som jag är så otroligt tacksam över. Så häftigt när man ser tillbaka.. även om så bara på det sista året i ens liv & inser hur mycket Gud har gjort.

Men detta va ett litet sidospår så nu över till arbetet här 🙂

En vanlig vecka för mig ser just nu ut såhär:

Måndag: Kreativ workshop – syr till försäljning – designer Biljana

Kvällen: EUS – häng, snack & pannkakor med studenter.

Tisdag: projekt Adopt a granny + vykort av serbiska konstnärer/workshop

Onsdag lunch för hemlösa + pyssel på förskolan i Zemun

Torsdag/Fredag: Extrahjälp med engelskan för barn på skolan i Surčin.

Utöver detta bazarer, luncher för äldre, Second hand butiken kvinnokonferens thanksgivingfester Missionsvecka/helger gudstjänster serbiska lektioner och mycket annat. Jag stormtrivs vilket så klart säkert beror mycket på att jag känner att jag är på rätt plats i livet just nu och gör precis det jag borde göra. Det är en härlig känsla när man känner att.man hamnat rätt att man äntligen är på väg att bli den människa Gud alltid tänkt att man ska vara. Självklart saknar man alla där hemma men samtidigt tänker jag redan på allt ja kommer sakna med Serbien när vi åker.

Har så mycket välsignelser att tacka Gud för vilket är något jag verkligen vill lyfta fram. Gud har gjort stora saker i mitt liv & jag är så tacksam!!! Så Tack Gud för allt du gjort & allt du kommer göra i fortsättningen för att Du går med oss varje dag & vi alltid kan lita på dig.

Ber att Gud även ska vara med varenda en av er andra fina stepoutare där ni är, i det ni står i ..runt om i världen.

/Sarita Serbien

Mycket jobb men korta arbetsdagar

Ja var ska man börja.. nu har vi varit här i Serbien i en månad och det har känts jättebra från dag ett. Vi är i ett land som inte skiljer sig särskilt mycket  från hemma förutom språket då så klart. Vi har två alfabeten att lära oss (latinska och cyrilliska) ni får jättegärna vara med och be för att det ska sätta sig. Maten smakar bra här ..det va lite svårt att veta i början vad som va smör och vad som va fetaost men köper man fel en gång så vet man till nästa gång.. samma med creme Fraiche och mjukost …fast vi har faktiskt hunnit ta några språklektioner sen dess så det går bättre nu 🙂

Några saker som kan vara lite bra att veta

Serber äter väldigt sällan känns ibland som att vissa inte äter alls. Alltså platsar jag här väldigt bra med mina dåliga matvanor som min underbara ”roomie”  Frida ständigt försöker ändra på.

Att vara lite sen är inget ovanligt det hör till. 10-20 minuter hit lr dit spelar ingen större roll. Något jag inte lärt mig ännu men jag har ju 7 månader till på mig.

Det regnar ofta och kan börja helt plötsligt så många är beredda med paraply i väskan hela tiden – alltid redo! För när det regnar så finns det inget mellanting det ösregnar, blåser det så är det en virvelvind, åskar det så är hela himlen vit och bullret helt sjukt.

När de gör vägarbete gör de inte en del i taget utan de river upp hela vägen så man måste hitta en annan väg att gå på.

Men de är väldigt hjälpsamma de gör alltid mer än de behöver och då menar jag alla även dem man möter på stan om man frågar efter vägbeskrivning bussnr lr klockan.. de jobbar hårt och väldigt effektivt men de jobbar oftast bara mellan 10-13 (14)

Mycket vildhundar här i stan bådw stora och små man ser dom överallt och väldigt ofta …de går ibland efter oss en bra bit när bi är ute och promenerar.

Vi har varit med och hjälpt till i Secondhand butiken med bla strykning prissättning och reklamblad, på lagret där de sorterar kläderna innan de kommer till butiken. Varit med och förberett mat för hemlösa och gått på hembesök till fattiga gamla människor varit med på läxhjälp för barn förskolan har ej kommit igång ännu, varit på utflykt med pensionärer vilket var väldigt underskattat vi trodde se skulle vara lugna men de har mer energi än jag och Frida de sjöng  så de tog i ända från tårna, dansade i flera timmar efter att de gått hur långt som helst 12 timmar med dem i vi va helt slut men kul hade vi 😂👌vi va med på en Bazar både i förberedelser och försäljning. Sen har vi hoppat runt lite i olika församlingar för att se så mycket vi bara kan. Det finns fortfarande flera kyrkor vi inte varit på än.

Vi fick bra kontakt med ungdomarna direkt eftersom vi hade en församlingshelg där vi lärde känna många som vi umgås med mycket.

Förutom jobb och byggandet av relationer så utforskar vi stan varje dag promenad åt olika håll varje gång för att se nya saker. Så intressant.

Berättar mer nästa gång…

 

Sarita Faltin – Belgrad, Serbien

Sista veckan!

Nu har jag påbörjat min sista vecka här i Paraguay. Det känns lite overkligt att jag snart kommer att vara hemma i Sverige igen, det är mycket som jag kommer att sakna här ifrån Paraguay men jag ser också fram emot att komma hem igen. Min resa har varit både uppför och nerför. I början var allt fascinerande och roligt, i mitten kändes det segt och meningslöst och nu på slutet har jag landat i en ganska härlig känsla igen vilket känns som ett bra slut på denna resa och upplevelse.

 

Denna tid har varit otroligt lärorik och framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag har bland annat lärt mig att läraryrket inte är något för mig och att jag i framtiden inte kommer att vilja bo med en hund. Men jag har också fått uppleva hur svårt men roligt det är att lära sig ett nytt språk och hur man klara det mesta bara man inte ger upp och har stöttande människor i sin omgivning.

 

Detta blir ett sista tack från mig. Jag är så tacksam för denna möjlighet. Tack till Julio och Limpia som har öppnat upp sitt hem för mig i 8 månader och tack till Erika, jag hade inte klarat det utan dig.

Caroline, Paraguay

IMG_3357

Äta bör man

En stor del av livet handlar ju faktiskt om att äta, och så även här i Paraguay. Därför tänkte jag mitt inlägg denna gången ska få handla om just MAT och andra goda saker!

 

Vad man äter, dricker och har för traditioner kring måltiderna är ju viktiga delar av kulturen. Något som är väldigt typiskt för Paraguay , och som jag nämnt förut, är att man dricker Tereré. Tereré är ett iskallt te som görs på örten mate.  Vart man än rör sig här ser man folk som sitter utanför sina hus, i bilen eller kanske på sin arbetsplats och dricker denna dryck.

Man använder sig av en termos, en mugg och ett metallsugrör. Samma mugg skickas runt till alla i sällskapet och alla dricker ur samma sugrör. Det finns en mängd regler kring hur och när teet ska drickas och jag vet inte allt. Men tereré är i alla fall inte bara en dryck utan det är verkligen en kultur och handlar mycket om gemenskap! Det kanske är det mest naturliga sättet att umgås på här och dessutom svalkar det ju gott när det är varmt.

En riktig paraguayansk lunch eller middag är komplett först när det finns maniok på bordet. Det är en jätte-rotfrukt, inte helt olik potatis i smaken. Den äts kokt och oftast med händerna, som ett obligatoriskt tillbehör till resten av maten.

De annars traditionella maträtterna och bakverken som finns här innehåller ungefär samma huvudingredienser; majs eller majsmjöl, maniokmjöl, ägg, olja och en speciell sorts ost. Två av mina favoriter i denna kategorin är mbeju (till vänster) och chipa (till höger), som sagt har de ungefär samma innehåll men tillagas på olika sätt.

Det som jag uppskattat kanske allra mest när det gäller ätbara saker är att ha kunnat äta en massa färska exotiska frukter under tiden här. Just nu är det till exempel säsong för citrusfrukter och avokado. Jag tycker det känns (nästan) lika roligt och lyxigt varje gång jag inser att jag kan plocka avokado direkt från trädgården!

Sedan några veckor tillbaka är vi igång med engelskalektioner för barnen igen, även där har vi ägnat oss en del åt temat mat, en populär fras är nu till exempel ”I like watermelon!” (För det gör faktiskt alla!)

Och som om detta inte vore nog så har kyrkan här precis dragit igång med en kurs i matlagning/bakning. De första tillfällena är temat ”comida sueca”, alltså svensk mat, så då blir det till exempel köttfärslimpa, grovt bröd och kladdkaka som de får lära sig att göra. Kul att även få dela med sig av lite svensk matkultur! 🙂

IMG-20170328-WA0002

Allas favorit – kladdkaka!

Ha det gott tills vi hörs igen!

/Erika, Paraguay

Matglädje

Vi är så lyckligt lottade med så många härliga varma och öppna människor omkring oss. Vi har en granne vid namn ”Happy”, ett namn som är väldigt passande. Hon bjöd in oss till att laga mat på swaziskt vis och det tackar man ju inte nej till! Vi gjorde en majs, nöt och pumpagryta som blev jättegod. Tillagningsprocessen innehöll dock både skratt och tårar. Oj vad det sved i ögonen att laga mat över eld. Jag som ändå tänkte att jag var världsvan, en har väl grillat körv! 😉 Haha, men skam fick jag! Där stod jag och rörde medan tårarna sprutade och fick titeln som ”kvinna” indragen eftersom jag inte kunde förmå mig att sluta lipa. Haha, dock fick jag chansen att återupprätta denna titel senare. Det var en mysig och härlig upplevelse att få laga mat ute över öppen eld. Min beundran för hur starka dessa kvinnor är växte. Det är supervarmt, lätta att bränna sig, stora tunga grytor som ska flyttas och rök överallt. Detta görs dessutom i närmare 40-gradig värme. Vilka hjältinnor!
När maten var klar och vi slevade upp varsin portion från 10-litersgrytan blev vi tillrättavisade för att vi åt för lite. Vi får verkligen möta stor omsorg av våra vänner här. Tack Happy för att du bjuder in oss i ditt liv och tack för all glädje och alla skratt du bjuder på!

/Victoria, Swaziland