Hade aldrig trott att det skulle kännas så mycket

Från att bli uppryckt ur sitt sammanhang i Sverige till att bli inslängd i ett helt nytt. Det har varit en stor kamp, har nog aldrig känt så många känslor på en och samma gång.
Förtvivlan över att sakna sina nära så mycket att det gör ont varje morgon när man vaknar.
Tacksamhet över att få uppleva att nytt land, en ny kultur, lära sig ett nytt språk, ny mat och lära känna nya människor från helt andra sammanhang än vad jag är van vid.
Ensamhet. Att se sig om och se människor var man än tittar. Aldrig vara ensam rent fysiskt. Trots det har jag ibland känt mig så otroligt ensam.
Glädje över att få chansen att dela livet med nya otroligt fina människor.
Trötthet pga att omedvetet streta emot hela tiden.
Hopp, om sju fantastiska månader i Thailand.
Nu har vi varit här i två månader och äntligen känner jag frid över att få vara här. Jag vill inte vara någon annan stans. Jag är så glad och tacksam!

Lukten av värme som slår en på morgonen, alla leenden som möter oss, maten som ibland är så stark att det bränner i munnen, solen och all energi den ger, alla blommor och växter som växer vilt här (dom som vi annars har i krukor inomhus i Sverige) och all tid som finns till att söka Gud.
Längtan efter att få vara nära den Gud som har skapat allt detta växer sig bara starkare och starkare, och detta är bara en bråkdel av allt han har skapat, som han älskar och bryr sig om. Jag känner mig så välsignad som får tillhöra honom och få lära mig mer av honom. Jag längtar efter att formas till den lärjunge han har skapat mig till. Jag längtar efter att kunna tillbe honom så som han är värd att tillbes!

DSCF2384

Under Loy kratong Festival. Tusentals av dessa (khom loy) skickades upp i luften

DSCF2362

Parad också under Loy Kratong festival. Vackra kläder och håruppsättningar så många Vackra människor!

DSCF2218

Risfält i bergen, nära gränsen mot Myanmar.

/Karin Klint, Thailand

Annonser

Två dagar med våra småsyskon på House of Hope

Söndag- måndag spenderade vi på House of Hope. Vi flyttar dit om en månad men vi fick inbjudan att vara med på ett läger de hade där. Och det var vi inte sena att tacka ja till.
Jag hängde inte riktigt med på vilka det var för men tror att dat var barn från ett annat hem som var där tillsammans med House of Hope och House of Grace. House of Grace är ett annat skolhem i närheten av Chiang Mai som Khun Tasnee (föreståndare) också har varit med och startat.
Vi kom dit i söndags på morgonen. Då fick vi vara med på worship med barnen och personalen på House of Hope. Det var mysigt och de sjunger så fint! Än så länge har vi inte lärt oss så pass mycket av språket att man förstår predikan men det går ändå. Vi står upp när alla andra gör det och ber när alla andra gör det 😉
Sen hade vi tid tillsammans med barnen och hängde med dem. De var lite blyga i början såklart och det är svårt när de inte kan engelska och vi inte kan Thai. Men man kan alltid kramas och det är nästan bättre!
På eftermiddagen sen kom ett helt gäng med barn och sammanlagt var vi runt hundra personer. Vi började med att äta ihop och under tiden sjöng barnen och efter maten var det ännu mer framträdanden. I Sverige är min erfarenhet att det är svårt att få tag på folk som vill framträda på scen men här var det tvärtom. Vi hade nog kunnat sitta halva natten 🙂
När det var färdigt fick alla fika. Efter en lång dag med många intryck dog vi i sängen.
Klockan ställdes på 5.30 (!) för att gå upp på worship. Det var längesen jag gick upp så tidigt och det kändes som att gå upp mitt i natten, men väl uppe var det ganska härligt. Alla ljud av syrsor man hör när man är ute på landet är nästan öronbedövande men otroligt fint.
Efter frukost bar det av på utflykt med allihop. Här i Thailand har man stora bilar med flak för att få plats med många människor. Lite annorlunda mot Sverige.. Bälte och bildörrar är väl överskattat.. Eller? Men det är så fint när de åker på flaket. Glada, färgglada och vackra som dom är!
Utflykten gick till en park som kungen har grundat för att skog skövlades och djur dog ut. Så nu är det en park där man bla odlar fisk och grodor. För att sen sälja som MAT. Ska tydligen vara en delikatess med groda, de säger att det mesta som är konstigt för oss smakar som kyckling. Men groda ska tydligen inte göra det.. Så vi får väl se om det blir ett smakprov under tiden i Thailand.

Två fantastiska dagar med mycket kärlek. Vi har det bra här!

Frukost!

Frukost!

 Fiskodlingen


Tittar på fiskar

 Mmmm, smaskigt! Groda ska tydligen vara riktigt gott ;)


Mmmm, smaskigt! De hette American bullfrog. Och jag förstår varför.. Enorma!

 Nästan alla som var med på läger. Många iallafall :)


Nästan alla som var med på läger. Många iallafall 🙂

Thailand

Nu har det gått nästan tre veckor sen vi (Karin och Lydia) kom till Thailand och Chiang Mai! Galet! Det har varit mycket nytt att ta in och det har tagit på krafterna. Men nu börjar vi få kläm på hur det funkar här. Ett fantastiskt land med fantastiska människor som alltid ler och är vänliga och maten är också helt fantastisk.
Vi kommer att börja med att tillbringa två månader i Chiang Mai för att komma in i kulturen, lära oss språket, förbereda engelskundervisning och få lite inblick i hur efk:s arbete i Asien funkar.
Sen kommer vi att flytta ut till ett samhälle utanför stan och hjälpa till på ett skolhem för barn. Vår uppgift där kommer vara att prata engelska, lära ut engelska och umgås med barnen.
Vi ser fram emot att tillbringa de närmsta sju månaderna här!

Lydia och Karin

Sawaddii kha!
/Karin & Lydia i Thailand