Varmt väder och en händelserik vecka!

Nu börjar den, den Thailändska sommaren! Jag har bara fått berättat för mig hur otroligt varmt det blir här under sommarmånderna. Varmast ska det vara i april/maj och sen bryts sommaren och dess värme med det välsignade regnet i juni. Det är början av mars nu och redan 38 grader på dagarna och 26 grader på nätterna..  För några veckor sen huttrade jag under fyra filtar med mössa och raggsockar när jag skulle sova! Vilka kontraster alltså! Och runtomkring mig ser jag bönderna på åkrarna, människor som sköter om sina vattenmelomsodlingar, kossor som står och betar mitt ute på stora fälten mitt på dagen, barnen som kämpar på de sista veckorna innan de får sommarlov.  Men om två veckor får barnen sommarlov och kan fylla de varma dagena med vattenkrig istället!

I veckan var jag och Karin på ett slags studentfirande. Det var för eleverna som går ut junor highschool och high school. Man firar lite innan man väl slutar av någon anledning. Det påminde mycket om sutdentfirandet vi har i Sverige fast gånger tre! Alla elever var översollade av blommor och gosedjur och hela skoluniformen var fylld av pins från vänner med olika hälsningar på! De gick en parad genom skolområdet och sen avslutades det med en ceremoni i en av de största skolbygnaderna. Det var så fint med god stämning och alla var så glada!

En annan rolig händelse när alla var glada var i förra veckan då vi gick på bio med alla barnen! Barnen hade pratat om det i flera dagar och frågat om det verkligen var sant att vi skulle gå på bio. Det finns ett stort köpcenter i Chiang Mai som har biosalong på 5e våningen, det var dit vi åkte! Barnen var som sagt väldigt glada och upprymda, medan personalen och vi var lite nervösa och stressade då vi skulle hålla reda på 40 barn inne på ett jättekomplex. Det gick dock väldigt bra och vi kom i samlad trupp hela vägen upp till bion och eftersom att vi var så många fick vi en salong för oss själva. När filmen var slut och vi åkte hem somnade de flesta i bilen, och de som inte somnade då somnade väl hemma. För många var det första gången de gick på bio, åkte hiss eller var inne i ett köpcenter så jag antar att det var de många nya intrycken som fick alla att bli så utmattade!

/Lydia Gustavsson, Thailand

Annonser

Det finaste välkomnandet

Jag hade varit borta från mitt kära house of hope i över tre veckor! Först hade jag och Karin haft semester i två veckor och direkt därefter gjorde vi en visumresa till Laos.Då passade vi även på att hälsa på två missionärer som bland annat jobbar med församlingsgrundande verksamhet och child rights protection. Där stannade vi några dagar och det kändes väldigt inspirerande och jag är glad att vi fick chansen att få vara med och  se hur de arbetar! På vägen hem från Laos behövde vi stanna en natt i Bangkok för att sedan ta nattåget(14 timmar!) tillbaka till Chiang Mai.

Strandpromenad i Laos

Marknad i Bangkok

Marknad i Bangkok

Nattåget från Bangkok till Chiang Mai

Nattåget från Bangkok till Chiang Mai

Den sista veckan var så intensiv och merparten av tiden spenderades på resor och väntandes. Resan till missionärerna tog 15 timmar, från dem till Laos 8 timmar, i Laos väntade vi på att få lämna in våra pass på Thailändska ambassaden i 5 timmar. Det kanske låter supertråkigt och bara jobbigt, men det var det faktiskt inte! Jag har märkt att jag tänker mindre på tiden som går nuförtiden. Efter att ha levt i en stilla kultur på pass länge har jag blivit jätteduktig på att vänta och på att inte titta på klockan om dagarna. På house of hope finns det till exempel ett flertal klockor, men alla utom en har stannat eller går fel. Här bestämmer vi tid genom att säga ”efter frukost” eller ”efter lunch” vilket nästan kan betyda när som helst på dagen!

Hur som helst så var det så roligt att komma tillbaka, särkillt när barnen välkomnar en genom att springa mot en ropandes ”Pi Lydia, Pi Lydia!”, då blir man så varm i hjärtat och vill stanna för alltid!

Den kommande dagen var barnen lediga och jag blev lite orolig över hur det skulle gå, trots att det var så kul att vara tillbaka och härligt att träffa alla igen var vi båda trötta efter allt resande, en natt på buss, en natt på tåg och en natt i Bangkok på ett vandrarhem mitt i staden med basgången från högtalarna nere på gatan som letade sig rakt upp i vårt rum.

Men det gick bra, barnen var också trötta och det var väldigt varmt så de flesta vilade i hängmattorna och i en liten bugnalow som står under några träd.

Pipim och Jaiwan tar skydd mot solen i bungalown

Pipim och Jaiwan tar skydd mot solen i bungalown

Framåt eftermiddagen när värmen lagt sig lite klättrade några barn upp i en kokospalm och slängde ner kokosnötter så alla fick var sin!

Sutin uppe i palmen

Sutin uppe i palmen

Att öppna en kokosnöt

Att öppna en kokosnöt

Det svalkade gott men inte tillräckligt, så sen drog det igång ett vattenkrig!

Vattenkrig!

Vattenkrig!

/Lydia Gustavsson, Chiang Mai, Thailand

Tiden mellan jul och nyår

Hallå igen!

Jag kan berätta för er som tvivlar att även Thailand blir kallt under december. De senaste veckorna har det nattetid varit nere kring 15 grader. Jag har fått införskaffa både yllemössa och raggsockar. De tillsammans med pepparkakorna jag och Karin bakade inför den stora julfesten som House of Hope hade bidrog faktiskt till julkänslan en del, men utöver det har det nästan känts som att i år finns det ingen jul. Så kände jag ett tag, och sen kom jag på mig själv ha snurrat till det helt. Vadå ingen jul, vad handlar julen om då? En jul utan snö och glögg, julmat och framför allt familjen, visst, men fortfarande en jul med Jesus! Det gör ju ingen skillnad om det står palmer runt omkring mig och jag befinner mig i en kultur som jag ännu inte riktigt förstår mig på, äter ris tre gånger om dagen och går i shorts. Även jag som kristen har lagt till massa saker som ska höra julen till men som egentligen är sekundära.

Nåväl, vi har i alla fall firat jul! Det började med julfesten här på House of Hope. Hela dagen höll jag och Karin i lekar och aktiviteter som avslutades med en skattjakt. Skatten var ett rum pyntat med ballonger och snöflingor i taket, en plastgran klädd i glitter, ringdans med smågrodorna och farmors lilla kråka och avslutningsvis en tomte som knackade på dörren och undrade om det fanns några snälla barn.

ägg på skedvattenhinksleken

tomten på besök

Tomten var det bästa på hela dagen om man ska gå efter barnens ansiktsuttryck och hejdlösa skratt när han klev in i rummet!
Därefter kom det folk från byar runtomkring, familjemedlemmar till barnen som bor här och andra vänner för att tillsammans äta middag. Efter middagen hölls det i olika framträdanden av barnen och hela kvällen avslutades med en andakt.

julframträdandet

Jag och Karin framför tillsammans men Jenn och Non en låt på House of Hopes julfest

Den 24e blev vi inbjudna till en koreansk församling som är med och stöttar House of Hope. De bjöd på korenask mat och en julshow som både innehöll spexiga framföranden och diciplinerade framföranden av musik och solosång. Den kvällen avslutades med att alla barn och personalen på House of Hope fick varsin julklapp!
Idag är några barn och en del av personalen på besök i en kyrka i Chiang Rai, många barn har åkt hem till sina familjer eller släktingar så bara några få är kvar här. Det känns lite tomt men är också skönt att ha en dag i stillhet mellan allt firande. Barnen har fått se två filmer, Frozen och Mulan.

titta på film

Ett av barnen frågade mig om det ser ut så i Sverige när vi såg Frozen. Ja, svarade jag, ibland ser det ungefär ut så, och jag kände att vi delade en fascination över snö som jag nog aldrig annars skulle ha fascinerats över.

/Lydia, Thailand

House of hope

Två månader av stepoutperioden har passerat och tiden i Chiang Mai är avklarad.
Nu är vi äntligen här. Jag har både våndats inför detta och längtat hit. Jag har trivts så otroligt bra i Chaing Mai så att flytta ifrån vår lägenhet och den vardag vi byggt upp och vännerna vi fått kändes ganska jobbigt. Det var dessutom en påminnelse att vi kommer flytta härifrån helt och hållet om drygt ett halvår, som genast känns jättesnart!
Samtidigt har jag längtat hit, för det känns som att det börjar på riktigt nu. Vi ska få använda oss av den thai vi lärt oss och leva tillsammans med barnen och personalen här på internatet, det bor runt 20 barn i åldrarna 4-16 år.
Dagen börjar med att klockan ringer 05.00, då är det dags för morgonbön. Efter det ska alla tänder borstas och sen äter vi frukost. Efter frukosten springer alla omkring och fixar det sista inför avresan mot skolan som går kl 07.00.

bordtennis innan frukost

bordtennis innan frukost

frukost

frukost

påväg till skolan

påväg till skolan

Tiden fram till att barnen kommer hem kl 16 är oerhört lugn och stilla. Det exploderar dock när de kommer hem och hela området fylls av glada ungar! Vid 18 äter vi middag, efter det är det gör barnen sina läxor och vi hjälper dem så gott vi kan. Dagen avslutas med bön och lovssångsstund, efter den är klockan strax efter åtta och vi är, trots vår relativt lugna dag, helt slut och går och lägger oss nästan direkt.

tillbaka från skolan

tillbaka från skolan

glada barn!

glada barn!

När vi skulle stationera oss i vårt nya hem trodde vi båda att vi skulle dela rum och få varsin madrass på golvet vilket inte kändes som ett problem, det är vanligt att man sover så här. När vi tidigare hälsat på på olika ställen har vi både sovit på madrass på glovet och på stråmatta på golvet, många personer i samma rum. Efter natten på stråmatta värdesatte jag verkligen madrass på golvet högt, men här på house of hope får vi varsin säng, i varsitt rum! Det gjorde mig verkligen jätteglad, och jag förundras över hur glad jag blev av det. Men det bidrar ju till att känna sig hemma känslan, jag har ett eget rum att bona om under min tid här och det betyder mycket för mig för det är något jag är van vid.  Rummen vi har fått är på nedervåningen i huset där alla pojkarna sover, i ett hus bredvid sover alla flickorna. Flickornas hus är ett klassiskt thaihus byggt på pålar, pojkarnas hus var antagligen också så innan man byggde till nedervåningen. De båda husen är byggda i teakträ, någon sa att man bygger i teak för att myror inte tycker om att på på teakträ lika mycket som på annat virke.

barnens hus

barnens hus

Bakom husen ligger det risfält, ett litet hus för grisarna samt en damm. Framför husen ligger en stor gräsplan med en liten stig  bredvid kantad av bananträd och olika blommande buskar. Det springer dessutom hönor och kycklingar överallt, två hundar och ett par katter och det flyger omkring fjärilar i olika färger! Efter gräsplanen finns en stor vit byggnad i betong med alldeles rött tak. Här finns matsal och olika rum som är till för barnen. Ett rum är till för läxläsning samt taikwando som de övar på söndagarna efter gudstjänsten. Om ungefär två veckor ska riset skördas, risfälten bakom barnens hus tillhör house of hope, och då ska vi få vara med och hjälpa till!

risfält

risfält

Vi har skrattat mycket åt det, jag och Karin, att vi varken visste hur risplantan såg ut, växte eller hur man skördade det innan vi kom hit. Nu ser vi risfält hela tiden, och de är så vackra! Först ljust gröna sen övergår färgen i en mörkare nyans med lite orange i, svajandes i den ständiga solen.
Jag är så tacksam för allt detta som händer, det känns som att man fått en ny verklighet och det känns surrealistiskt men också väldigt naturligt. Framför allt så känns det jättebra att vara här, och jag är så glad för att få vara här.

Nästa gång ska jag berätta för er om risskörden, det blir spännande!

Allt gott!

/Lydia Gustavsson, Thailand

Man är som ett barn igen

Jag är inne på min fjärde vecka i Thailand och det har gått förvånansvärt snabbt! Det är fantastiskt att vara här men också frustrerande ibland just för att det kan vara svårt att göra sig förstådd. Det går ofta bra, man använder sig av kroppsspråk eller enstaka ord man lärt sig, men ibland blir det bara konstigt!

Under min första vecka skulle jag till exempel ta en taxi till kontoret men hamnade långt söder om stan vid en jättestor matbutik. Äsch, tänkte jag när jag insåg att jag kommit helt fel, jag får fråga om vägen tillbaka eller vänta på en annan taxibil att åka tillbaka med. Det kom dock inga nya taxibilar och ingen jag försökte prata med kunde engelska. Så jag var fast, utan att veta vart jag var! Det var lite pinsamt att ringa till kontoret och säga att jag var vilse, och att svara ”jag vet inte” på frågan ”vart är du, ser du nåt runt omkring som du känner igen?”. Men det löse sig fint, jag räckte över telefonen till en förbipasserande som på thai fick förklara vart jag var och efter tre förvirrade timmar var jag tillbaka på kontoret igen!

Nu, efter en månad i landet och intensiva studier i thai, har jag bland annat lärt mig att fråga efter vägen.

Thaibok Thailektion

Vi började först med privatlektioner men läser nu på YMCA i en klass på ca 15 personer. Det är väldigt roligt! Det är en dock en utmaning att minnas om ordet ska sägas med fallande ton, låg ton, hög ton, stigande ton eller ingen ton alls, de får ju olika innebörder då. Maa kan till exempel betyda hund, mycket och tugga beroende på vilken ton man använder!

/Lydia Gustavsson
Chiang Mai, Thailand

Thailand

Nu har det gått nästan tre veckor sen vi (Karin och Lydia) kom till Thailand och Chiang Mai! Galet! Det har varit mycket nytt att ta in och det har tagit på krafterna. Men nu börjar vi få kläm på hur det funkar här. Ett fantastiskt land med fantastiska människor som alltid ler och är vänliga och maten är också helt fantastisk.
Vi kommer att börja med att tillbringa två månader i Chiang Mai för att komma in i kulturen, lära oss språket, förbereda engelskundervisning och få lite inblick i hur efk:s arbete i Asien funkar.
Sen kommer vi att flytta ut till ett samhälle utanför stan och hjälpa till på ett skolhem för barn. Vår uppgift där kommer vara att prata engelska, lära ut engelska och umgås med barnen.
Vi ser fram emot att tillbringa de närmsta sju månaderna här!

Lydia och Karin

Sawaddii kha!
/Karin & Lydia i Thailand