Talande händer och virkade mattor

Händer som talar”, heter föreningen vi hjälper till på här i Maputo, Moçambique. Ett passande namn med tanke på att de som är anställda där talar Moçambikiskt teckenspråk, de flesta som arbetar i föreningen är döva.

Sista tiden har vi mest varit tillsammans med några kvinnor som arbetar på ”Händer som talar”. De håller till i ett litet svettigt rum i kyrkan Igreja Batista Renovada i Maputo. Varje vardag kommer ett gäng kvinnor och syr necessärer, väskor, kläder, bordstabletter, grytunderlägg mm. Det är ett glatt arbetslag. Allt de syr går till försäljning till lokalbefolkningen, men mest till turister.

Vårt senaste samarbete har varit med Clara, rektor på Skandinaviska skolan här i Maputo. Clara har lärt oss från ”Händer som talar” hur man virkar en matta. Vi köpte några meter ”capulanatyg”, rev isär i remsor á fem centimeter breda och knöt ihop till långa tygremsor. Dessa remsor rullades ihop till riktiga mastodont-nystan och virkades sedan ihop med hjälp av tjocka virknålar (12mm).

IMG_2481

Här var ”händer som talar”-tjejerna hemma hos oss och bakade bröd. På bilden från höger är Lurdes, Maria, Pureza, Ruth och Jaquelina

IMG_2594

Ruth river capulana-tyget i remsor

IMG_2605

Tyget som heter capulana är ett stumt bomullstyg, det används av kvinnor i Moçambique som en sorts kjol/höftskynke. Jag kan slå vad om att varenda vuxen kvinna i hela Moçambique har minst en capulana i sin ägo. De finns i alla färger och mönster och alla olika prisklasser. De jag har sett har kostat mellan 130-750 Metacais (26-150 SEK), det finns de som kostar både mer och mindre än detta. Under sin capulana bär man alltid ett par byxor eller shorts, eftersom det finns en rätt hög risk att capulanan börjar glida ner efter ett tag. När man knyter tyget om höfterna gör man det med målet att den ska sitta uppe så länge som möjligt utan att man ska behöva knyta den på nytt. Man knyter sin capulana på samma sätt som man virar en handduk om sig när man duschat och vill ha händerna fria.

IMG_2621

Här visar Klara för Felizarda hur man påbörjar sin virkning

IMG_2482

Tillverkning av grytunderlägg. Vi använder oss av kapsyler och spilltyg, återbruk när det är som bäst!

12648102_10153597729232182_830130830_n

Klara lärde oss hur man virkar en matta. Övre raden från vänster Felizarda, Neusa, Pureza, Elionira, Klara Nedre raden från vänster Marta, Jaquelina, Ester, Ruth, Marian

Nu har vi bara 22 dagar kvar på den här kotinenten, sex månader går fort!

Annonser

Vilankulo, du har lärt mig allt jag kan

Vi har lämnat Vilankulo och inleder nu en ny tid i Moçambiques huvudstad Maputo. Här ska vi bo de två månaderna som återstår av vår resa.

Jag och Marian har haft besök av nära och kära hemifrån Sverige, det har varit underbart att få visa alla platser och presentera våra vänner här för våra besökare. Det är häftigt hur man på något vis får se allt med oinvigda ögon på nytt när det kommer besökare. Något som har blivit vardag sedan länge för mig, kan de nyanlända tycka känns ovant. Som tex, att barnen i alla familjer är inkluderade i allt föräldrarna gör, de hjälper till i föräldrarnas arbete, som oftast består i någon sorts självhushållning. Det är så olikt Sverige där man lämnar barnen på förskolan på väg till jobbet. Här finns inga sorteringsstationer med bilder som berättar exakt i vilken container jag ska kasta min trasiga porslinsskål. Man eldar alla sopor, det som inte vill brinna gräver man helt enkelt ner i marken, så gör man i byarna.

 

IMG_1084

Denzel är med när de vuxna jobbar

IMG_0885

Marian hjälper Claudio skriva sitt namn på förskolan

IMG_1143

Examensdags för barnen 20 november

Jag saknar Vilankulo, människorna, barnen mer än någon annan. Vi har lekt, bakat och lärt varandra så mycket. Det hittills mest effektiva sättet för mig att lära mig portugisiska, har varit att helt enkelt hänga med barn och låta dem förklara och rätta mig när jag säger fel.

IMG_1881

Fotboll på stranden med barnen, man får passa på när det är lågvatten

IMG_1640

Lussekattbak med Oriash, Teppo och Vanilton när min mamma var på besök i Vilankulo

När man kommer till ett nytt land med en kultur vet man inte något om hur man ska bete sig, eller hur många meticais man ska betala för en mango på marknaden (det kostar två metacais, motsvarande 40 öre). Då är man tacksam över människor som hjälper en. Människor som bryr sig om en som en familjemedlem från första stund man träffas, fast man är en total främling. Den tacksamhet jag känner till min familj i Vilankulo vet inga gränser, det jag fått vara med om och lärt mig där har jag inte varit i närheten av i Sverige.

IMG_2332

Tack så mycket, jag kommer aldrig glömma er! Muito obrigada, eu nunca vous esquecerei!

/Alexandra, Moçambique

Vi har i alla fall tur med vädret, varje dag

IMG_1050

Att plocka ner en kokosnöt från toppen av ett högt palmträd är inga problem för en van klättrare

IMG_0995

Belita krossar jordnötter i familjens jättemortel för att göra sås till middagen. Medan Teppo rensar en kyckling som ska kokas, kryddas och bli till samosafyllning

IMG_1066

Kakbak med Claudina och Minhalda på en stråmatta i skuggan av mangoträdet

IMG_0990

Här ligger cashewnötter på tork i solen för att sedan rostas över öppen eld innan de äts upp, det är mycket jobb för att få äta en liten nöt

IMG_1112

Barn i Moçambique är mästare på att hitta på egna lekar och bygga ihop sina egna leksaker av olika saker som folk kastat bort. Just här spelar barnen luffarschack på en bit kartong som spelplan

IMG_1062

Vi tog med vår lilla valp Shifu för ett dopp i Indiska oceanen för att bli av med lite oinbjudna kryp som bodde i hans päls

/Alexandra, Moçambique

Vilken fest!!

Jag är ordentligt mätt efter förskolan CICA´s stora examen! Vilken brakfest det blev! Vi har haft några dagar då vi hjälpt till att förbereda detta. Lärare, föräldrar och lokala ledare var inbjudna. Barnens föräldrar och lärarna på CICA har bidragit till all mat och dryck och kyrkans medlemmar har hjälpt till för att detta skulle kunna gå runt rent praktiskt. Kyrkan dekorerades, mat och tårta bakades i timmar! Vi hjälpte till med att förbereda kycklingarna i princip från liv- död och ner i grytan. Vi sydde även endel av barnens hattar och dräkter.

Dagen började tidigt för oss alla. Endel började dekorera kyrkan 05.00 men vi började dagen 06.30 med att färdigställa det sista av barnens dräkter.

DSCN0313

Kyrkan är fint dekorerad med gamla skolpapper och blomkvistar

DSCN0212

Här Klipper vi ut kartongbitar för att göra barnens examenshattar

Vi åkte mot skolan och där väntade några förväntansfulla examensbarn! Barnen fick tåga in och göra entré med pompa och ståt till sång och dans. Det var ett väldigt långt program med mycket inslag av tal, sång och dans. Barnen fick sitta stilla uppe på scenen i två timmar! Ni kan ju gissa hur mycket spring i benen de hade efteråt!

DSCN0377
Shina och Euridse väntar spänt på att få gå in i kyrksalen och upp på scenen.
DSCN0452

Här tar Marjolena 6år emot sitt examensbevis av rektorn Alberto. Mamma Erjolena står stolt bakom och tittar på.

Efter programmet dukades det upp en buffé med olika traditionella rätter så som bönor och ris,kyckling,Samosa (en slags friterat tre-kantigt bröd med olika fyllningar i) och två goda sallader! Alla åt och drack med glatt humör!

DSCN0565

Massor av god mat serverades till alla barn och gäster

DSCN0576

En riktigt festtårta hade ett av barnens föräldrar tagit med!

Efterrätten var en speciell syn… De gör ungefär, så som man oftast gör under ett bröllop när det är dags för brudparet att skära tårtan. De skär tårtan och matar varann. Alla sjunger i kör och i olika stämmor, ungefär ”nu är det dags att skära tårtan” tills hela proceduren är klar.

DSCN0591

Här står Shina och Skyne och inviger tårtan!

Detta var verkligen roligt att vara med att fira, eftersom vi varit med på förskolan och lärt känna barnen och varit med i förberedelserna. Härligt att veta att EFK´s arbete här ger utdelning. Barnen har blivit utrustade för att klara grundskolan utan att halka efter pga barnen här talar ett stamspråk som heter ”Chitzwa” som inte talas i de statliga skolorna. Här har de fått med sig språket Portugisiska och grundläggande skolrutiner för att lyckas väl i framtiden! klockan 18.00 är vi trötta men glada och promenerar hemåt efter en härlig fest!

/Marian, Mocambique

 

Hallå från Moçambique!

Under sammanlagt sex månaders tid kommer jag och min reskamrat Marian vistas långt utanför Sveriges gränser. Vi bor i Moçambique, sydöstra Afrika.

Det har tagit sin lilla tid att komma in i någon sorts vardag här. Bland annat har stor del av vår tid ägnats åt att resa fram och tillbaks över land och rike för att gå inslussningskurs och stämpla pass. Totalt har vi tillbringat ca 47 timmar på olika bussar sedan 1,5 månad tillbaks då vi landade i Johannesburg, Sydafrika. Vi har bott i Nelspruit, Maputo, varit på ett dagsbesök i Swaziland och slutligen landat i Vilankulo. Äntligen har vi kommit igång med vårt arbete här. Vi arbetar fyra dagar i veckan på en förskola där vi är sport och lekansvariga. Så lär vi oss portugisiska två lektioner i veckan, och tre gånger i veckan håller vi i engelskalektioner.

Här bor vi i EFKs missionshus tillsammans med en Mocambiqiansk familj, och vi stortrivs! Dagtid är tempot annorlunda i Moçambique jämfört med Sverige. Kultur och temperatur gör att man inte stressar igenom dagarna utan tar allt i en lugnare takt. Detta betyder dock inte att man har färre saker att göra. Det är mycket som ska hinnas med varje dag. Många har lång väg att promenera till skola eller arbete, kollektivtrafiken sträcker sig inte ut på landsbygden utanför Vilankulo. De flesta jag träffat går upp i soluppgången. Dels för att ta vara på den mycket begränsade delen av dagen, då man faktiskt kan promenera i snabbare takt utan att smälta bort i sin egen svett. Men också för att ta vara på dagsljuset som försvinner kl 18 om kvällarna.

/Alexandra, Moçambique.

IMG_0002

Mangoträdet i missionshusets trädgård är stort och klättervänligt.

IMG_9899
Lyckan i Joyce ögon när hon såg sitt fjärilsansikte i spegeln var obetalbar!IMG_9927

Här diskar vi i skuggan av palmerna efter varje måltid till det trevliga ljudet av grannens musik som alltid strömmar ur spräckta högtalare från andra sidan muren.

.IMG_9942

Bus och lek med barnen på förskolan i Vilankulo.