Back Again

Då är man på svensk mark igen för första gången på 9 månader. Första antydningarna om att jag var på väg hem kom redan i Istanbul då jag först fick syn på en man med byxor av det Svenskamärket Fjällräven och lite senare i passkontrollen skymtar en Konken d.v.s. en ryggsäck av samma märke. När jag sedan går av planet vid Arlanda stå skyltarna på både svenska och engelska.

När jag sedan kommer ut med mitt bagage möter min kära pappa upp mig och vi drar oss mot bilen och den klara kalla vårluften slår emot mig. Har jag verkligen varit borta från Sverige i 9 månader? Allt känna ju så bekant, tänker jag när det uppländska landskapet svischar förbi utanför bilrutan. Så vad gör man när man kommer tillbaka till Sverige efter 9 månader? Mitt svar är iallafall:

Ja när jag gick där i skogen med pappa och våren fyller luften med lukten av grön frodighet och ansiktet fläktas av klara lite bitande vindar måste jag ändå säga…

…Sverige, Sverige älskade land! Svensk vår fyller mig med förväntan och hopp. Har nog aldrig varit så tacksam att komma hem och att göra det när våren just tagit fart, snacka om perfekt timing. Jag är hemma igen!

Sofie Rundström
Tillbaka i Sverige, Tobo från Sydafrika, Margate

Oförglömliga besök med trevliga besökare.

Den 28 mars så började två riktigt roliga och äventyrliga veckor för mig här i Paraguay. Det var dagen då sjutton stycken svenskar från Framtidskyrkan i Gottne kom till Paraguay! Gänget bestod av tolv gymnasieungdomar, ett gift par i 25-års åldern och tre mogna och trogna ledare. Tillsammans med mig och två brasiliansk-tyska pastorer reste vi omkring i Paraguay och besökte mängder med olika församlingar och sociala arbeten som kyrkorna håller i. Vår bas, som vi utgick från och kom tillbaka till nästan varje dag, blev CIBBs lägergård strax utanför staden Campo 9. Det är en stor och vacker lägergård med olika lokaler, planer för bollsporter och en lite å där man kan bada.

Hela resan för oss började med att besöka de mäktiga vattenfallen Cataratas de Iguazu som ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina. Trots att jag besökt fallen tidigare så blev både jag och svenskarna imponerade av detta enorma naturliga under. Dagarnas rutin blev sig ganska lika därefter men det vi var med om på alla de ställena vi besökte var väldigt olika, ibland kändes det som världar ifrån varandra. Ena dagen kunde vi åka ut på lervägar för att komma till en familj som öppnat sitt enkla hem för att kunna ha ett möte för barnen i området. Nästa dag befann vi oss i ett stort och vackert område som tillhörde en kyrka och där vi var med på gudstjänsten och sedan åt väldigt gott efteråt. Jag har stött på klasskillnaderna här i Paraguay förut men när vi fördes från den ena till den andra så tätt inpå varandra var det som om extremerna blev ännu mer synliga. Det bästa med att vi fick se dessa båda sidor var att människorna vi mötte var varma och väldigt välkomnande mot oss var vi än kom! Det var ofta många goda relationer som knöts vilket gjorde det svårt för många av oss att lämna dem bakom oss efter en lång dag ihop.

Ungdomarna hade förberett två olika dramaframställningar med riktigt bra och djupa budskap och en del sånger utöver dessa. Många av våra möten bestod av att visa upp ett drama, sjunga lite ihop (tex den sköna klassikern ”Vem är kungen i djungeln?” som även finns på spanska) och sedan leka om vi befann oss bland barn. Den nog roligaste gången vi lekte den improviserade leken ”Banana Libré” (fri banan) var när vi besökte en skola utanför staden Caaguazu och bestämde oss för att alla vi svenskar skulle jaga de paraguayanska barnen – det blev ett otroligt roligt kaos! Det sprang barn både höger och vänster, ofta med en skrikande stämma och med en läskig svensk i hälarna, och vi blev alla helt slut efter en trettio minuters lekande i den starka solen klockan 10 på morgonen.

Jag är så tacksam för att Gud lett dem hit och för den tid jag fick spendera med dem och alla de underbara paraguayaner vi mötte under dessa veckor. Det var en stor välsignelse för alla inblandande skulle jag säga!

Hos familjen som öppnade upp sitt hem för oss så uppträdde ungdomarna med ett starkt påskdrama.

I Benjamin Aceval så byggde de ihop en gungställning åt barnen.

Samlade i Presidente Franco efter mycket lek ihop med barnen!

/Adam Sjöblom, Paraguay