A nej det regnar!

Image

Sa har sag det ut for nagon vecka sedan, regnet kan vara ett stort problem har i Paraguay manga hus ar inte alls byggda for att sta emot de floder av regne som dyker upp lite da och da. manga ganger sa ar husen s golv helt tackta av vatten och de som bor dar har ingen stans att skydda sig fran regnet. Det ar extra jobbigt for det omradet jag jobbar pa, eftersom att bland annat allt detta vattnet som gar utanfor vart hus rinner ner till dem som bor dar. Det trakiga ar att samma omrade valdigt ofta lider av vatten brist. sa inget regn ar valdigt daligt men mycket regn ar ocksa daligt. sa da kan man tro att nar det regnar lite lagom sa ar allt frid och frojd men sa ar icke fallet da de tycks ha nagon form av dalig relation till regnet. mycket stannar upp nar det regnar oavsett hur pass lite det handlar om. Jag sitter till ex nu och skriver detta under min ordenarie arbetes tid eftersom att skollorna ar stangda idag pga att det duggar ute.

//b i paraguay

Annonser

Arkivet…

Nu gäller det att få in barnen i arkiven… Nej vad är det jag skriver, självklart är det inte barnen som ska in i arkiven utan deras dokument.

Det är pärmar av papper från projekten som ska sorteras in i mappar, en mapp för varje barn. Det är tidsödande men så viktigt. Den där lilla detaljen som vi så ofta glömmer och kanske inte vill ha, det administrativa.

Men så sitter jag här i Paraguay i staden Coronel Oviedo på Centro Cristiano Asistencial Betels (CCAB) huvudkontor med just de där administrativa uppgifterna. Jag av alla, det kanske jag inte trodde på innan jag åkte men man upptäcker mer och starkare sin karaktär hur mer man lever och provar saker.

Min uppgift är att göra en mapp för ett nytt barn i projektet en mapp som alla dokument ska in i allt från kopia på personbevis till kopior på brev och kort som skickas mellan barnet och faddern men också lite annan nödvändig information om barnet.

Det låter kanske inte så svårt och nej det är det inte, men tidsödande. Det ska letas i listor för att hitta det specifika nummer ett barn har i den här fadderorganisationen (och för den delen också se att de är inskrivna i databasen korrekt) och skrivas på mappen tillsammans med namnet på barnet och projektet barnet går på. Sedan ska pappren in och skrivas upp i mappregistret.
Varje mapp tar alltså en stund. Men så viktigt det är, det är en del av deras struktur.

Så nu är de där, alla på rätt plats barnen på projekten och mapparna i skåpen. Skönt

//Victor Holm

Den vanliga dagen

Så här ser en vanlig vardag ut just nu: Kl ringer vid 6 för att kl 7 är det dags att börja jobba. Man får ju i alla fall en härlig morgon promenad, lite lagom varmt och det är så där en kvart till jobbet så det är perfekt. Plus att folk vid den här tiden ofta sitter och dricker mate (varmt och liknar te men ändå inte) utanför huset slash jobbet (samma hus ganska många gånger) så det blir ju alltid nåra att le mot och hälsa på.

Mitt jobb är ett byutvecklings projekt. Vilket betyder att vi har läxhjälp/”skolverksamhet” som också hjälper till att skapa kontakt med familjerna. Lärarna besöker varje elev en gång i månaden. Och i projekt ingår också hälsoupplysningsdagar för hela familjerna och barnuppfostran och lite allt möjligt av den sortens bra saker.

För mig så består jobbet av att dels vara dagis lärare dels vara ”privat” mattelärare. Och så är jag den där konstiga vuxna som kommer från ett land långt långt bort och inte äns talar deras språk, guarani, utan bara lite spanska, som för många är ett andra språk, men ändå springer runt och leker och busar med dem. Så det är rätt goa dagar även om jag måste göra min promenad tre gånger till på dagen men då i stekande hetta så att man går långsammare inte bara för att inte bli svettig, det blir man ändå, utan för att det är jobbigt att gå snabbt.

Så det är ju rätt så nice. Och man får ju varje dag lära sig mer spanska och lite guarani av barnen och det är ju fint. Utmanas i hur jag ska bemöta de olika barnen på deras nivå både kompis lära kännandet och hur man ska göra för att de ska lära sig mer i skolan. Det finns ju så mycket som är roligare en siffror som man inte förstår eller bara att få alla att känna sig trygga.

Lev väl och Guds välsignelse på er
/Michael

20140314-185702.jpg

En dag pa Projektet.

Image

Kommer till Projektet, ca 07:00 mots ofta av olika djur som tycker att det ar trevligt att ata gras pa skolgarden,

Image

Lexor eller lektioner inne i klassrummen. Matten ar tydligen ett populart amne bland eleverna.

Image

Nagra Mammor lagar mat till eleverna(endast 2 dagar i veckan) som ni kan se ar deras spis helt enkelt en gammal spis som de eledar i for att va varme i kastrullerna funkar med bra resultat. kan vara vart att tillaga att mammaorna bakar brod som de saljer for att fa in pengar till maten som eleverna far ata. Jag tar har en siesta fran 11 till 13(om man raknar in transport tid.)

Image

Fotboll ar en aktivitet som gors dagligen(nastan alltid nagon som spelar) det ar dock valdigt varmt att springa nar det ar 40 grader ute. Btw det skjulet ni ser i bakrunden ar skollans dagis.

Image

Ibland som kommer aven foreldrarna pa besok for att lara sig saker. Denna dagen sa kom det nagra experter fran ett skjukhus for att forelasa om Diabetes. detta ar valdigt viktigt da det ar ett stort problem i Paraguay.  Jag brukar sluta min dag runt 17:00

//Billy

Bekämpningsmedel och film om toalett hygien

Image

Den senaste veckan har jag varit med i en film om hur man använder en toalett där jag har en av huvudrollerna. Och en film om användning av bekämpningsmedel av grödor. Dessa filmer har sedan i sin tur använts för att instruera eller hjälpa till att diskutera ämnen om Hygien och Naturbruk i Byarna. Och i dagsläget är all information om naturen varmt välkommen.

Ute på landsbygden passerar tiden i vanlig ordning. Mopederna bränner förbi kors och tvärs i sitt eget lilla mönster och solen värmer gott i fukten.

Sedan vårt besök i Ratanakiri har våran Media-instruktör varit här även i Mondulkiri och visat oss hur man klipper film. En oerhört intressant tid för oss i media-teamet på kontoret. Även en ny mediadator har installerats av Rani från huvudkontoret i Phnom penh.

På kvällarna skäller hundarna, och det är svårt att skapa en idyllisk bild av hur man får sina utskällningar, men det hör till. När jag ser tillbaka på tiden här kommer jag även att minnas dem som en tydlig del av min resa.

Ja, hundarna är nästan som ett kapitel för sig, Men tur är väl att stjärnhimlen lyser extra klar och vinden blåser gott och tryggt på. Ibland sover jag över hos vakterna i det nya skjul de byggt precis bredvid kontoret. Ett myggnät och en madrass är allt som behövs i den varma natten. Vi försöker prata med varandra men det går inte alltid så lätt, Min Kmer är inte vad den borde vara vid den här tiden hehe. Däremot är det gott om tillfällen att försöka prata engelska, och de frågar om några ord i taget.

Musiken är ett gemensamt ämne dock, så trotts våra bristande språkkunskaper räcker det gott och väl att dela och visa varandras favorit låtar för att få kontakt. De spelar sina låtar på Kmer, och jag visar oftare Engelska låtar än Svenska. De frågar ofta om man är gift, vilket har blivit ett återkommande skämt eftersom jag är 28 och borde vara Gift vid det här laget. Nu räcker det bara att säga ´Wi´ och de vet vad man menar. (Wife). Varvar man då Why, Wife och Whine blir det extra skratt i konversationen.

Skämt åsido, så blir Kambodianernas familjelivsstil påmind även i mitt liv. Det är självklart olika för alla individer, men här är livet med familjen oerhört central, och antalet unga föräldrar är många. Och tur är väl det med tanke på hur det blev under och efter Kmer-Rouge´.

Det behövs fler barn i världen!

Landet fortsätter dock att frodas och tillväxten och ekonimin går fråmmat.
Ses i nästa blogg-inlagg!

Lukas Johansson

Kambodja