HEM.

Hola!

Nu är vi snart där igen. Hemma i Sverige. Förra veckan frågade Gertudis, hon som vi bor hos, hur det kändes att det började nalkas för hemresa. Ja det var ju just det. Vad och var är mitt hem egentligen? Jag kallar ju fortfarande Dannäs i Småland för mitt ”riktiga” hem men de senaste månaderna har jag haft mitt hem i Bella Vista. I den lilla byn lååångt ute på landet med korna på gatan, de röda jordvägarna som bryter av det gröna landskapet och alla barnen i projektet.

IMG_0905

Jag, Soledad, Jazmin, Vanesa och Deisy hänger lite i skuggan under ett av träden på kyrkans gård.

Det känns hemskt att jag inte vet när jag kommer återvända dit. Kommer de röda vägarna ha bytts ut mot grå asfalt då? IMG_0968

Kommer de ha en fungerande högstadieskola? Kommer alla barnen i skolan att lära sig läsa eller kommer de gå ut grundskolan som analfabeter likt någras föräldrar? Kanske kommer det fortfarande höras höga skratt och skrik från kyrkans fotbollsplan varje eftermiddag. Kanske har Noelia äntligen lärt sig läsa. Kanske kommer jag inte känna igen mig i ansikterna jag möter där längre. Mycket som återstår att se men en sak är klar. IMG_0930Jag kommer tillbaka hit. Jag är inte klar med Bella Vista, ett av mina hem.

/Amanda, Paraguay

Annonser

La vida en Bella Vista

DSC_4164

 

Hola todos!
Efter en tid av ledighet och semester i Argentina så är vi nu tillbaka i Bella Vista. Så annorlunda på många sätt och vis men ändå känns det rätt att få komma hem igen och vi blev varmt välkomnade av vår värdfamilj. Det känns som man vaknar till ett nytt liv efter att man varit borta och komma tillbaka hit till landsbygden. Här är det fullt med liv och rörelse i byn och det är sällan tyst. Ständigt hörs ljud av mopeder, tuppar, kor och hundar. Den vackra solnedgången och de böljande kullarna här kan man inte få nog av.

Sen vi kom tillbaka har vi planerat för läger som vi nu i slutet av januari månad haft för både tonåringar och barn. Eftersom det nu är uppehåll så passar det jättebra för barnen att ha läger så de har nåt och göra. Det blev mycket lekar, tävlingar i olika grupper, bibelundervisning, sång och framträdande. Det blir inte lätt alla gånger när man inte kan kommunicera med dem på spanska eftersom språket guarani är det som gäller för de flesta av barnen.

 
DSC_4197

DSC_4177
Barnen deltog och har lärt sig att samarbeta i grupper. Här är det annorlunda om man jämför med hemma i Sverige. Många av barnen har svårt att att stå i kö och vänta på sin tur, vilker de får öva på här. Hemma är det inte lika självklart att det är på samma sätt.

Efter tonårsläger så var det några tonåringar som blev valda att hjälpa till som ledare för barnen. Pastorsparet hade undervisning om ” ledarskap” och efter barnlägret hade man en kort reflektion om hur det var för de ledarna och delade Guds ord. Tonåringarna blev uppmuntrande och det var fint att se.

Här jobbar man mycket med barn och unga och hoppas på så sätt att nå deras föräldrar. Här på projektet får de höra, möta Jesus och växa tillsammans med andra vilket är rörande att se. Jag tror att barnen gör en förändring i föräldrarnas liv genom det sättet de lärt sig här. En förälder berättar om att hennes barn som går på projektet har börjat be bordsbön hemma och får med hela familjen.

Tiden börjar rinna iväg och om två månader är vi hemma i Sverige igen. . Nu gäller det att ta vara på tiden och småningom börjar vi med verksamheterna igen. Det känns som att man har kommit lite bättre in i kulturen och förstår mera om livet här nu. Önskar er alla Guds välsignelse som läser detta.

Vi ses snart!

// Maria, Paraguay

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hora Feliz

Varje lördag kl 8.30, gärna ännu tidigare, samlas ca 50 barn i åldrarna 3-14 år i kyrkan i Bella Vista. Det är som vanligt dags för Hora Feliz (roliga timmen). Ett barnmöte med sång, dans, bibelundervisning, fika och allt avslutas självklart med partido (fotboll). IMG_0473Fikat, eller merienda som det kallas här, består oftast av cocido som är ett slags örtte blandat med mjölk och socker och till det små hårda bröd. Allt här är så fruktansvärt sött! I början när jag lagade cocido klagade barnen på att det aldrig var sött nog men nu har jag lärt mig den perfekta sockermängden. 10 rågade msk/l te, sött och gott.

IMG_1001

Maria delar ut cocido och får hjälp av Juana som delar ut bröd.

I måndags avslutades allt med ett julspel som några av barnen deltog i, sång och flera kilo godis som en närliggande kyrka gav till alla barn i julgåva.

IMG_1552

Gertrudis och Jazmin fixar i ordning julkrubban med bananblad som tak.

 

IMG_1562IMG_1561IMG_1673Nu tar vi jullov och det känns lite sorgligt att det redan nästan gått halva tiden i Bella Vista. Jag kommer sakna tuppen som ständigt galer, det sprakande ljudet från kyrkans högtalare och framför allt alla barnen i Bella Vista.

Feliz navidad y nos vemos en enero!

/Amanda, Bella Vista Paraguay

 

Hogar Dulce en Bella Vista :)

Hola! Efter en månads vistelse och spanska plugg i Coronel Oviedo, har nu jag och min resekompanjon Amanda flyttat till byn Bella Vista där vi snart bott i en månad. Här finns projektet ”Emboe Mitame” som jobbar för att stärka barns utveckling och skolgång.

DSC_2752

Här på landet är det jättevackert och väldigt lugnt. Vi är omgivna av öppna landskap och djur såsom kor, höns, tuppar och hundar. Livet här i byn är simpelt i den bemärkelsen att var och en odlar sina grönsaker och har sina egna djur. Simpelt, men inte enkelt. Det finns mycket fattigdom och vissa barn får gå och lägga sig hungriga. Vi gick ut med pastorsparet en kväll och besökte familjerna i byn som bor en bit längre bort från oss. Många bor i skjulliknande hus bestående av ett eller två rum, staket runt tomten och en brunn för att hämta vatten i.

DSC_3054

 

Bella Vista känns numera som hemma tack vare en härlig värdfamilj (pastorsfamilj) som tar väl hand om oss på bästa sätt. Familjen har två döttrar, en på tolv år och en på åtta år. Döttrarna håller oss sällskap och med dem har man alltid roligt.

Hela familjen har ett stort hjärta för människor och jag känner mig så välsignad av att få bo hos dem. Jag uppskattar kvällarna då vi, tillsammans med familjen, har gemensam andakt med bibelstudie och lovsång.

Här lever man ett flexibelt liv. Om det t.ex. skulle regna en dag ställs verksamheten in och vägen blir så dålig att det är omöjligt att ta sig till kyrkan, ca 30 km bort, eller åka och handla mat. Då det regnar kan jag få hemlängtan eftersom att det inte finns så mycket att göra. Men man får ta det som det kommer, det är då det funkar bäst. Inga färdiga skisser, planer eller schema över dagen direkt. Med rätt inställning förändras mitt sätt att se på saker och jag får en bättre bild av hur livet fungerar här. Det känns meningsfullt att vara här och göra något där behovet finns. Språket är inte lätt men jag använder mig av de ord och fraser jag kan och övar på att prata även om det ibland blir väldigt fel och låter löjligt, hehe. De flesta barnen som kommer till projektet pratar guarani, som är det andra officiella språket i Paraguay. Vi förstår ingenting av detta språket och endast lite spanska men även om det är svårt att kommunicera med barnen så tror jag på att handlingar gör mest.

DSC_2995

Guds välsignelse över dig som läser detta. Gud är god. Amen!

 

/Maria Laresé, Bella Vista Paraguay

 

Att lära sig ett nytt språk och att sticka ut

Hola! Nu är det lite drygt en månad sedan jag och Maria lämnade Sverige för att ta oss till Paraguay. Helt sjukt vad tiden har gått snabbt! Hittills har vi spenderat mestadels av tiden i en stad som heter Coronel Oviedo, för att lära oss spanska. Här kan verkligen ingen engelska så spanskan är superviktig. Jag har ändå läst spanska både i högstadiet och på gymnasiet så en kan ju tycka att jag borde kunna gjort mig förstådd, men icke. Särskilt första veckan var det väldigt svårt. Så otroligt frustrerande att vilja säga så mycket men bara kunna säga lite eller ingenting alls! Tänk dig att bara kunna använda gester, säga ja, nej, hej och tack. Precis så var det för mig och Maria. Kanske är det först nu som jag känner att det börjar flyta på lite mer med språket vilket känns sååå skönt! Jag kan, fortfarande med vissa svårigheter, ha enkla samtal. FANTASTISKT!!!

I Sverige smälter jag in ganska bra men här gör jag verkligen inte det. Med mina 177 cm och mitt blonda hår får jag många stirrande blickar när jag går ut. Det känns lite jobbigt men samtidigt nyttigt att få känna hur det känns att inte riktigt vara som alla andra.  “Eres muy alta!” (“Du är väldigt lång”), brukar ett av barnen på projektet Gotas de Leche (projekt där barn får hjälp med skolan och leka) här i Coronel Oviedo, småflinande säga när jag kommer in i klassrummet.

Imorgon flyttar jag och Maria till Bella Vista som är den byn vi ska göra vår praktik i. 30 km på ojämn jordväg rakt ut på den paraguayanska landsbygden. Spännande!

 

IMG_0426

Några glada barn i projektet Embo’e Mitãme i Bella Vista. I mitten ser ni Marcelo och Gertrudes Jiménez som leder projektet.

/Amanda, Paraguay

Sista veckan!

Nu har jag påbörjat min sista vecka här i Paraguay. Det känns lite overkligt att jag snart kommer att vara hemma i Sverige igen, det är mycket som jag kommer att sakna här ifrån Paraguay men jag ser också fram emot att komma hem igen. Min resa har varit både uppför och nerför. I början var allt fascinerande och roligt, i mitten kändes det segt och meningslöst och nu på slutet har jag landat i en ganska härlig känsla igen vilket känns som ett bra slut på denna resa och upplevelse.

 

Denna tid har varit otroligt lärorik och framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag har bland annat lärt mig att läraryrket inte är något för mig och att jag i framtiden inte kommer att vilja bo med en hund. Men jag har också fått uppleva hur svårt men roligt det är att lära sig ett nytt språk och hur man klara det mesta bara man inte ger upp och har stöttande människor i sin omgivning.

 

Detta blir ett sista tack från mig. Jag är så tacksam för denna möjlighet. Tack till Julio och Limpia som har öppnat upp sitt hem för mig i 8 månader och tack till Erika, jag hade inte klarat det utan dig.

Caroline, Paraguay

IMG_3357

Äta bör man

En stor del av livet handlar ju faktiskt om att äta, och så även här i Paraguay. Därför tänkte jag mitt inlägg denna gången ska få handla om just MAT och andra goda saker!

 

Vad man äter, dricker och har för traditioner kring måltiderna är ju viktiga delar av kulturen. Något som är väldigt typiskt för Paraguay , och som jag nämnt förut, är att man dricker Tereré. Tereré är ett iskallt te som görs på örten mate.  Vart man än rör sig här ser man folk som sitter utanför sina hus, i bilen eller kanske på sin arbetsplats och dricker denna dryck.

Man använder sig av en termos, en mugg och ett metallsugrör. Samma mugg skickas runt till alla i sällskapet och alla dricker ur samma sugrör. Det finns en mängd regler kring hur och när teet ska drickas och jag vet inte allt. Men tereré är i alla fall inte bara en dryck utan det är verkligen en kultur och handlar mycket om gemenskap! Det kanske är det mest naturliga sättet att umgås på här och dessutom svalkar det ju gott när det är varmt.

En riktig paraguayansk lunch eller middag är komplett först när det finns maniok på bordet. Det är en jätte-rotfrukt, inte helt olik potatis i smaken. Den äts kokt och oftast med händerna, som ett obligatoriskt tillbehör till resten av maten.

De annars traditionella maträtterna och bakverken som finns här innehåller ungefär samma huvudingredienser; majs eller majsmjöl, maniokmjöl, ägg, olja och en speciell sorts ost. Två av mina favoriter i denna kategorin är mbeju (till vänster) och chipa (till höger), som sagt har de ungefär samma innehåll men tillagas på olika sätt.

Det som jag uppskattat kanske allra mest när det gäller ätbara saker är att ha kunnat äta en massa färska exotiska frukter under tiden här. Just nu är det till exempel säsong för citrusfrukter och avokado. Jag tycker det känns (nästan) lika roligt och lyxigt varje gång jag inser att jag kan plocka avokado direkt från trädgården!

Sedan några veckor tillbaka är vi igång med engelskalektioner för barnen igen, även där har vi ägnat oss en del åt temat mat, en populär fras är nu till exempel ”I like watermelon!” (För det gör faktiskt alla!)

Och som om detta inte vore nog så har kyrkan här precis dragit igång med en kurs i matlagning/bakning. De första tillfällena är temat ”comida sueca”, alltså svensk mat, så då blir det till exempel köttfärslimpa, grovt bröd och kladdkaka som de får lära sig att göra. Kul att även få dela med sig av lite svensk matkultur! 🙂

IMG-20170328-WA0002

Allas favorit – kladdkaka!

Ha det gott tills vi hörs igen!

/Erika, Paraguay